Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för psykiatrin.
Tyvärr ser vi alldeles för ofta människor i vår omgivning som mår mycket, mycket dåligt. De finns säkert på många ställen – men i synnerhet i våra storstäder. I Stockholm är det idag så vanligt med uteliggare, tiggare, psykiskt sjuka och utslagna människor att vi inte ens reagerar när vi möter dem i
T-banan, längs med våra gator och på andra offentliga platser. Det är en skam att vi inte har kunna hindra denna utveckling.
Det har, på kort sikt, inträffat ett flertal mycket tragiska händelser som fått stora rubriker i massmedierna. Vi har kunnat läsa rubriker i våra tidningar om att 50,7 procent av alla mord och dråp begås av psykiskt sjuka människor – uppgifter från en nyligen presenterad studie där Socialstyrelsens slutenvårdsregister jämförts med Brottsförebyggande rådets brottsstatistik.
Den största gruppen, som står för 24,4 procent av alla mord och dråp, har diagnosen störning på grund av missbruk. Flera personer har så kallad dubbeldiagnos, d v s de kan både ha en psykos och vara missbrukare.
Med den utveckling som skett är det bara att konstatera att psykiatrivården inte har fungerat. Tidiga insatser och snabba omhändertaganden är avgörande för möjligheterna att tillfriskna från psykisk sjukdom. Det framkommer ofta att patienter hamnar i s k rundgång – de döms, skrivs ut och återfaller i brott. För att förebygga att så sker har naturligtvis uppföljningen en oerhört stor betydelse. Det är vidare viktigt med förebyggande insatser.
Det är oerhörda tragedier som alltför många patienter, deras familjer och omgivning tyvärr tvingas genomgå. Det tar säkert lång tid innan t ex en förälder accepterar att deras barn drabbats av psykos, missbruk eller liknande. När det så inträffar och man upplever att ”man hela tiden faller mellan stolarna”
– att insatser för vård och hjälp uteblir – måste situationen upplevas traumatisk. Alltför många vittnar om att de inte i tid blir tagna på allvar, besvikelsen över att vården inte fungerar blir stor vilket i sin tur bidrar till att sjukdomssymtom accelererar. Förebyggande och tidiga insatser är därför av största vikt.
Det finns säkert en rad olika orsaker till den mycket negativa utvecklingen av det ökande trycket på psykvården av idag. Nu behövs krafttag. De drabbade måste tas på allvar.
Satsningar på barn- och ungdomsverksamhet kan inte nog betonas. Stressens betydelse, TV:s och massmediernas alltför dominerande våldsinslag är också faktorer som kan vara bidragande orsaker till den negativa utvecklingen. En annan skrämmande verklighet är tillgängligheten till vapen och andra tillhyggen. Det är t ex oförsvarligt att s k moraknivar inte ligger inlåsta i montrar på våra varuhus och affärer. Tablettkonsumtionens koppling till missbruk är en annan infallsvinkel.
Det är bra att vi nu får en psykiatrisamordning som ger bättre möjlighet till samarbete mellan kommuner och landsting. Det är bra att man nu också ser över vilka resurser som behövs på lång sikt. Samhället måste ta psykiatrin och alla dess offer på allvar och det är säkerligen även andra åtgärder som måste till för att förbättra förutsättningarna för en psykiatrisk vård värd namnet. Det handlar om information men framförallt om en effektivare organisation för vården.
|
Stockholm den 4 oktober 2003 |
|
|
Sylvia Lindgren (s) |
|
|
Maria Hassan (s) |
Börje Vestlund (s) |
|
Carina Moberg (s) |