Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en belysning av mellanvårdsenheternas funktion i den framtida utvecklingen av svensk psykiatrivård.
På senare tid har den svenska psykiatriska vården blivit fokus för en djupgående debatt. Delar av denna debatt har lagt vikt vid behovet av fler slutenvårdsplatser. Slutenvården fyller en viktig funktion i vårt system, men kan inte förväntas ensam täcka den större delen av de behov som finns i relation till den psykiatriska vården. Ett minst lika viktigt inslag i denna typ av vård är mellanvårdsenheterna – enheter som är placerade mellan den slutna vården och den öppna vården. På detta vis kan patienten slussas ut i samhället på ett ”mjukare” sätt.
Denna form av vård är extra viktig för personer med exempelvis schizofreni. Patienter med denna och andra sjukdomar kräver inte lika mycket personal som de som är placerade i sluten vård, men de kräver ändå en regelbunden tillsyn så att t.ex. medicinering och kontakter med sociala myndigheter ombesörjs. Psykvård bedrivs olika runt om i landet och redan befintliga enheter fungerar med varierande resultat. Det absolut viktigaste i sammanhanget är dialogen mellan kommuner och landsting/region. Har patienten exempelvis en kontaktman i landstinget bör denna person följa med under en tid även i kommunens öppna vård. Huvudmannaskapet kan diskuteras men ska inte stå i vägen för ett samarbete.
De initiativ som lades fram i regeringsförklaringen i anknytning till psykiatrisk vård är välkomna och det är positivt att man kommer att tillsätta en psykiatrisamordnare som löpande ska lämna förslag om psykiatrins former och samverkan mellan kommuner, landsting och myndigheter. Genom den nationella handlingsplanen inom området har regeringen också gjort en kraftfull markering att det är viktigt att utveckla psykiatrin. Det grundläggande målet är att människor som är i behov av psykiatrisk vård ska få den.
För många individer skulle en placering på mellanvårdsenhet höja deras livskvalitet samtidigt som de skulle få den typ av stöd från samhället de behöver. Mellanvårdsenheterna kan hjälpa till att möta behoven hos de individer som inte behöver sluten vård, men som inte klarar av att bo i eget boende. Jag anser därför att mellanvårdsenheternas funktion bör belysas i den framtida utvecklingen av svensk psykiatrivård.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Göran Persson (s) i Simrishamn |
Christer Adelsbo (s) |