Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om situationen för äldre döva.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att genom tilläggsdirektiv till utredningen om teckenspråkets ställning tillse att de äldre dövas behov särskilt beaktas.
När man talar om människor med funktionshinder blir det lätt en uppräkning av allt de inte klarar på grund av sitt handikapp. Ändå är det ju så att det är samhället som avgör hur handikappad en människa är. Finns det trappor då kommer en rullstolsbunden inte in, finns ingen teckenspråkstolk – ja då kan den döve inte kommunicera med en hörande.
Vi är alla medvetna om hur viktigt modersmålet är för en individs hela utveckling. För en döv är svenska språket ett främmande språk medan teckenspråket är modersmålet med allt vad det innebär.
När det gäller döva barn och deras utveckling finns kunskaper och specialinriktade resurser. Äldre döva är emellertid en grupp där samhällets stöd brister. Det saknas både kunskaper och resurser när det gäller stödåtgärder åt just de äldre.
Allt för många av de äldre döva lever helt utan möjlighet till kommunikation på servicehus eller i egna bostaden. Mycket få får tillgång till äldrevårdspersonal som behärskar deras språk. Samma förhållande gäller inom sjukvård och andra samhällsfunktioner. Vi hörande vill gärna tro att de döva kan kommunicera genom att läsa läppar eller genom lappskrivning. Svårigheterna med dessa lösningar är att svenskan ju är ett andraspråk för den döve. Dessa tekniker kan därför aldrig uppfylla kravet på det vi brukar benämna kommunikation.
Många äldre lever allt för isolerade. Detta är väl känt och mycket görs för att förbättra möjligheten också för de äldre att aktivt ta del i samhället. Gruppen äldre döva är jämförelsevis liten men icke desto mindre är deras kommunikationsproblem och utanförskap än större.
Direktiven för en utredning om teckenspråkets ställning är under utarbetande av regeringen. Behov och resurser skall inventeras och värderas. I de här sammanhangen borde äldredövas livsvillkor särskilt beaktas.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Ulla Wester (s) |
Barbro Hietala Nordlund (s) |