Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett nationellt kunskapscentrum för barn med alkohol- och narkotikarelaterade fosterskador bör skapas.
Flera undersökningar visar att alkohol- och narkotikabruket ökar i vårt land och att andelen kvinnor bland missbrukarna växer. Ökningen av antalet kvinnliga alkoholister och narkomaner återspeglas även bland gravida. Konsumtionen av alkohol och narkotika har ökat särskilt bland unga. Resultatet blir en ökad risk för att barn drabbas bland annat av alkoholrelaterade fosterskador, s.k. fetalt alkoholsyndrom, FAS, och fetala alkoholeffekter, FAE, och liknande skador av andra droger.
Antalet barn som föds med FAS uppskattas till något hundratal per år, och antalet barn med FAE antas vara 2–3 gånger så många. Storleksmässigt kan de alltså jämföras med välkända diagnoser som Downs syndrom och CP. I några fall döljer sig barn med alkohol- och narkotikarelaterade fosterskador bakom diagnoser som DAMP/ADHD, autism och andra diagnoser.
Många barn som föds med alkohol- och narkotikaskador kan inte tas om hand av sina biologiska föräldrar och placeras därför i familjehem eller på institution. Ett okänt antal alkoholskadade barn kommer dessutom till Sverige genom internationell adoption, framför allt från öststaterna.
Nyligen har en ideell organisation bildats, FAS-föreningen, för att stödja familjer, informera om alkoholrelaterade fosterskador och förebygga att flera barn drabbas. Föreningen upplever att behovet av kunskap är stort.
Kunskapen om dessa barngrupper är mycket begränsade på alla nivåer. Bland forskare finns några med specialkunskaper, men det är svårt att få ut deras arbete utanför institutionerna. Bland läkare i allmänhet är kunskapen inom området generellt bristande. Tyvärr gäller samma även många barnläkare och personal på BVC-mottagningar. Flertalet skadade barn får inte någon korrekt diagnos. Inte heller bland personal inom socialtjänst, förskola och skola finns tillräcklig kunskap eller kompetens att bemöta problematiken kring barn med skador på grund av alkohol och narkotika.
Till följd av denna brist på kunskap får flera föräldrar, både biologiska föräldrar och fosterföräldrar, bristfällig eller felaktig information om barnens funktionshinder.
Den begränsade vetenskapliga och medicinska kunskapen finns idag i huvudsak koncentrerad till Göteborgs- och Stockholmsregionerna, men även där är det svårt för berörda familjer att få tillgång till stöd och hjälp. Kunskapen finns hos ett fåtal personer totalt i landet. Idag slussas de flesta barn runt till olika vårdinrättningar, där oftast kunskapen om denna grupp av barn är mycket begränsad.
Målet bör därför vara att bygga upp ett nationellt kunskapscentrum med bred kompetens och med följande verksamheter:
Diagnostisering av fetala skador av alkohol och narkotika hos barn och vuxna.
Bedömning av mindre uttalade fall av alkohol- och narkotikarelaterade fosterskador.
Psykologisk och psykiatrisk kompetens för såväl barn som vuxna med de aktuella skadorna och deras familjenätverk.
Pedagogiskt stöd och handledning.
Studie- och arbetslivsvägledning.
Social och ekonomisk vägledning.
Syftet bör vara att barn med alkohol- och narkotikarelaterade fosterskador tidigt skall placeras i trygga stabila familjeförhållanden och att dessa barn identifieras och diagnostiseras så tidigt som möjligt. Detta ska ske för att förebygga de många negativa konsekvenser i form av asocialt beteende, missbruk, kriminalitet m.m. som annars ofta blir följden av barnens funktionshinder.
Därför bör riksdagen ge regeringen till känna att skapa ett nationellt kunskapscentrum, där en samlad kompetens finns kring barn med fosterskador av alkohol och narkotika.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Marita Aronson (fp) |