Skydd till våldsutsatta kvinnor och barn

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om våldsutsatta kvinnors och barns rätt till stöd, skydd och behandling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av jämnare och bättre arbetsvillkor för kvinnojourer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett barnperspektiv läggs på utredningar av mäns våld mot kvinnor.¹
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rutiner för anmälan och samverkan kring barn som far illa skall upprättas hos polisen.¹

¹Yrkandena 3 och 4 hänvisade till JuU.

Motivering

När man tar del av Brottsförebyggande rådets statistik över anmälda brott, ser man att antalet kvinnor som anmält att de blivit misshandlade är 21 504 för år 2002, en ökning med 5 procent. För 16 304 av dessa var den som misshandlade kvinnan en bekant och 12 987 misshandelsfall skedde inomhus. Antalet anmälningar av misshandlade barn mellan 0 och 6 år var 1 021 för år 2002, en ökning med 11 procent, och barn mellan 7 och 14 år var 6 244, en ökning med 5 procent. Utifrån denna statistik kan man inte dra slutsatsen att fler kvinnor blir misshandlade jämfört med 2001, för det kan vara så att anmälningsbenägenheten har ökat vilket avspeglar sig som en ökning i antalet anmälda brott. Det man helt klart vet är att det finns ett stort mörkertal, det är långt fler kvinnor som blir utsatta för mäns våld än man kan utläsa av statistiken.

Kommunerna bär idag en stor del av ansvaret för att kvinnofridslagstiftningen implementeras och följs. Samtidigt är engagemanget och insikten om mäns hot och våld mot kvinnor generellt sett lågt i kommunerna och många kommuner har inte upprättat kommunala handlingsprogram som de kan rätta sitt agerande efter.

Det våld som kvinnor utsätts för av makar, sammanboende eller andra närstående män är ett allvarligt hälsoproblem för kvinnor. Insatser för att bekämpa hot och våld mot kvinnor måste därför utvecklas kontinuerligt.

Frivilligorganisationer har en viktig uppgift att fylla både när det gäller att förebygga våld och att skydda utsatta kvinnor. Regeringen föreslår därför att ytterligare nio miljoner kronor går till kvinno- och mansjourernas verksamhet. Detta kan man läsa i regeringens budgetproposition. Tyvärr är det många av landets ideella tjej- och kvinnojourer som erhåller ett otillräckligt kommunalt stöd trots att majoriteten av hotade och våldsutsatta kvinnor vänder sig till kvinnojourerna för stöd och skydd. De våldsutsatta kvinnorna och barnen får inte alltid det stöd och den hjälp de behöver.

Mot bakgrund av detta bör regeringen intensifiera dialogen med kommunerna kring ansvaret för kvinnofridsarbetet, så att alla personer som utsätts för kvinnofridsrelaterat hot och våld får rätt till kvalificerat och proffessionellt stöd. Rätten till stöd, skydd och behandling ska i förekommande fall även gälla barnen. Regeringen bör i sina kontakter med kommunerna och Kommunförbundet uppmärksamma kvinnojourernas behov av jämnare och bättre arbetsvillkor. Det är angeläget att kommunerna ger det stöd som är nödvändigt för att kvinnojourerna ska kunna fungera som väl fungerande komplement till kommunernas verksamhet. I alltför hög utsträckning har arbetet med att skydda och stödja misshandlade kvinnor lämnats över på ideella kvinnojourer. Det är hög tid att kommunerna utbildar sin personal och utvecklar bra samverkansformer så att kvinnor och deras barn kan lita på att de får det stöd och skydd de behöver för att undkomma fortsatt våld.

Rädda Barnen har gjort en undersökning baserad på polisanmälningar om misstänkt misshandel mot kvinna, där det funnits barn med. Kartläggningen presenterar hur polis och socialtjänst i sex kommuner uppmärksammar barn som bevittnat våld i familjen.

Kartläggningen visar att socialtjänsten kände till mindre än en tredjedel av dessa fall. Endast 20 av 72 barn som upplevt våld i familjen kom till socialtjänstens kännedom. Av de 20 barnen fick 18 skydd eller erbjöds att bearbeta vad de varit med om. I undersökningen framgår också att flera barn själva blev slagna, men att inte heller dessa polisanmälningar nådde fram till socialtjänsten, med undantag av ett fall. För många barn är inte hemmet någon lugn vrå att vistas i. Deras uppväxtvillkor präglas av våld i hemmet, ett våld som vanligen riktas mot deras mor, men ofta även mot dem själva. Den som utövar våldet är barnets far eller styvfar, den som tillsammans med modern har ansvar för vård och omsorg om barnet. Att barn som tvingas bevittna våld i det egna hemmet far illa med ökad risk för ohälsa och att utvecklas ogynnsamt är idag allmän kunskap bland dem som arbetar med barn.

Den som utsätter barn för den kränkning det måste anses vara att låta barn bevittna våld i hemmet gör sig skyldig till grova överträdelser. Barnen riskerar att skadas för resten av livet både fysiskt och psykiskt. Det är viktigt att barn får den hjälp de behöver för att bearbeta de svåra upplevelser våldet givit dem. För att barnens behov av stöd och hjälp skall bli synliga är det viktigt att barnet räknas som en egen individ och att de kränkningar det utsatts för räknas som ett brott i lagens mening.

Barnet som söker hjälp måste möta vuxna yrkesutövare som ser barnets verklighet, då öppnas vägen för en positiv självbild och en vilja att hålla livsgnistan kvar.

Det är viktigt att ett barnperspektiv automatiskt läggs på utredningar av mäns våld mot kvinnor. Rutiner för anmälan och samverkan kring barn som far illa ska upprättas hos polisen, därför bör Rikspolisstyrelsen utveckla riktlinjer för hur polisens rapportering till socialtjänsten ska gå till.

Stockholm den 3 oktober 2003
Carina Ohlsson (s)	Hans Hoff (s)