1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Motivering 2
3.1 Kvalitetsarbete och tillsyn i äldrevården på kommunal nivå 2
3.2 Utredning om organisation och prioriteringar i tillsynsverksamhet 3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun vad gäller kvalitetsarbete i äldrevården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utredning av organisation och prioriteringar inom tillsynsverksamhet på det sociala området.
Att resurser för inspektion av äldrevården koncentrerades till länsstyrelserna var enligt vår mening ett missgrepp, och det av två skäl:
De ekonomiska resurser som åtgår för den ökade bemanningen vid länsstyrelserna skulle göra mer nytta i ett kvalitets- och tillsynsarbete på kommunal nivå.
Organisationen och prioriteringarna inom tillsynsverksamheten på det sociala området bör också ses över grundligt, i stället för att utan bedömning av var bristerna är störst lägga ett stort antal tjänster på en enda arbetsinriktning.
Äldrevården är ett kommunalt ansvar. Så ska det också vara.
Kommunerna bör vara mycket mer öppna för fler vårdgivare, och många av dem skulle kunna göra mycket mer för valfrihet och alternativ. Men kommunerna har ett ansvar för kvaliteten och för att ingen när hälsan och krafterna sviker lämnas utanför möjligheten till en god äldreomsorg. Tyngdpunkten i kvalitetsarbetet och tillsynen skall ligga lokalt, med äldreombudsmän, omsorgsgarantier och äldrevårdscentrum. Staten ska inte ta över kvalitetsansvaret från kommunerna men komplettera och stödja detta arbete genom målinriktade stimulansbidrag. Detta bör ges regeringen till känna.
Yrkande om sådana stimulansbidrag finns i vårt partis äldrevårdsmotion. En del av denna stimulans för en kvalitetshöjning på det lokala planet bör finansieras med att de ekonomiska resurser för inspektionsverksamhet som i budgeten för 2003 tillfördes länsstyrelserna flyttas till utgiftsområde 9. I vårt budgetalternativ ingår en minskning på länsstyrelseanslaget, och av denna minskning svarar den här omflyttningen för 50 miljoner kronor budgetåret 2004.
När det gäller tillsyn på det sociala området finns flera aktörer och flera gränsdragningsproblem, med risker för såväl dubbelarbete som att saker faller mellan stolarna.
Mycket talar också för att tillsynsverksamheten i dag inte är till alla delar rätt prioriterad. Det är inte nödvändigtvis de områden som uppmärksammas mest i den allmänna debatten som har de största bristerna. Små utsatta grupper som har svårt att göra sig hörda och som inte företräds av några starka organisationer får sällan uppmärksamhet även om vården inom deras område ibland fungerar illa.
Inom socialtjänsten är det vanligt att vård uteblir helt eller inte är meningsfullt utformad fastän förutsättningarna för att använda lagen om vård av missbrukare uppenbart finns. Inom den sociala ungdoms- och barnavården är det också förhållandevis stor risk för att fel eller inga åtgärder vidtas. Funktionshindrade har ofta en särskilt utsatt situation och tillsynsansvaret är där delat på tre myndigheter.
Det kan också diskuteras hur mycket av kvalitetsfrågorna i socialt arbete som egentligen blir bättre skötta med en tillsyn som utgår från att en överordnad myndighet prövar verksamhet mot paragrafer. Organisation, prioriteringar och arbetsformer i nuvarande tillsynsverksamhet kan ifrågasättas och bör utredas. Det bör ske förutsättningslöst vad organisationsfrågorna beträffar. Inriktningen måste vara att tillsynen skall riktas mest mot de områden där risken annars är störst att människor far illa och att verksamheten fungerar dåligt. När missförhållanden kan förebyggas, och det lokala kvalitetsarbetet stärkas, är detta bättre än att inspektion sker av missförhållanden som redan uppstått. Vad som här anförts om utredning om den sociala tillsynsverksamheten bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Kerstin Heinemann (fp) |
|
|
Linnéa Darell (fp) |
Christer Winbäck (fp) |
|
Gabriel Romanus (fp) |
Mia Franzén (fp) |