Motion till riksdagen
2003/04:So505
av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

Anhörigvårdares villkor


Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Motivering 3

3.1 Frivilliga men viktiga insatser 3

3.1.1 En kommunal anhörigpeng 3

3.1.2 Överläggningar med kommun- och landstingsförbund 3

3.2 Närståendepenningen 4

2 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om överläggningar med Kommun- och Landstingsförbunden om former för utökat stöd till dem som vårdar närstående.

  2. Riksdagen beslutar att närståendepenning från den 1 januari 2004 skall kunna betalas ut i upp till 120 dagar.1

  3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till vidgade möjligheter att få närståendepenning, i enlighet med vad som anförs i motionen.1

1Yrkandena 2 och 3 hänvisade till SfU.

Motivering

Anhöriga utför viktiga insatser inom vård och omsorg, och detta gäller också andra närstående än makar, barn och andra nära släktingar.

Men stödet till anhöriga som utför omsorgsinsatser har i dag stora luckor. Det borde förbättras, samtidigt som det understryks att insatserna måste vara frivilliga för alla berörda.

3.1 Frivilliga men viktiga insatser

Närståendes omhändertagande måste kunna avlastas eller följas av annan vård när de inte längre orkar. Anhörigvård som i stället framtvingas av att den offentliga välfärden inte klarar sin uppgift kan få en rad negativa följder, både för hjälpgivarna och hjälpmottagarna. Frivilliga insatser av anhöriga är däremot något naturligt i mänskliga relationer och något gynnsamt för alla inblandade parter.

Hjälpgivarna bör få en ökad möjlighet att själva avgöra vilka former av avlastande stöd de ska få.

3.1.1 En kommunal anhörigpeng

Den valfriheten kan förverkligas genom en kommunal ”anhörigpeng”. Med en sådan kan de anhöriga hjälpgivarna få stor valfrihet att själva avgöra vilken insats som bäst gagnar deras välfärd, om den ska användas till avlösning i hemmet för att hjälpgivaren själv ska kunna åka bort och vila, till växelvård som kan innebära att hjälptagaren lämnar hemmet för en tid för att ge hjälpgivaren avlastning, eller till att resa bort tillsammans till ett vilohem där hjälpgivaren på plats kan få avlastning eller till någonting annat.

Det kan också vara viktigt att den som vårdar en svårt sjuk anhörig kan hålla kvar en kontakt med arbetslivet, och kunna arbeta någon deltid men också ha ett arvode för sin vårdinsats en annan deltid och stöd från hemtjänst och hemsjukvård. Detta kan kräva en stor flexibilitet, men det kan också underlätta för sjukvården.

Det är också nödvändigt att det finns tillgång till akuta insatser när sådana behövs. Behovet varierar från individ till individ och över tid. Det är därför nödvändigt att de som ska tillhandahålla stödet visar stor lyhördhet för hjälpgivarnas önskemål.

3.1.2 Överläggningar med kommun- och landstingsförbund

Regeringen bör ta initiativ till överläggningar med Kommun- och Landstingsförbunden om hur ett utökat stöd till dem som vårdar närstående ska kunna ges. För att förbättra närståendevården bör även följande reformförslag diskuteras i dessa överläggningar: en fortsatt utbyggnad av avlastnings- och växelvård, förbättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag samt ökade möjligheter att anställa närstående.

Vad som här anförts om stödet till närstående bör ges regeringen till känna.

3.2 Närståendepenningen

För en del av de anhörigas insatser betalas närståendepenning från sjukförsäkringen. Reglerna för denna närståendepenning är enligt vår uppfattning alltför snäva.

Den möjliga tiden bör förlängas från 60 dagar till 120. Närståendepenningen bör kunna användas även då den närståendes sjukdom inte är fullt så allvarlig som dagens regler kräver och den till närståendepenning berättigade kretsen bör vidgas.

I vårt partis budgetalternativ är en förbättring av villkoren för anhörigvårdare, i första hand vad gäller närståendepenning, medräknad med en uppskattad merkostnad på 60 miljoner, och vi hänvisar till anslagsyrkande i annan motion.

Förlängningen till 120 dagar kan och bör genomföras från årsskiftet.

Vad gäller de övriga förändringarna av reglerna bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 6 oktober 2003

Kerstin Heinemann (fp)

Bo Könberg (fp)

Gabriel Romanus (fp)

Linnéa Darell (fp)

Marita Aronson (fp)

Christer Winbäck (fp)

Mia Franzén (fp)

Heli Berg (fp)