Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av service- och signalhundar.
I dag uppskattas hunden mer och mer i vårt samhälle. Hundar har använts inom försvaret, polisen och tullen sedan lång tid tillbaka. Sedan många år används också hundar till att hjälpa synskadade att röra sig friare. Vi använder hundar som stimulans och stöd på äldreboende och för barn och ungdomar med autism. Hunden är ett ovärderligt hjälpmedel i många människors vardag. Ett relativt nytt område för hunden är att hjälpa människor med funktionshinder. De hjälper till att klara vardagen för husse och matte. Denna grupp kallas service- och signalhundar.
Servicehunden hjälper sina ägare med vardagssysslor, tända och släcka lampor, öppna dörrar, plocka upp det man tappat på golvet eller hjälper till att larma när något händer t.ex. när ägaren ramlat ur rullstolen. Signalhunden är sin döva/hörselskadade ägares ”öron” och tränas till att markera ljud på olika sätt. Det kan vara att markera att dörrklockan ringer, babyn gråter, att brandlarmet går, vattnet kokar över på spisen eller liknande.
Att inte kunna höra när någon ropar på dig eller kunna ta upp nycklarna när du tappat dem är sådana saker som andra tar för givet men som kan vara ett stort problem för en person med funktionshinder. Det finns hundar som är tränade på att känna av när personer med epilepsi eller diabetes håller på att få känningar. Detta gör att personer som tidigare inte klarat sig utan mänsklig assistans på t.ex. toaletten eller vid besök i affären eller vid andra utevistelser med hjälp av sin hund kan få ett friare liv.
Det som dessa hundar utför är ovärderligt. De bidrar till att personer med funktionshinder kan få den ökade självständighet, den effektiva hjälp, trygghet och fantastiska glädje som det ger att ha en service- eller signalhund. Den hjälp och det stöd en service- eller signalhund utgör ger en klar minskning av andra traditionella stödresurser. Idag kan man som synhandikappad få hjälp med en färdigutbildad ledarhund men om du har något annat handikapp och behöver en service- eller signalhund måste man köpa in och bekosta hundens utbildning själv. Jag gissar att detta inte beror på annat än att man inte känner till denna grupp hundar och vad de utför och den betydelse de har för sina ägare.
Skillnaden i ägarskap av hunden måste också ses över och inte vara något hinder för utvecklingen av denna verksamhet. Idag finns en icke vinstdrivande ideell förening, Svenska Service- och Signalhundsföreningen, vars mål är att hjälpa personer med funktionshinder att utbilda sina hundar till hjälpare i vardagen. Förbundet bildades 1999 som ett resultat av ett pilotprojekt, vilket finansierades av Allmänna arvsfonden och Socialstyrelsen. Idag utbildar man hundar och deras förare helt utan statliga medel och är därför beroende av sponsorer, gåvor och medlemsavgifter. Dessa medel räcker inte till att utbilda hundar efter det behov som finns.
Att utbilda en hund tar cirka ett år och kostar 20 000–50 000 kronor.
Dessa hundar bör jämställas med blindledarhundar när det gäller vikten av deras arbete och behovet hos de funktionshindrade. Jag anser därför att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att se över möjligheten att stödja och likställa funktionshindrade gruppers behov av hunden i sin vardag. Det skulle göra det möjligt för fler med funktionshinder att få det stöd och den frihet i vardagen som de så väl behöver.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Catharina Bråkenhielm (s) |