Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hospisverksamheten måste stödjas och utvecklas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utökade resurser till forskning om hospis- och anestesivård samt palliativ vård.
Utvecklingen i Holland är skrämmande med avseende på dödshjälp inom sjukvården. Från att helt ha tagit avstånd från dödshjälp, har den holländska läkarkåren kommit att gå i spetsen för legaliseringen av dödshjälp inom sjukvården sedan 1970-talet. Kulmen nåddes under våren 1999 då Hollands justitie- och sjukvårdsministrar i parlamentet lade ett lagförslag som avser att legalisera dödshjälp inom holländsk sjukvård.
Till stora delar innebär det holländska lagförslaget en anpassning till den praxis som redan är vedertagen, men dessutom går de båda ministrarna flera steg ytterligare. Beställningsdödhjälp föreslås blir legalt, barn ned till 12 år föreslås själv kunna besluta om att få dödshjälp och i extremfall skall svårt sjuka barn kunna få dödshjälp av läkaren utan föräldrarnas medgivande.
Den holländska statliga Remmelink-rapporten undersökte 1991 närmare 10 000 dödsfall och fann bland dessa att cirka en fjärdedel utgjorde fall av dödshjälp. Utredningen kom även fram till att 1 000 patienter av dessa fått dödshjälp utan att själva efterfrågat det.
Professor Herbert Hendin, som studerat dödshjälp i Holland, säger så här i en intervju: ”Jag har ingen religiös bakgrund utan är praktiker. Patientens bästa är det viktigaste, men dödshjälp är en enkel ersättning för god medicinsk vård och omvårdnad i livets slutskede. Herbert Hendin menar att dödsoron hos svårt sjuka inte bara är patientens utan även läkarens som ser döden som ett misslyckande i sin yrkesutövning. ”Om läkaren säger ’endera lider du eller så dör du snabbt’ har man inte mycket val. Ändå skulle de flesta föredra att vårdas väl. Det finns annan lindring än dödshjälp.”
Sedan flera år tillbaka drivs så kallade hospis på olika platser i Sverige. Detta är sjukhusavdelningar och inrättningar som ser till den döende patientens helhet och ofta även erbjuder vård i hemmet. Den medicinska behandlingen har i detta läge ofta övergått från att bota till att vårda, och av stor vikt är möjligheten att lindra den smärta patienten upplever.
Alla landsting har emellertid en utbyggd och fungerande hospisverksamhet. Det borde genom direktiv från riksdag och regering klarläggas att det är i samhällets intresse att samtliga landsting skall utveckla denna vårdform i största möjliga utsträckning.
Fortfarande bedrivs även för lite forskning kring hospis- och anestesivård samt palliativ vård för äldre och dödligt sjuka patienter. Till denna forskning behövs ekonomiska medel frigöras. Detta är viktigt för att förebygga att de krafter i samhället som verkar för dödshjälpens införande i Sverige. Finansiering kan ske genom omfördelning inom forskningsanlagen.
Det finns andra lösningar på vården i livets slutskede än att dödshjälp – och det måste vi satsa på.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |