Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av en kompetent strategisk nationell ledning av ett sammanhållet tobaksförebyggande arbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett långsiktigt säkerställande av adekvata resurser för ett kontinuerligt tobakspreventivt arbete på alla nivåer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett strukturerat och finansierat förberedelsearbete för att nå målet om rökfria serveringslokaler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av snusforskning.
Tobaksbruket har generellt sett minskat markant under de senaste årtiondena. En kontinuerlig minskning av rökningen har dock avstannat de senaste åren och fortfarande finns mer än en miljon dagligrökare i riket. Vid fortsatt rökning kommer hälften av dem att dö i förtid, hälften av dessa kommer att förlora 20–25 år av sitt liv. Minst 6 400 svenskar dör i förtid varje år i rökrelaterad sjukdom. Samtidigt vill två av tre rökare sluta röka, hälften av dem säger sig vilja ha hjälp att komma ur sitt nikotinberoende – men tillgången på sådan hjälp är långt ifrån tillfredsställande i hälso- och sjukvården.
Bland gravida kvinnor har rökvanorna minskat markant, mycket p g a medveten och skicklig satsning inom mödrahälsovården. Fortfarande (2001) röker dock 11 % av kvinnorna när de kommer till MVC och endast hälften av dem lyckas sluta under graviditeten. Arbetet med att även få papporna rökfria har varit framgångsrikt men år 2000 var det fortfarande 14 % som rökte under barnets första månader (jämfört med mödrarnas 9 %).
Rökvanorna bland 16-åringar har de senaste åren legat på ungefär samma nivå, men en minskning noteras år 2003: 30 % av flickorna och 20 % av pojkarna i årskurs 9 år säger sig röka. Pojkarna är totalt sett större nikotinanvändare än flickor genom sitt uttalade snusbruk. Pojkars snusande har sedan 1997 ökat från 21 till 24 % 2003, bland flickor är motsvarande siffror 3 och 6 %. Fortfarande anger dessa 16-åringar att ett av de vanligaste sätten att komma åt tobaksprodukter är att köpa dem själv, trots den lagstadgade 18-årsgränsen för försäljning.
Marknadsföringen av snus har intensifierats, på senare tid särskilt som rökavvänjningsmedel. Det finns dock ingen vetenskaplig dokumentation av snusets effekt i detta avseende. Ur medicinsk synpunkt finns inga rationella skäl att föredra snus framför befintliga nikotinläkemedel. Kunskapen om snusets långsiktiga effekter på hälsan är otillräcklig. Med hänvisning till tillverkarens globala ambitioner är det ett nationellt ansvar att ekonomiskt möjliggöra sådana studier med det snaraste. Statens folkhälsoinstitut har enligt folkhälsopropositionen (2002/03:35) en uppgift ”att stödja forskning och bidra till en ökad belysning av hälsoeffekterna av snusanvändning” men saknar erforderliga ekonomiska medel.
Dokumentationen över den skadliga effekten av passiv rökning har ökat markant under det senaste decenniet, bl.a. genom svenska undersökningar. Rökning under graviditet ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. Mammans rökning under graviditet eller under spädbarnstiden ökar barnets risk att få astma med 60 %. Risken för hjärt-kärlsjukdom och lungcancer ökar med omkring 30 % hos icke-rökare som lever ihop med rökare. Trettio minuters vistelse i rökig miljö räcker för att minska blodflödet i hjärtat hos en icke-rökare. Av den svenska befolkningen uppger sig 10 % dagligen vara exponerade för tobaksrök.
Bland restaurangpersonal är denna siffra så hög som 32 %. Detta är ur arbetsmiljösynpunkt inte acceptabelt – det är vetenskapligt dokumenterat att denna yrkeskår är mer drabbad än andra av skador förenliga med rökexponering. Regeringen avser att i januari 2004 presentera en proposition rörande rökfria serveringslokaler – ikraftträdandet torde inte kunna ske förrän 2005 med hänvisning till behovet av en intensifierad opinionsbildning och ett strukturerat och stödjande förberedelsearbete inom branschen för att genomförandet ska kunna ske. Särskilda medel för detta arbete är nödvändiga.
Nationella folkhälsokommitténs förslag till etappmål för det tobaksförebyggande arbetet har i regeringens proposition Mål för folkhälsan (2002/03:35) skjutits från 2010 till 2014:
En tobaksfri livsstart från år 2014.
En halvering till år 2014 av antalet ungdomar under 18 år som börjar röka eller snusa.
En halvering till år 2014 av andelen rökare i de grupper som röker mest.
Ingen skall ofrivilligt utsättas för rök i sin omgivning.
Statens folkhälsoinstitut har ett pågående regeringsuppdrag att administrera en treårig satsning på ett utökat och intensifierat tobaksförebyggande arbete. Det nationella tobaksuppdraget med dess 30 miljoner kronor per år, i tre år, ger institutet möjlighet att strategiskt samordna det nationella arbetet och initiera en mängd aktiviteter i landsting och kommuner. I de förra prioriteras utbildning och uppbyggnad av rökavvänjningsstöd, i de senare huvudsakligen primärpreventiva projekt och rökfria miljöer. Inför uppdragets upphörande år 2005 är två faktorer särskilt viktiga att beakta. Det gäller dels betydelsen av Statens folkhälsoinstituts fortsatta strategiska ledning av ett sammanhållet tobakspreventivt arbete i landsting och kommuner. Det gäller också att i god tid synliggöra permanenta resurser för att säkra kontinuiteten i allt det arbete som startats i samband med regeringsuppdraget. Med en ekonomiskt pressad situation i landsting och kommuner – liksom hos bidragsberoende frivilligorganisationer – är risken annars stor att aktiviteterna kommer av sig. Ovan nämnda etappmål torde då inte kunna nås.
Ett nytt direktiv om förbud mot tobaksreklam har nyligen antagits. Det ställer nya krav – t.ex. förbud mot tobaksreklam via Internet. Det omfattar dock endast gränsöverskridande tobaksreklam, och inte de reklamformer som inte når över nationsgränser. Därför torde ett nytt nationellt initiativ behövas för att åstadkomma ett förbud mot all marknadsföring av tobaksvaror.
Tobakspreventiva insatser – i synnerhet tobaksavvänjningsstöd – har dokumenterats vara bland de mest kostnadseffektiva verksamheter samhället kan investera i. Medicinska, etiska och ekonomiska skäl talar alla för ökade insatser för att minska ett av våra allvarligaste folkhälsoproblem.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |