Motion till riksdagen
2003/04:So554
av Mikael Oscarsson (kd)

Sambandet mellan aborter och bröstcancer


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att utarbeta riktlinjer för hur kunskapen om sambandet mellan abort och bröstcancer skall tas till vara.

Motivering

I mitten av augusti 2000 uppmärksammade svenska och internationella medier en rapport gällande sambandet mellan abort och bröstcancer. Det är i en ny publicerad rapport som professor Joel Brind, City University i New York, har sammanställt 28 vetenskapliga studier om bröstcancer i USA och däri funnit ett statistiskt samband mellan provocerad abort och en senare utveckling av bröstcancer. Att genomgå en provocerad abort kan öka sannolikheten att utveckla bröstcancer med 30 procent.

Enligt rapporten kommer omkring en tredjedel av alla kvinnor under 45 år att uppleva en avbruten graviditet. Många av dessa beror på spontana aborter (missfall). Brinds rapport visar emellertid att när en graviditet avbryts spontant av kroppen leder det inte till en ökning av risken att utveckla bröstcancer. Det är endast om aborten är provocerad som riskökningen äger rum.

Den troliga orsaken till riskökningen är att kvinnans normala hormonutveckling under graviditeter avbryts. Det finns många olika orsaker till att utvecklingen av bröstcancer ökar, men det plötsliga avbrottet i utvecklingen av hormoner kan vara en viktig bidragande orsak. Professor Brind hävdar inte att provocerad abort är den enda direkta orsaken till ökningen av bröstcancer vid provocerad abort, bara att det finns ett tydligt vetenskapligt samband.

Det är nu viktigt att detta resultat når ut till den medicinska yrkeskåren och att de kvinnor som står inför en abort informeras om den ökade sannolikheten att utveckla bröstcancer. För några kan det leda till en ändring i abortbeslutet, men framför allt bör de kvinnor som genomgår abort uppmärksammas på att vara mer vaksamma över förändringar i sin kropp. Detta bland annat mot bakgrunden att hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, Inledande bestämmelser, 2 c §) säger att ”Hälso- och sjukvården skall arbeta för att förebygga ohälsa. Den som vänder sig till hälso- och sjukvården skall när det är lämpligt ges upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada.”

Regeringen bör därför ge i uppdrag åt Socialstyrelsen att utarbeta riktlinjer för hur ovan nämnda kunskap ska tas till vara för kvinnornas bästa.

Stockholm den 6 oktober 2003

Mikael Oscarsson (kd)