Dagens äldreomsorg är, trots stora påfrestningar, bättre än för 20 år sedan. Men det finns också många kvarvarande brister. Dessa bottnar både i att äldres behov och önskemål ännu bestäms av ett förlegat kollektivt synsätt på äldre och åldrandet och att de medicinska kunskaperna om åldrandets sjukdomar fortfarande är dåliga. Många äldre får inte den vård och omsorg de har rätt att kräva och far därför illa inom dagens hälso- och sjukvårdssystem, som snarare är anpassat för en gången tid.
Vi menar att de många bristerna är en indikation på att det finns systemfel i dagens äldreomsorg. Kort sagt kan inte dagens organisation och finansiering av äldreomsorgen säkerställa en god vård för de äldre.
Bortom år 2010 står samhället inför allvarliga utmaningar, såväl för samhällsmedborgarna som för de enskilda individerna. Fler äldre behöver vård och omsorg samtidigt som färre befinner sig i yrkesverksam ålder. De yngres försörjningsbörda blir tung, samtidigt som lokala och regionala skillnader uppstår när det gäller äldres vård- och omsorgsbehov.
Oavsett utvecklingen av de äldres hälsa finns risker för obalans när allt färre skall försörja allt fler. Samtidigt som livslängden ökar sjunker födelsetalen. Detta hot mot de offentliga finanserna bör inte ignoreras. Vi anser det angeläget att en parlamentarisk beredning tillsätts för att, likt pensionsuppgörelsen, söka en samsyn över partigränserna som håller över tid och över val och som garanterar äldreomsorgens långsiktiga finansiering.
Vi anser att staten i stället för kommunerna skall stå för finansieringen av omsorgen. Lagar som hindrar den fria rörligheten för äldre och sjuka måste ändras så att denna kan garanteras dem. Då blir också rätten till fri bosättning för personer med varaktiga och omfattande behov av vård och omsorg verklighet. Med en äldrepeng kommer äldre att kunna flytta vart de vill i landet, utan ny biståndsansökan. Då kommer vårdgivaren att ersättas med den kostnad som omsorgen om den äldre kostar. Med vårt förslag om statlig finansiering av äldreomsorgen blir detta möjligt. Då garanteras valfrihet, mångfald och kvalitet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om brister inom äldreomsorgen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i lag garantera äldres val av vårdgivare i hela landet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reformer för valfrihet, alternativ och kvalitet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationellt samordnad äldrepeng.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att säkerställa äldreomsorgens långsiktiga finansiering i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en verklig vårdgaranti införs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka primärvården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hälsa och välbefinnande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av forskning.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en förstärkt och oberoende tillsynsmyndighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en sammanslagning av hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen för en säkrare och god äldreomsorg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om personalförsörjning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ställföreträdarfrågan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunalt domstolstrots.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om äldres ekonomi.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att skyndsamt följa upp effekterna av avgiftsreformen inom äldre- och handikappomsorgen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anhörigas och närståendes situation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen snarast återkommer med förslag på hur vården i livets slutskede kan förbättras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en skattereduktion för hemnära tjänster.3
1Yrkande 9 hänvisat till UbU.
2 Yrkande 15 hänvisat till SkU.
3Yrkande 19 hänvisat till FiU.
I Helsingborgs Dagblad stod den 29 juli 2003 att läsa om den 77-åriga mannen från Hässleholm som inte tillåts välja ett vårdhem med kristen profil. Mannen, som är frälsningssoldat, har tidigare fått nej av omsorgsnämnden i Hässleholm. Regeringsrätten har nu beslutat att inte bevilja vederbörande prövningstillstånd. En begäran om ett visst vårdhem strider mot lagen om offentlig upphandling menar Regeringsrätten.
Detta är ett av många exempel på behovet av en förnyelse av vården och omsorgen av äldre. Begränsningar som idag hindrar äldre från att välja omsorgsgivare och att obehindrat flytta över kommungränserna, måste tas bort. Att kunna påverka sin situation blir inte mindre viktigt med åren. Tvärtom ökar behovet av mångfald och alternativa lösningar för äldreomsorgen när fysiska begränsningar sätter in.
Sedan den 1 januari 1997 är det möjligt också för en äldre person med varaktigt vård- och omsorgsbehov, som vill flytta till en annan kommun, att ansöka om bistånd i den kommunen.
I en rapport från Socialstyrelsen, ”Äldres rätt att flytta – kommunernas tillämpning av 6h SoL”, noteras att många äldre har ansökt om att få byta boende, men inte fått sina ansökningar beviljade. Av ansökningarna framgår att orsaken till att man vill flytta är att komma närmare sina barn, barnbarn eller hembygd. Andra önskemål är att man vill åldras tillsammans med landsmän eller där man känner en gemenskap, som den äldre mannen från Hässleholm som nekades det boende han önskade. Ett annat skäl, som är nog så viktigt, är att man vill flytta p.g.a. otrivsel.
Vi konstaterar att friska skattebetalare självklart kan flytta och bo som de vill. Barnbidrag, skolpeng och studiebidrag följer den enskilde. Numera finns det också större frihet att välja vårdgivare. Men som gammal och sjuk skattebetalare måste man ansöka om att få flytta och låta någon som inte känner till behoven eller bakgrunden till ansökan göra en bedömning. Vi föreslår fritt vårdval i hela Sverige – också för äldre som behöver vård och omsorg.
För att möjliggöra detta fria vård- och omsorgsval vill vi införa en nationellt samordnad äldrepeng och en statlig finansiering där pengarna för omsorgen följer individen. Äldrepengens storlek avgörs av den enskildes omsorgsbehov och tillfaller den omsorgsgivare den enskilde eller anhöriga väljer. Valfrihet på lika villkor för alla med omsorgsbehov blir därmed verklighet.
För att ingen skall lämnas utanför har kommunen det fortsatta ansvaret för att också de som inte orkar, kan eller vill välja får den allra bästa vården.
Vi anser det också angeläget att en parlamentarisk beredning snarast tillsätts för att, likt pensionsuppgörelsen, söka en uppgörelse som håller över tid och över val för att garantera äldreomsorgens långsiktiga finansiering. Situationen är allvarlig och kräver snara åtgärder.
Med en sådan lösning och med en likvärdig behovsbedömning i landet får vården om äldre samma förutsättningar och de äldre får en vård vars kvalitet de kan känna sig tillfreds med.
Många är i behov av en väl fungerande hälso- och sjukvård som kan ge vård av god kvalitet utan dröjsmål. Moderaterna har därför i sin anslagsmotion (2003/04:Fi239) avsatt 3,5 miljarder under två år för att kunna garantera denna vård. Valfriheten att välja vårdgivare skall omfatta samtliga godkända vårdgivare. Patienten skall också kunna välja sjukhus i hela landet och på lika villkor besöka såväl specialister hos landstinget som privata vårdgivare. Det moderata förslaget är den reform som behövs för att även på sikt motverka att vårdköer uppstår.
Regeringen har inte insett betydelsen av att bredda primärvården/närvården för att på detta sätt bemöta äldres behov och personalförsörjningen till vården och omsorgen av äldre. Primärvården är i stor utsträckning vårdens ansikte utåt mot medborgarna. Det är därför nödvändigt att primärvården fungerar bra. Idag finns dock flera problem både vad gäller tillgänglighet, personalrekrytering och svårigheter att med god kvalitet ta emot och behandla de patienter som överförs från sjukhus och specialistmottagningar. Problemen blir särskilt uppenbara för människor, ofta äldre, som har ett stort och mångfacetterat vårdbehov.
För att komma tillrätta med dessa brister, inte minst när det gäller att rätt kunna ta hand om vårdkrävande patienter, föreslår vi att kompetensen inom primärvården breddas. Kompetensen inom framför allt psykiatri och geriatrik bör tillföras primärvården.
Många äldre har ett dolt psykiatriskt vårdbehov. Detta till trots är det bara cirka tolv procent av de äldre med depression som upptäcks, och det är bara knappt hälften av landstingen som kan erbjuda specialistvård till äldre som lider av andra psykiska sjukdomar än demens. Omvårdnaden är eftersatt när det gäller psykiska störningar hos äldre. Det beror till stor del på bristen på kunskap om åldrandet och om attityder till och förväntningar på vad åldrandet innebär. Undersökningar visar att primärvården helt enkelt inte hittar patienter med depressioner.
Många av dem som i dag får diagnosen demens lider av s.k. falsk demens som beror på depression.
Medicinering av äldre är en grannlaga uppgift och kräver god kontakt mellan den äldre och läkaren samt övrig personal. Inte sällan förekommer medicinering med ett alltför stort antal läkemedel. Läkarmedverkan i vården av äldre måste förstärkas. Flera företrädare för den kommunala hälso- och sjukvården beskriver bristen på läkarmedverkan i vården av äldre som ett allvarligt problem. Vi inser att det inte heller i uppföljningen av den nationella handlingsplanen föreligger någon djupare förståelse för denna problematik. Fortsatt finns det många äldre, vare sig de bor i ett särskilt boende eller i eget boende, som inte får sina medicinska behov tillgodosedda.
Det finns också många äldre som genom sin sjukdom eller funktionshinder är hänvisade till andra för sin omvårdnad. De är beroende av personal för att kunna ta sig fram och för att kunna inta sina måltider. Inte minst när det gäller det senare har det kommit många larmrapporter om äldre och undernäring. Personalens kompetens måste här breddas och fördjupas.
Det finns också starka skäl för att uppmuntra ett förebyggande hälsoarbete. Vi menar bestämt att detta arbete bäst sker nära människor på det lokala och regionala planet och inte minst i nära samarbete med de organisationer och föreningar som engagerar sig för äldres situation. Moderaterna har vid ett flertal tillfällen betonat vikten av sådant arbete och vi anser att nationella medel som satsas på förebyggande hälsoarbete i stället bör satsas nära människorna och deras livsmiljö.
Första steget mot evidensbaserad vård – rätt vård vid rätt tillfälle – är att följa upp sin verksamhet och se vad som är bra och vad som är dåligt. Att veta vilka metoder man använder och vilka resultat de ger. Ny kunskap visar att vetskapen om de äldsta och sjukaste patienterna ofta är bristfällig. Det vetenskapliga underlaget är sämst för den grupp som har det största vårdbehovet (SBU 2003). Särskilt stort är behovet av forskning som gäller patienter över 75 år. Forskningen måste intensifieras och klinisk forskning säkerställas.
Den som står för vården och omsorgen skall inte samtidigt utöva tillsyn över sin egen verksamhet. Vi har därför länge argumenterat för att en statligt oberoende tillsynsmyndighet på hälso- och sjukvårdsområdet bör inrättas. Denna bör även ansvara för tillsynen av äldre- och handikappomsorgen. Hälso- och sjukvårdslagen samt socialtjänstlagen är de lagar som Socialstyrelsen och länsstyrelserna i dag var för sig har att utöva tillsyn utifrån. Lagarna bygger på delvis olika principer. Detta förhållande komplicerar situationen inom vård och omsorg. Det handlar om skillnader inom områden som dokumentation, sekretess och rättssäkerhet. Moderaterna föreslår en översyn av lagarna i syfte att sammanföra dessa.
Tillsynsmyndighetens uppgifter skall vara att ackreditera nya såväl som befintliga vård- och omsorgsgivare, kvalitetssäkra vård och omsorg samt att göra regelbunden medicinsk revision och övergripande tillsyn. Den skall också vara den instans dit allmänheten kan vända sig med klagomål. Samma krav skall ställas på all vård och omsorg, oavsett i vilken regi den sker. De som driver en verksamhet skall naturligtvis inte samtidigt ha det utvärderande ansvaret.
Stress och bristande inflytande i samband med ett hårdare tempo i arbetslivet – framför allt i offentlig sektor och inte minst i sjukvården – framhålls av många som en framträdande orsak till att sjukfrånvaron ökar. Människor får inte utrymme och möjlighet att utvecklas i de storskaliga offentliga välfärdsapparaterna. De syns inte utan blir anonyma, kuggar i ett maskineri.
Ledarskapet är ofta dåligt. När ansvar inte följer befogenhet, möjligheten att påverka sin arbetssituation är liten, utvecklingsmöjligheterna små och belöningarna få, blir resultatet misshushållning med vårdens och omsorgens viktigaste tillgång, den oftast mycket högutbildade personalen. Det saknas möjligheter för personalen att utveckla vården och det saknas rättigheter för patienterna att få sina behov tillgodosedda.
Undersökningar har visat att ett ökat inslag av alternativ inom vård och omsorg är väsentligt för att säkra tillgången på personal och för att förbättra den befintliga personalens trivsel och utvecklingsmöjligheter, då till exempel sådan verksamhet inom vården vanligen erbjuder en bättre arbetsmiljö för personalen än vad den offentliga gör. Endast i ett system med mångfald kan en så stimulerande miljö skapas att kompetent personal söker sig dit.
För att överbrygga gapet mellan den öppna och slutna vården krävs också att sjuksköterskors kompetens – liksom övriga paramedicinska specialiteters – utnyttjas på ett bättre sätt än idag. Om man på detta sätt låter personalen ta ett större ansvar för verksamheten, till exempel genom alternativa driftsformer och kooperativ, blir det lättare att rekrytera och behålla vårdpersonal. Genom alternativa vårdformer tillmötesgår vi också personalens önskemål om ett varierat arbetssätt.
Enligt svensk lag får ingen ges vård och behandling mot sin vilja. Men det finns en stor grupp patienter, som dessutom blir allt större, och som ofta hamnar utanför detta lagskydd. Det är patienter med nedsatt eller helt utan egen beslutskompetens. Till stor del handlar det om äldre dementa människor. Detta är helt otillfredsställande då dessa patienter riskerar att bli under- men också överbehandlade. Personalen som inte har stöd i grundlagen för sina insatser lever, liksom patienterna, i ett laglöst tillstånd.
Detta kan jämföras med de övriga nordiska länderna där det finns en speciell patientlag som också skall skydda denna patientgrupp. Regeringen har dragit denna fråga i långbänk och vi kräver snara åtgärder. Det handlar inte om att försvåra för personalen, utan om rätten till integritet och om patientsäkerhet.
Rättssäkerheten för äldre i behov av hjälpinsatser har brister. Flera kommuner verkställer inte, med hänvisning till bristande resurser, beslut om insatser, vilket är olagligt. Det är viktigt att med sanktionsavgifter och dylikt markera vikten av att domstolsutslag efterföljs och respekteras. Men vi menar att själva problemet ligger i att riksdagen genom lagstiftning ålägger kommunerna kostsamma uppgifter som kommunerna skall finansiera utan att detta kompenseras av staten. Det är bl.a. av kommunernas bristande möjlighet att kunna garantera denna goda äldreomsorg som vi föreslår en statligt finansierad äldreomsorg.
Att kommunerna med nuvarande kostnadsfördelning skall kunna åläggas sanktionsavgifter för att de inte har tillräckliga resurser att utföra de uppgifter som riksdagen beslutat att de skall utföra är orimligt. Dessutom anser vi att det är orimligt att en eventuell sanktionsavgift tillfaller staten. Vid brister i verkställighet av myndighetsbeslut lider den enskilde skada, och därför är det rimligt att eventuellt vite tillfaller densamma. Dagens situation är oacceptabel.
I samband med att det reformerade ålderspensionssystemet infördes från och med januari 2003 slopades det särskilda grundavdraget för pensionärer och ersätts av det vanliga grundavdraget. Pensionstagare jämställs därmed med övriga inkomsttagare.
Vi vill för dessa liksom för övriga höja detta grundavdrag till 50 000 kronor per år. Det innebär skattesänkningar för alla, även för pensionärer. Eftersom ersättningsnivåerna i pensionssystemet är reglerade är också skatteförändringar den bästa vägen att gå för att höja värdet på pensionerna.
Vi anser att äldre personers kompetens och erfarenhet bättre måste tas till vara i arbetslivet. Diskriminering av äldre måste motverkas och arbetslivet göras mer flexibelt så att äldre får ökade möjligheter att till exempel förkorta sin arbetstid. Likaså måste eget företagande uppmuntras i alla åldersgrupper.
Det behövs ekonomiska incitament både för den enskilde och för arbetsgivarna för att fler ska finnas kvar i arbetslivet längre än i dag. Vi vill sänka den statliga inkomstskatten. Samtidigt vill vi att sambeskattningen och förmögenhetsskatten avskaffas liksom arvs- och gåvoskatt.
Fastighetsskatten slår hårt mot många äldre. Fastighetsskatten gör att många äldre berövas möjligheten att åldras ”i trygghet och med bibehållet oberoende” i enlighet med de av riksdagen fastställda målen för äldrepolitiken. Därför bör riksdagen besluta om att på sikt avskaffa fastighetsskatten.
Riksdagen beslöt att från och med den 1 juli 2002 införa ett nytt ersättningssystem inom tandvården för äldre än 65 år. Detta skulle höja äldres tandhälsa i och med att den maximala kostnaden för ett ingrepp skulle vara 7 700 kronor.
Det av Socialdemokraterna konstruerade högkostnadsskyddet 65-plus omfattar inte förarbeten och material, och därför kan slutnotan bli bra mycket dyrare än 7 700 kronor. Det kan handla om långt över den dubbla kostnaden för exempelvis hel- eller delprotes. Patienterna är utlämnade åt ett system som invaggat dem i falska förhoppningar.
Moderaterna har i stället föreslagit en tandvårdsförmån som baseras på behov, något som bättre gynnar också äldre med stora tandvårdsbehov.
Ett högkostnadsskydd har införts för avgifter för hemtjänst, dagverksamhet och avgifter för kommunal hälso- och sjukvård, samt för sådan bostad i särskilt boende som inte omfattas av hyreslagen. Den enskilde som skall betala avgift skall garanteras ett lägsta belopp som denne skall ha rätt att förbehålla sig av sina egna medel innan avgift får tas ut.
Moderaterna accepterade möjligheten för kommunerna att införa högkostnadsskydd och förbehållsbelopp, men påpekade att vi ville ha ett förändrat system som innebär enhetstaxa, en mer human beräkning av boende, en äldreomsorg med valfrihet, rätt att flytta och en bättre tillsyn av vården och omsorgen.
Vi vill understryka vikten av att Socialstyrelsen skyndsamt följer upp avgiftsreformen, identifierar eventuella orättvisor inom det nya avgiftssystemet och att regeringen snarast återkommer till riksdagen så att dessa eventuella fel och brister kan åtgärdas och den ekonomiska tryggheten för äldre förbättras.
De kommunala offentliga insatserna utgör en sjunkande andel av den totala omsorgen för äldre. I stället finns en omfattande insats av anhörigomsorg både i och utanför det egna hushållet. Denna omsorg handlar främst om anhörigvård, oftast av en maka men även av barn, vänner och grannar.
Socialstyrelsen utgår från att cirka 70 procent av all vård i hemmet utförs av anhöriga. Myndigheten uppskattar att omkring 25 000 anhöriga gör väsentliga insatser och 50 000 utför oersättliga insatser. Konsekvenserna om alla dessa skulle lämna över ansvaret till kommunerna skulle bli ödesdigra och närmast oöverskådliga. Hälften av alla dementa vårdas hemma. Ändå spar många kommuner in på anhörigvården. Kommunernas insatser visar stora kvalitetsskillnader.
Den främsta effekten av statens stimulansmedel för att utveckla anhörigstödet är att de anhörigas situation har uppmärksammats. Vi menar att andra aktörer än det offentliga måste uppmärksammas i utformningen av den framtida äldreomsorgen.
Anhörigvårdare och närstående måste erbjudas stöd – också ekonomiskt – men även genom kontinuerlig utbildning och möjlighet till avlösning och korttidsboende/dagvård för den sjuke anhörige. Regeringen bör med kraft ta sig an arbetet med hur man på bästa sätt skall kunna värna alla anhörigvårdare samt uppmana kommunerna att på olika sätt möta detta behov. Härtill bör regeringen se över stödet till organisationer som har till syfte att stödja anhörigvårdare.
Anhöriga står idag för merparten av omsorgen om den sjuka anhöriga. Detta måste uppmärksammas. Stöd och hjälp som underlättar deras situation måste omedelbart erbjudas.
Kommittén om vård i livets slutskede lämnade sitt slutbetänkande SOU 2001:6 Döden angår oss alla – Värdig vård i livets slutskede. Regeringen har inte tagit ställning till den fortsatta behandlingen av kommitténs förslag i föreliggande skrivelse. Detta är högst anmärkningsvärt. Vi anser att en god vård i livets slutskede är en viktig del av en värdig vård. Därför bör regeringen återkomma med förslag om hur vården i livets slutskede kan förbättras.
Det är alltfler äldre som, på grund av kommunernas ansträngda ekonomi, inte får hjälp med enkla och nödvändiga göromål. Vi anser därför att hemnära tjänster för såväl äldre som alla andra bör skattesubventioneras.
Vi vill införa en skattereduktion på 50 procent för privatpersoners betalning av arbetskraftskostnaden inom hushållsnära tjänster, upp till 50 000 kronor per år. Den skall omfatta hushållstjänster, tvätt av kläder, tjänster för underhåll, reparation och förbättring av bostaden. Detta skulle motsvara exempelvis tio timmars städhjälp per månad och är en reform som ger frihet och underlättar ett kvarboende.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Cristina Husmark Pehrsson (m) |
|
|
Carl-Axel Johansson (m) |
Anne Marie Brodén (m) |
|
Magdalena Andersson (m) |
Lena Adelsohn Liljeroth (m) |
|
Stefan Hagfeldt (m) |