Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anta ett handlingsprogram för hur familjen skall stödjas i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över vilka regler som missgynnar familjer och äktenskap.1
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta ett familjeutskott.2
1 Yrkande 2 hänvisat till SkU.
2 Yrkande 3 hänvisat till KU.
Familjen är avgörande för ett fungerande samhälle. Idag kommer det ständigt nya rapporter från ungdomsmottagningar, skolor och sociala myndigheter om att antalet rotlösa barn och ungdomar ökar. Många av dem har gått miste om en trygg uppväxt. Många familjer spricker. Frågan är vad samhället kan göra?
I Sverige finns det en tendens att bara se till individen. Samhället är berett att satsa på grupper som barn, ungdomar, kvinnor och äldre. Men det är få som ser familjen som en enhet som behöver stärkas. Den engelska Labourregeringen har en uttalad politisk inriktning vad gäller familjen som rönt uppmärksamhet. Tony Blair har formulerat ett program som handlar om stöd till dagens utsatta familj.
Låt oss få citera:
Vi vill stärka den äktenskapliga institutionen och hjälpa till så att fler äktenskap lyckas. Visserligen finns det i dag många ensamstående föräldrar som uppfostrar sina barn minst lika framgångsrikt som någon fullständig familj. Men äktenskapet är ändå den säkraste grunden för barns uppväxt och den samlevnadsform som majoriteten av befolkningen väljer. Familjen behöver stöd både praktiskt och ekonomiskt, när det gäller utbildning, hälsa, social service, lag och ordning.
Labourregeringen har insett att nästan allt regeringen gör har en inverkan på familjer: den kan hjälpa familjer, försumma dem och till och med skada dem. Därför måste alla beslut som regeringen tar konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna drabbas.
Samhällets positiva stödjande roll, mera angelägen än någonsin, är den nya engelska linjen. Konkret betyder det att alla familjer ska ha tillgång till familjerådgivning, att barnfattigdomen bekämpas, att äktenskapen stärks och att allvarliga familjeproblem som våld och tonårsgraviditeter ska hanteras på stödjande sätt.
Vi skulle behöva motsvarande tänkesätt i Sverige. Några fakta från svenska familjer talar sitt tydliga språk. Varje år skiljs ca 50 000 par. Därmed har Sverige Europas och förmodligen världens högsta skilsmässofrekvens. Enligt Välfärdsbokslutets ordförande Joakim Palme, som också är ansvarig för utredningen SOU 2001:55, träffar var tredje skilsmässobarn inte ena föräldern. Förekomsten av psykosomatiska besvär är relativt vanlig bland svenska barn och ungdomar. Var tredje 10–18-åring har flera gånger i veckan huvudvärk, magont eller sömnsvårigheter. Enligt samma utredning är det vanligt bland svenska barn att känna sig stressad. Denna situation förbättras inte av separationer.
Enligt lag ska familjerådgivningsbyråer finnas i landets alla kommuner. Det är bra, men det räcker inte. Verkligheten är en annan, ca 30 000 söker varje år hjälp och köerna är ofta långa. Ökade resurser måste satsas på familjerådgivning och föräldrautbildning.
Ett barnomsorgskonto som ger möjlighet att välja att själv ta hand om barnen när de är små bör införas. Kristdemokraterna utvecklar denna tanke i sin budgetmotion.
Just efter första barnets födelse är påfrestningarna stora och skilsmässorisken kraftigt förhöjd. Då behövs allt stöd och då är man dessutom mest motiverad för en föräldrautbildning som stärker den nya familjebildningen. En sådan utbildning borde erbjudas föräldrarna på barnavårdscentralerna.
I flera fall är det också ekonomiskt lönsamt att skiljas. Förmögenhetsbeskattningen gynnar sambopar utan barn framför gifta och sambopar med barn. Vid bedömning av bostadsbidrag är det oftast en nackdel för sammanboende att bli likabehandlade med makar, eftersom behovsprövning då sker på den sammantagna inkomsten. Dessa regler som innebär att människor förlorar ekonomiskt på att gifta sig, eller vinner på att skilja sig, måste ändras.
Familjepolitiken är idag svår för en enskild att få ett samlat grepp om. Även för politiker saknas det ofta konsekvensbeskrivningar av de fattade besluten.
Bostadsförsörjningssöd hanteras i ett utskott, barnbidragen i ett annat, förskoleverksamheterna i ett tredje osv. Därför borde ett familjeutskott inrättas.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Dan Kihlström (kd) |