Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kravet på kommunernas redovisning för hur man lever upp till barnkonventionen uppmärksammas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta se över hur barnperspektivet kan förstärkas vid allt beslutsfattande i kommuner, landsting och riksdag samt hos myndigheter.
Många drabbades av 1990-talets neddragningar. Ekonomisk knapphet för familjer skapade otrygghet, osäkerhet och utanförskap - något som många av barnen i utsatta familjer burit med sig genom hela skolåldern.
Vart tredje barn i Sverige lever under ekonomiskt knappa förhållanden och allra värst är situationen i storstadsregionerna. Barn med invandrarbakgrund är värst drabbade – de lever i betydligt högre grad i fattigdom än barn med svensk bakgrund. Det visar en rapport från Rädda Barnen 2002. Till ljuspunkterna hör dock att barnfattigdomen totalt sett har minskat från 18 procent 1999 till 15 procent 2000.
Det har i media rapporterats om barn som en följd av fattigdom inte får tillräckligt med mat när de inte är i skolan. Barn tvingas säga nej till att delta på gymnastiken på grund av att föräldrarna inte har råd att köpa gympaskor till dem. Barn kan inte följa med på skolresor och utflykter på grund av föräldrarnas knappa ekonomi.
Riksförbundet Majblomman har också särskilt uppmärksammat att många familjer idag söker bidrag till sådant som borde vara absolut självklart för alla. Det handlar bland annat om bidrag för medicin, glasögon, vinterskor, skolresor och fritidsaktiviteter.
Socialstyrelsens publikation, social rapport 2001, visar att ensamstående föräldrar och invandrare oftare än andra befinner sig i en socialt utsatt situation. Dessa grupper var särskilt utsatta redan före 1990-talet och under krisåren drabbades de hårdast. Deras hälsa och sociala situation hänger också starkt ihop med deras ekonomiska situation. Nästan var fjärde ensamstående med barn hade 1998 inkomster som låg under socialbidragsnormen.
Den ekonomiska situationen har samhället försökt jämna ut genom generella bidrag till barnfamiljer i form av barnbidrag, bidragsförskott till ensamstående föräldrar och behovsprövade bidrag i form av bostadsbidrag för de som har det svårt ekonomiskt.
Maxtaxa inom barnomsorgen och rätt för arbetslösa till barnomsorg är andra viktiga reformer. Klassskillnaderna mellan barn är dock fortfarande stora och detta visar sig bla genom val av utbildning och yrke.
Med det finns samtidigt postiva tecken. Det totala antalet behövande av socialbidrag minskade kraftigt mellan år 2000 och 2001 – en trend som också verkar hålla i sig. Men för att ytterligare kunna minska behovet av ekonomiskt bistånd krävs fortsatta förbättringar för barnen och deras familjer. En omedelbar åtgärd som direkt kan sättas in är ett förstärka barnperspektivet vid allt beslutsfattande.
Förskolan och skolan måste exempelvis bli bättre och tydligare med att i vardagen se de skillnader som finns i barnens hem- och familjeförhållanden och därefter utforma sin verksamhet. Barn riskerar annars att stängas ute genom att man inte har tillgång till exmepelvis skridskor vid skolutflykten eller inte har möjlighet att lära sig spela något instrument eftersom musikskola och instrument innebär extra utgifter.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Kerstin Engle (s) |
Anita Jönsson (s) |