Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en uppföljning av Läkemedelsförmånsnämndens uppdrag.
LFN, Läkemedelsförmånsnämnden, har beslutat att Viagra, ett medel mot impotens, inte ska subventioneras även om det skulle finnas medicinska skäl att förskriva preparatet. Det saknades enligt nämnden möjligheter att beträffande Viagra ”begränsa subventionen till dem som har ett sådant behandlingsbehov att subventionering kan anses motiverat”. Samtidigt konstaterar nämnden att det finns fall när impotens förorsakar ett sådant lidande att det måste betraktas som angeläget med medicinsk behandling. Däremot har nämnden beslutat godkänna ett par andra preparat för subvention med motivet att sättet dessa preparat ska tillföras på (tillförandet är smärtsamt) inte gör det troligt att det kommer att bli någon utbredd användning. Nämndens överväganden visar att den ser ett egenvärde i att begränsa konsumtionen av ett läkemedel även om det är angeläget med medicinsk behandling och resonemangen underkänner därmed även läkarnas kompetens att skriva ut rätt läkemedel till rätt person. Det är illavarslande om det upphöjs till rätt princip att medge subvention till preparat som man har anledning tro att människor antingen inte vill ha eller att personer därmed väljer att själv helt betala andra läkemedel istället. Andra läkemedel kan bli föremål för samma försnävning. En uppföljning över LFN:s uppdrag behöver göras.
Läkemedelsnämnden har att avgöra ”vilka läkemedel som bör subventioneras ur ett samhälleligt och hälsoekonomiskt perspektiv”. För ett antal personer med neurologiska funktionshinder har Viagra blivit ett viktigt hjälpmedel och läkemedel för ett fungerande samliv. Den av alla bejakade normaliseringsprincipen har genom LFN:s agerande satts åt sidan.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Ulrik Lindgren (kd) |