Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att officiella riktlinjer för hur nationella adoptioner skall handläggas omgående bör sammanställas och göras tillgängliga för såväl sociala myndigheter som mödravården.
Socialstyrelsen anordnade 23–25 april 2001 en konferens tillsammans med Allmänna Barnhuset om adoption av svenska spädbarn. I deras informationsmedium: Nytt från Socialstyrelsen: nr 17 Extra om konferens om adoption av svenska spädbarn, publicerad den 14 maj 2001 beskriver de situationen på följande sätt: ”Nationella adoptioner förekommer inte så ofta i Sverige och officiella riktlinjer för hur de ska handläggas finns inte.”
På sina håll verkar det som om adoptioner mer eller mindre motverkats av sociala myndigheter till förmån för abort. Adoptioner presenteras inte som ett alternativ till abort. Ibland verkar de sociala myndigheterna anse att adoption endast är ett problem.
År 1994 genomfördes 19 adoptioner av svenska spädbarn, år 2000 endast 16 stycken där barnen var mindre än ett år gamla. Samma år genomfördes 11 206 fosterhemsplaceringar och 32 293 aborter.
De första åren är oerhört viktiga för barn och ingenting är viktigare än trygghet. Detta bör återspeglas genom att inte utsätta spädbarn för fler separationer än nödvändigt. Ändå har socialtjänsten kritiserats, ibland starkt, för att alltför många barn fastnar i systemet och under hela sin ungdomstid flyttas mellan olika fosterhem. Kanske hade det varit mycket bättre om de hade kunnat stanna hos en familj, som senare kunnat adoptera dem.
Den ovan nämnda rapporten från Socialstyrelsen avslutas med stycket: ”Det tycks finnas en växande motvilja mot abort bland unga kvinnor och fler kvinnor kan tänkas välja adoptionsalternativet i framtiden. Det bör ses som en möjlighet för barnen. Detta gäller även adoption i stället för ’uppväxtplaceringar’. Barnen vill inte vara socialtjänstens barn, de vill ha en mamma och en pappa att relatera till!”
Självklart borde staten genom de sociala myndigheterna förenkla för adoption och se det som ett reellt alternativ.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |