Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snarast reglera frågan om speciallivsmedel i enlighet med förslagen i utredningen Speciallivsmedel för barn och vuxna från februari 2003.
Utredningarna om ersättning till personer som är glutenintoleranta (celiaki) har avlöst varandra sedan 1990 och ännu har inget beslut fattats. Speciallivsmedelsutredningen (SOU 1999:114 Mat som medicin) överlämnade sitt betänkande 1999. Eftersom remissvaren var splittrade uppdrogs åt Lars Grönwall att ta fram ett förslag som alla parter, inklusive Landstingsförbundet och Kommunförbundet, kunde ställa sig bakom.
I februari 2003 överlämnade Grönwall utredningen ”Speciallivsmedel för barn och vuxna”. Utredaren har utgått från ett nolldirektiv, det vill säga att samhällets nuvarande kostnader inte ska öka med ett nytt system för ersättning.
Diagnosen glutenintolerans medför att man inte tål proteinet gluten som finns i de fyra sädesslagen vete, råg, korn och havre. Behandlingen är att äta glutenfria ersättningsprodukter och övrig mat som är fri från detta protein. Sjukdomen är livslång och kan inte botas. En glutenfri mjölmix är sex gånger dyrare än vetemjöl och den glutenfria spagettin kostar fyra gånger så mycket som vanlig.
Barn upp till 16 år kan idag få ett begränsat bassortiment av glutenfria specialprodukter på apotek. Livsmedelsanvisningen fungerar ungefär som när man får ett recept för vanlig medicin.
Vid 16 års ålder upphör livsmedelsanvisningen och bostadsorten blir avgörande för om ekonomiskt stöd utgår. I vissa landsting utgår ett kontantbidrag till glutenfria ersättningsprodukter. I andra landsting utgår inget ekonomiskt stöd alls. Detta motiveras av landstingen med att de avvaktar ett beslut från riksdagen om vilka regler som ska gälla.
Det råder alltså ett stillestånd då varken landsting, Apoteksbolaget, Läkemedelsverket eller producenter av glutenfria produkter tar initiativ till en utveckling i väntan på beslut om det framtida stödsystemet.
Det förmånssystem som Grönwall föreslår i sin rapport är rättvist, enkelt och tydligt. Om förslaget genomförs kommer bostadsort och ålder inte längre att spela någon roll för om man ska få ekonomiskt stöd eller inte. Landstinget föreslås ge kontanta bidrag till patientens inköp av speciallivsmedel istället för att tillhandahålla glutenfria ersättningsprodukter till ett reducerat pris. Enligt Grönwall bör syftet vara ”att normalisera matkostnaden för den som behöver speciallivsmedel så mycket som möjligt” (sid. 40).
Syftet med förändringarna i huvudmannaskapet har varit att decentralisera ansvaret för att så långt som möjligt låta vård- och omsorgsgivarna svara för besluten. Därmed kopplas också kostnadsansvaret till verksamhetsansvaret.
Om förslaget genomförs får livsmedelsbutiken en större marknad för glutenfria produkter. Det innebär ökad konkurrens mellan producenterna, något som på sikt kommer att leda till prispress och ökat utbud. Tillgängligheten av speciallivsmedel blir avsevärt bättre för konsumenten, som idag ofta får åka runt till flera apotek eller affärer för att hitta en speciell produkt. Att produkterna kan distribueras via affärernas etablerade distributionsnät medför självklart positiva effekter på miljön.
Grönwalls förslag innebär också att läkare och dietister inte längre behöver ägna stor tid åt förskrivning av speciallivsmedel. Resurser frigörs och de kan använda sin tid åt andra patienter.
Det är nu dags att äntligen reglera vilka regler som ska gälla för glutenintoleranta och andra personer som har behov av speciallivsmedel.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |