Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvinnojourernas ekonomiska stöd från staten räknas upp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en misshandlad kvinna med lagens hjälp disponerar bostaden och därmed kan låsa gärningsmannen ute.1
1 Yrkande 2 hänvisat till JuU.
Våldet mot kvinnor och barn ökar i samhället. Detta våld som kränker både kvinnor och barn, begränsar deras livsrum samt försämrar deras hälsa både fysiskt och psykiskt är ett trauma för de som drabbas.
För en grupp kvinnor är hemmet den farligaste platsen. För dessa kvinnor betyder det mycket att det finns en trygg plats att fly till när fara uppstår. Kvinnojourer runt om i landet är oftast de som misshandlade kvinnor kan vända sig till när hot och misshandel uppstår. Ett av skälen till att kvinnorna vänder sig dit är att de där får vara anonyma och inte blir registrerade, och dessutom är kvinnojourerna tillgängliga dygnet runt, i de kommuner där de finns.
År 2004 är det 25 år sedan den första kvinnojouren startades i Sverige. Under alla dessa år har tusentals kvinnor där sökt skydd ensamma eller med sina barn. Målet för jourernas verksamhet är att hjälpa, skydda och stötta hotade och misshandlade kvinnor. Kvinnojouren är en ideellt arbetande förening som ibland bedriver en öppen verksamhet, men ofta fungerar jourerna som en dold verksamhet med skyddat boende för de mest utsatta kvinnorna. I de flesta fall kan även barn till den våldsutsatta kvinnan bo med modern på jouren.
Under senare år har det skett en förändring i många kommuners syn på kvinnojourernas verksamhet. Det ekonomiska stödet har minskat i flera kommuner och i värsta fall helt dragits in med hänvisning till socialtjänstens verksamhet. Det har även framställts krav på att kvinnojourerna ska inordnas inom övriga kommunala institutioner med anmälnings- och uppgiftsskydlighet.
Kommunerna har en nyckelroll genom det ansvar de har för alla som vistas i kommunen. I kvinnofridslagen betonas att socialtjänsten ska kunna erbjuda hjälpinsatser av olika slag och även vara lyhörd för vilken hjälp kvinnan behöver. Det är viktigt att kommunerna inser att socialtjänsten och kvinnojourerna inte konkurrerar med varann utan kompletterar varann. Kvinnojourerna har en unik verksamhet, helt byggd på det ideella engagemanget och värd att stötta ekonomiskt.
Staten måste ta ett större ekonomiskt ansvar för de misshandlade och hotade kvinnorna, när kommunerna sviktar, och höja anslagen till riksorganisationen ROKS för vidare befodran till de mest behövande kommunerna. Kvinnomisshandel är ett socialt problem, ett hälsoproblem men också en brottslig handling som kräver insatser från staten för att rädda liv.
I det fortsatta arbetet inom rättsväsendet måste den misshandlade kvinnan få upprättelse i form av stöd, hjälp och skydd samt att åtgärder vidtas för att inskränka gärningsmannens rörelsefrihet. Det ska inte vara kvinnan och barnen som tvingas ut på gatan, ut från hemmet, efter att mannen misshandlat henne. Samhället måste ge ökat stöd till offren. Eftersom det ofta finns barn i familjen får det allvarliga konsekvenser om kvinnan och barnen ska tvingas bort från hemmet för att sedan leva gömda.
Det krävs ofta en mycket allvarlig misshandel för att polis ska ingripa och för att åklagaren ska gå vidare och begära häktning av den misshandlande mannen. Det måste till en lagändring som är till offrens fördel så att de får bo kvar i hemmet efter en misshandel. Den våldsutövande mannen ska med lagens hjälp kunna låsas ute.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Viviann Gerdin (c) |
Birgitta Sellén (c) |