Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hörselnedsättning som folkhälsoproblem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prioritering av tidiga insatser för att främja möjligheten att stanna kvar i arbetslivet och motverka utanförskap.
Såväl forskare som verksamhetsföreträdare och brukare anser att kunskapen är för liten om hörselskadornas folkhälsopolitiska betydelse.
I dag finns ca 554 000 hörselskadade i åldern 16–64 år. Detta motsvarar 9,8 procent av befolkningen i arbetsför ålder. Andelen hörselskadade ökar och då även i åldern 0–65 år. Hörselnedsättning kan inte betraktas bara som ålderskrämpa utan kan ses som ett folkhälsoproblem som berör alla generationer. Forskare vid öron-näsa-hals-kliniken i Uleåborg i Finland gör en prognos, att cirka 2 miljoner svenskar kommer att ha problem med hörseln år 2020 – en fördubbling av antalet på 20 år.
Enligt forskare finns det främst tre orsaker: Genetiska faktorer, bullriga ljudmiljöer och åldersnedsättning. Redan i förskoleåldern utsätts barn för höga ljudnivåer på dagis. Rock-konserter och andra musikevenemang bidrar också till att människor utsätts för höga ljudnivåer som medverkar till försämrad hörsel.
Undersökningar visar att hörselskadade är överrepresenterade när det gäller sjukersättning (tidigare förtidspension). Statistik från Statistiska centralbyrån visar att var femte hörselskadad kvinna i yrkesverksam ålder har sjukersättning. Den forskning som finns kring orsakerna till varför så många hörselskadade inte fungerar i arbetslivet är bristfällig.
En orsak kan vara att brist på hjälpmedel, till exempel konferenssystem och förstärkare till telefon, medför att de hörselskadade inte kan kommunicera på samma sätt som de som har fullgod hörsel. Detta bidrar till utanförskap för de hörselskadade.
Genom tidiga och enkla insatser med rehabilitering skulle fler hörselskadade kunna stanna kvar i arbetslivet. Forskningsinsatser inom detta område bör ges högre prioritet. Hörselnedsättning bör få status som ett folkhälsoproblem. Tidiga insatser, till exempel med hjälpmedel, för att de med hörselnedsättning ska stanna kvar inom arbetslivet, bör ges högre prioritet.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Anne-Marie Ekström (fp) |
|
|
Anita Brodén (fp) |
Lennart Kollmats (fp) |
|
Linnéa Darell (fp) |
Marita Aronson (fp) |