Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att samarbetet utökas mellan vuxenpsykiatrin, barnpsykiatrin och socialtjänsten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för ökad forskning, statistik och dokumentation kring barn till psykiskt sjuka föräldrar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för ökad kunskap om psykiskt sjuka föräldrar och deras barn och behovet av förebyggande arbete inom skolan, barnomsorgen, MVC och BVC.
Riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla metoder för samarbetsformer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utökat barnperspektiv inom kriminalvården.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barn som är med när föräldern grips av polisen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att för barn förbättra kommunikationsmöjligheterna till anstalterna.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av förbättringar av samarbetet mellan kriminalvården, socialtjänsten och polisen. 1
1 Yrkandena 5–8 hänvisade till JuU.
Ibland kan inte föräldrar vara de föräldrar som de önskar på grund av att deras hälsa är dålig eller att de är intagna på anstalt. Speciellt psykisk sjukdom och fängelsevistelse försvårar relationen mellan barn och föräldrar. Men trots att det därmed – periodvis eller under en mycket lång tid – är svårt att vara förälder, upphör inte föräldraskapet. Kärleken till barnen finns kvar.
Barnen måste få hjälp och stöd i det svårbegripliga och svåra och för att förstå att situationen inte beror på dem. Föräldrarna skall också ha stöd för att klara av sitt föräldraskap.
Barn till psykiskt sjuka föräldrar är en grupp som riskerar att fara väldigt illa och som senare i livet löper stora risker att drabbas av psykisk sjukdom. Psykisk sjukdom i familjen tycks vara något som döljs och förtigs, både av föräldrarna själva och av de professionella som kommer i kontakt med barn och annan anhörig. Näst föräldrars missbruk är psykisk sjukdom hos föräldrarna den vanligaste orsaken till att barn omhändertas för samhällsvård.
Här behövs mer dokumentation, statistik och forskning.
Det är svårt att beräkna hur många barn som berörs då redovisningssystem saknas. Men Socialstyrelsen gör en uppskattning att antalet vårdade patienter i vuxenpsykiatrin med underåriga barn uppgår till 20–30 procent.
Mellan 80 000 och 100 000 barn i Sverige har en förälder med en allvarlig psykisk sjukdom enligt en doktorsavhandling av Margareta Östman. Mer än hälften av barnen har extra behov av hjälp, men endast hälften har fått sådan hjälp enligt de anhöriga.
Att det finns grupper för barn som vänder sig till barn med psykiskt sjuka föräldrar är av stor vikt och en skyddande faktor. Barn till psykiskt sjuka behöver stöd av ett socialt nätverk och professionella hjälpare för att motverka dålig självkänsla, oro, isolering och ett alltför stort ansvarstagande.
Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för att det barn som behöver skydd, stöd och hjälp får det. Det regleras i socialtjänstlagen § 71, bestämmelsen om anmälningsskyldighet. I en undersökning av Socialstyrelsen visade det sig att vuxenpsykiatrin sällan anmäler fall till socialtjänsten enligt § 71, i synnerhet när det gäller öppenvården.
Av tradition har verksamheter för vuxenpsykiatri och även missbruksvård behandlat de vuxna utan att på allvar beröra föräldraskapet och barnets situation.
En inriktning på samverkan och ett tidigt förebyggande finns på MVC och BVC som därmed kan upptäcka riskgraviditeter och för barnen inleda tidiga stödinsatser. Att skolan och barnomsorgen är delaktiga är också viktigt samt att de har kunskap om vad det innebär att som barn ha en psykiskt sjuk förälder. Det kan förhindra mobbning och utanförskap.
För att finna vägar förbi de samarbetssvårigheter som verkar råda mellan vuxenpsykiatrin, barnpsykiatrin och socialtjänsten bör Socialstyrelsen få i uppdrag att utveckla metoder för samarbetsformer.
Barn vars föräldrar är fängslade befinner sig i en svår situation och behöver hjälp och stöd. Ibland vet inte ens barnen om att pappa eller mamma sitter inne utan tror att de är ”borta och jobbar” och undrar gång på gång varför de inte kommer hem någon gång. De allra flesta föräldrar älskar sina barn och vill göra det bästa för dem, även föräldrar i fängelse. Men missbruk, kriminellt leverne och långa fängelsevistelser har många gånger gett skuldkänslor och skam gentemot barnen. Konventionen om barnets rättigheter stadgar också att barn har rätt till båda sina föräldrar. Om kontakten med föräldrarna ger bra möten, mår oftast barnen bra av att ha den.
Särskilda åtgärder krävs när det gäller barn vars föräldrar sitter i fängelse. Därför måste kriminalvården barnanpassas och den sociala samhällskedjan fungera.
År 2002 nyintogs 10 173 personer i anstalt varav 681 var kvinnor. Hälften av de kvinnor som avtjänar straff i fängelse har minderåriga barn, varav ca två tredjedelar har vårdnaden om dem. 2002 var 7 barn medföljande, 2001 var 9 barn det. Mellan 15 och 20 barn vistas årligen under i genomsnitt två till tre månader tillsammans med sina mödrar i fängelse. Många män liksom kvinnor har en svår livssituation men medan kvinnorna sällan har någon man som kan ta hand om barnen, har männen ofta en kvinna som tar hand om deras barn under fängelsetiden.
Barnperspektiv måste bättre än vad nu är fallet genomsyra all verksamhet inom kriminalvården. I utvecklingen av anstalter och av frivården är det av stor vikt att barnperspektiv finns med, exempelvis så att permissioner kan planeras i samband med skolavslutningar m.m. Att anta ett barnperspektiv kan också vara att i relationen mellan intern och personal komma ihåg om internen är förälder.
Idag finns föräldrautbildningar på många anstalter, och erfarenheterna av dessa är goda. Det är viktigt att dessa utbildningar prioriteras även i perioder av dålig ekonomi.
Tyvärr saknas dock idag fortfarande kunskap om dels barn till intagna, dels barns vistelse på anstalt eller i häkte (små barn som bor med sin mamma på anstalt). Det krävs mer forskning för att förstå och se hur dessa barn påverkas av att en eller båda föräldrarna är intagna och för att kunna fånga upp barnets egna upplevelser.
Även polisens barnkunskap behöver förbättras för att minimera traumatiska upplevelser för barnen. Det kan vara svårt att bevittna när en förälder grips av polisen. Då måste socialtjänsten omgående meddelas. Detta kräver också ett bra samarbete mellan polisen och socialtjänsten. Professionell hjälp kan behövas för att bearbeta upplevelsen.
Av stor betydelse för att uppehålla en kontakt är tillgång till telefon både för att ringa ut och för barnen att ringa in på anstalten. Vi anser att det är av stor vikt att god tillgänglighet upprätthålls via såväl telefon som besökstider.
Samarbetet mellan de olika berörda myndigheterna måste fungera. Många gånger hamnar barnen i kläm och får inte den hjälp och det stöd som de behöver och har rätt till. Människor i svåra situationer och barn ska inte behöva ”åka mellan” flera olika myndigheter. Med tanke på det bör arbetsmanualer, arbetsformer och informationsskrifter upprättas i samarbete mellan Kriminalvårdsstyrelsen och Socialstyrelsen för ett bättre och mer systematiskt samarbete mellan kriminalvården, socialtjänsten och polisen.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
|
Marita Aronson (fp) |
Inger Davidson (kd) |
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
Birgitta Carlsson (c) |
|
Annika Qarlsson (c) |
Peter Pedersen (v) |