Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbud mot rökning på restauranger och kaféer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbud mot rökning på offentliga platser.
All forskning visar att rökning utan undantag är den största orsaken till ohälsa i vårt land. Dessutom drar den med sig stora samhällskostnader i form av sjukvård och rehabilitering. Minst 8 000 personer avlider i förtid varje år på grund av rökning och många kämpar med smärtor, andfåddhet och kärlkramp.
Vi vet också att passiv rökning påverkar hälsan negativt. Minst 500 personer beräknas årligen dö i sviter av passiv rökning. Cirka 1 000 personer tros årligen insjukna i hjärtinfarkt efter att ha utsatts för passiv rökning. Därutöver orsakar rökningen otrevliga miljöer och dagliga besvär för icke-rökare och allergiker.
Rökningen i Sverige är dessutom ojämlik. Det är en klass- och könsskillnad. I dag röker 20 % kvinnor och 17 % män. Stora skillnader i andelen rökare finns mellan grupper med olika utbildningsnivåer och olika sociala förhållanden. Det är dubbelt så vanligt att en arbetare röker som att en tjänsteman gör det. Det är nästan tre gånger så vanligt att korttidsutbildade är daglig rökare som att långtidsutbildade är det. Bland ensamstående mammor är andelen rökare 42 %. Av unga LO-kvinnor röker 61 % osv.
Kafékulturen och barerna på restaurangerna stimulerar till rökning. Här måste till krafttag med totalförbud för att minska rökningen och dess faror.
Lagen säger att det skall finnas rökfria bord på alla restauranger och kaféer. Trots detta verkar många restaurangägare inte känna till lagen, eller vill inte uppfylla lagen av andra skäl. När Nationella folkhälsokommittén under hösten 2000 ville ta ett viktigt steg för bättre hälsa och föreslog att rökning bara skulle tillåtas på restauranger med särskilda rökrum utan servering, möttes detta av motstånd från Sveriges hotell- och restaurangägare (SHR). Genom detta signalerar SHR att det inte är viktigt att enskilda restaurangägare försöker åtgärda rökiga miljöer. Många icke-rökare tvingas därmed att välja bort restauranger och kaféer som inte tar tillräcklig hänsyn till dem.
Det har dock hänt en del bra saker. Flera restauranger och kaféer har i dag gått över till helt rökfria lokaler. Det har upplevts mycket positivt och det visar sig att man inte förlorat några kunder utan tvärt om fått fler.
Problemet med rökningen är dock vidare än vad som ovan beskrivits. Hur undviker icke-rökare t.ex. att besöka myndigheter, kommunala inrättningar, sjukvården m.m. när rökarna samlas i klungor utanför entrén? Hur undviker icke-rökare busshållplatser och andra offentliga samlingsplatser för att slippa att utsättas för obehaget av rök, och hur gör den som är allergisk mot rök? Är det rimligt och acceptabelt att det är den som är icke-rökare som får sin rörelsefrihet inskränkt?
Vi anser att det nu är dags att ta till betydligt kraftfullare åtgärder mot rökning och liksom i USA införa helt förbud mot rökning på restauranger, kaféer och offentliga platser.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Sonja Fransson (s) |
Laila Bjurling (s) |