Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att erhållet skadestånd på grund av brott inte skall räknas som inkomst vid utredning om eventuellt försörjningsstöd.
Var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada skall ersätta denna skada. Förmögenhetsskada skall ersättas om den vållas på grund av brott. Vid personskada kan också skadestånd utdömas på grund av sveda och värk. Det vanligaste våldsbrottet är våld mot kvinnor. Ofta utdöms skadestånd av domstolen i sådana mål.
Ett brottsoffer som får skadeståndsersättning, oavsett storlek, ska inte behöva se att skadeståndet betraktas som inkomst vid t.ex. ansökan om försörjningsstöd från socialtjänsten. Brottsoffer som råkat ut för våldsbrott kan kanske tillfälligt inte arbeta eller sköta sitt företag och blir beroende av försörjningsstöd från sociala myndigheter.
Vi vet av erfarenhet att det ofta gäller kvinnor som efter misshandel har ett stort behov av rehabilitering eller annat som gör att kvinnan kan gå vidare i livet. Skadeståndet ska kompensera brottsoffret och ge henne/honom upprättelse för den förnedrande och kränkande behandling som hon/han varit utsatt för. Det är därför orimligt att skadeståndet skall räknas som inkomst vid utredning om eventuellt försörjningsstöd.
Ett brottsoffer som genom dom erhållit skadestånd och som uppbär socialbidrag skall ha rätt till sitt skadestånd utan att detta räknas som inkomst för att kunna ersätta uppkommen skada och för att undvika att hon/han på grund av förvärvat skadestånd mister sitt socialbidrag. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Lena Ek (c) |
Eskil Erlandsson (c) |