Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta se över transpersoners livsvillkor.
Idag finns det en större medvetenhet om att homo- och bisexuella har specifika problem i samhället beroende på sitt utanförskap. Mot bakgrund av vad vi vet om utanförskap och folkhälsoproblem är det högst rimligt att anta att folkhälsoproblemen är minst lika stora bland transpersoner.
Transpersoner kan på goda grunder antas känna utanförskap, utsättas för diskriminering från både lagstiftningen och allmänheten, utsättas för hot och våld och sannolikt ha en betydligt sämre livssituation än genomsnittet. Denna grupp har vi idag ingen samlad statistik om. Vi vet inte hur många de är, hur deras livssituation ser ut, på vilket sätt de skiljer sig från varandra och från befolkningsgenomsnittet eller hur deras specifika problem ser ut. Det finns helt enkelt ingen forskning alls.
Samhället bör inte tillåta diskriminerande särbehandling av transpersoner enbart på grund av att de skiljer sig från hur normen anser att könsidentiteter bör se ut. Ett reformarbete liknande det som inletts i homo- och bisexuella frågor bör inledas. Ett första steg vore att låta se över transpersonernas situation, deras problematik och livsvillkor.
Folkhälsoinstitutet fick i december förra året uppdraget att i samråd med berörda myndigheter och organisationer undersöka och analysera hälsosituationen hos homo- och bisexuella samt transpersoner med särskilt fokus på ungdomar. Institutet ska lämna förslag till åtgärder som kan förbättra deras levnadsvillkor.
Detta är bra men inte tillräckligt. Fokus borde inte bara vara på ungdomar och hälsa. Perspektivet måste vidgas till att omfatta hela livssituationen för alla transpersoner.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Cinnika Beiming (s) |
Tommy Waidelich (s) |