Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag rörande åtgärdsplan för vård i livets slutskede enligt vad som anförs i motionen.
Människor som vårdas i livets slutskede har rätt till en god omsorg. Palliativ medicin har uppmärksammats alltför lite i Sverige, trots att läkare i alla specialiteter kommer i kontakt med döende patienter.
Under de senaste åren har vård i livets slutskede fått större plats i den svenska sjukvården, och enheter med viss specialisering på området har vuxit fram. Bra exempel är de hospice som nu finns på några håll i landet. Där kan patienten tillbringa sin sista tid i en hemliknande miljö där behoven av tröst och smärtlindring ska kunna tillgodoses så långt som möjligt.
Andra länder i vår närhet, som Storbritannien och Nederländerna, har utvecklat specialiserad palliativ medicin i högre grad än Sverige. Det finns alltså erfarenheter och kunskaper som svensk vård skulle kunna ta till sig. Samtidigt är det hospicefilosofin i sig som måste genomsyra och integreras i all vård i livets slut – en vård som ska kunna ges på sjukhuset, inom kommunernas särskilda boende eller i hemmet.
Den parlamentariska utredningens betänkande ”Döden angår oss alla – värdig vård vid livets slut” (SOU 2001:6) var färdigt i januari 2001. Kommitténs huvudförslag var att alla patienter oavsett diagnos i livets slutskede skulle tillförsäkras en palliativ vård på lika villkor över hela landet. Utredningen kartlade behoven och etiken vid palliativ vård. Tyvärr har ingenting hänt från regeringens sida. En så långsam behandling av ett område som angår så många är inte acceptabel.
Vi kan inte se något skäl att dröja mer från regeringens sida. För att få en hög nationell standard på vård och omsorg i livets slutskede bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med en åtgärdsplan.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Kerstin Heinemann (fp) |
|
|
Marita Aronson (fp) |
Gabriel Romanus (fp) |
|
Linnéa Darell (fp) |
Mia Franzén (fp) |
|
Christer Winbäck (fp) |
Lennart Kollmats (fp) |