Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av stöd till anhöriga inom missbrukarvården.
De påfrestningar som den enskilde utsätts för när en närstående person drabbas av drog- eller missbruksproblem och de konsekvenser som detta kan medföra i vardagen är mycket svåra att bära. Negativa attityder och fördomar som anhöriga till missbrukare kan möta från sin omgivning bidrar till att situationen blir än mer påfrestande. Därutöver vilar det ofta ett tungt ansvar på anhöriga till vårdtagare inom missbrukarvården. De anhöriga behöver därför ett generöst samhälleligt stöd i den utsatta situation de befinner sig i.
Många behandlingshem arbetar efter den så kallade Minnesotamodellen, där det under en intensiv del av behandlingsperioden anordnas särskilda anhörigveckor för att ge de anhöriga möjligheter att vara tillsammans med och stötta en familjemedlem som sökt vård för att komma tillrätta med sitt drogproblem. Under anhörigveckan genomförs gruppsamtal mellan anhöriga och vårdtagare. Även vårdtagare som saknar anhöriga ges möjlighet att delta vid dessa tillfällen.
Det är av stor betydelse att människor som kämpar för att bli kvitt sitt drogmissbruk får omvårdnad av närstående och därför bekostar behandlingshemmet de anhörigas resor och logi. Men för anhöriga med lång resväg och som är tvungna att ta ledigt från sina arbeten för att delta i anhörigveckan kan det bli svårt att medverka.
Vi anser därför att de praktiska möjligheterna för anhöriga att få ett aktivt stöd till närstående bör undersökas.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Claes-Göran Brandin (s) |
Christina Nenes (s) |