Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hälsa och bättre livskontroll.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om folkhälsoarbete nära människors vardag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbete och hälsa.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om företagshälsovårdens möjlighet att finansiera hälso- och sjukvård genom avtal med sjukvårdshuvudmannen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vård i tid och snar rehabilitering.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av gemensam forskning inom komplementärmedicin och skolmedicin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om likvärdig vård för kvinnor och män.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ekonomins betydelse för hälsan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kost och motion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av ökad tillgänglighet till nikotinersättningsprodukter.
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till AU.
2 Yrkande 5 hänvisat till SfU.
Att man blir intelligent av fisk, att morötter ger bättre mörkerseende och spenat mer muskler var det många som fick lära sig som barn. Men att chansen till ett friskare liv kunde öka genom bättre livskontroll och att ansvar och valfrihet påverkar hälsan visste man inte. Då.
Nu finns rapporter som visar att verkligt inflytande över vardagslivet är en nyckelfaktor som skapar hälsa. Att delaktighet är en förutsättning för hälsa. Först när maktpolitiker börjar tro på andras förmåga påverkas också individens välbefinnande. Först då kan vi känna trygghet och behöver inte gömma otrygghet bakom psykosomatiska tillstånd.
Aron Antonovsky är en forskare som intresserat sig för förutsättningarna för att skapa ett friskt och meningsfullt liv. Han menar att människans egen livskontroll är denna nyckelfaktor. Ju mer otrygga vi är i våra liv, desto sämre mår vi och vår största trygghet är just friheten att kunna välja förhållningssätt till det vi möter.
Vad som betraktas som folksjukdom varierar mellan länder och kulturer och över tid. Om ett tillstånd skall betecknas som ett folkhälsoproblem har att göra med hur vanligt det är och hur allvarligt. Det handlar både om individens hälsa och om samhällets kostnader.
Vår utgångspunkt är att ansvaret för folkets hälsa främst vilar på de enskilda individerna och därför bör politiska beslut som syftar till att värna om folkhälsan i första hand gå ut på att ge medborgarna de verktyg de behöver för att kunna bibehålla eller förbättra sin egen hälsostatus. En persons levnadsvanor har ett starkt samband med individens livsvillkor och sociala position. Levnadsvanorna, hur vi dricker, äter, rör på oss eller röker har betydelse långt upp i åldrarna och vi har goda möjligheter att påverka vår egen hälsa.
I dag tas alltför liten hänsyn till den enskildes ansvar och integritet. Gränsen mellan å ena sidan befogad omtanke om medborgarnas hälsa och å andra sidan förmynderi och klåfingrighet överskrids alltför ofta. Ett exempel på statsmakternas hybris är när de genom att tillskapa ett nytt institut tror sig kunna kontrollera folkets hälsa.
Vi menar att det statliga engagemanget bör minska till förmån för ett effektivare regionalt och lokalt folkhälsoarbete, nära människors vardag. Erfarenheten visar att detta ger störst möjlighet till framgång. Följaktligen bör Folkhälsoinstitutet avvecklas. Det nationella perspektivet kan med fördel övertas av Socialstyrelsen som därmed får ett helhetsperspektiv över området hälsa och ohälsa och de faktorer som inverkar.
De kraftigt ökade ohälsotalen drabbar inte bara individen, utan också resten av samhället. Socialförsäkringssystemet svajar betänkligt och ekonomiska reformer kullkastas på grund av de gigantiska utbetalningar som ohälsan medför.
Forskning om arbetsliv och sociala förhållanden handlar om hur arbetet påverkar hälsan, men också om hur hälsan påverkar arbetet. Det handlar om hur samhällets regelverk påverkar människors förutsättningar för ett bra liv. Det handlar också om hälsorisker i arbetslivet och faktorer som kan bidra till uppkomsten av sjukdom, som styrning, ledarskap och inflytande. För att klarlägga förhållanden som kan bidra till ohälsa måste också arbetsrättsliga regler och arbetsmarknadsåtgärder analyseras. Hinder som försvårar en flexibel och trygg arbetsmarknad bör identifieras och undanröjas.
Företagshälsovården kan i högre grad än i dag aktivt bidra till en förbättrad arbetsrelaterad hälsa. För att ytterligare utveckla företagshälsovården anser vi att det är angeläget att denna får möjlighet att också arbeta med hälso- och sjukvård. En företagshälsovård som känner företagets arbetsmiljö och människorna som verkar i den har också bättre möjlighet än en sjukvårdsinrättning, som inte har denna kunskap, att göra en helhetsbedömning av arbetstagarens livssituation. Vi anser att företagshälsovårdens verksamhet även ska kunna omfatta sjukvårdsinsatser genom avtal med sjukvårdshuvudmannen.
Förlängd sjuklöneperiod framställs ofta av regeringsmakten som främsta metod för att minska ohälsan. Företagen ska åstadkomma det som den socialdemokratiska regeringen har misslyckats med. Men en förlängd sjuklöneperiod kommer bara att leda till att alltfler stängs ute från den reguljära arbetsmarknaden när företagen blir försiktigare vid nyanställning. Och det kommer i sin tur att leda till att dessa personer måste ”tas om hand” av AMS, socialtjänsten eller sjukvården.
Lika konstruktiv och nödvändig som sjukskrivning kan vara i samband med behandling och nedsatt arbetsförmåga, lika fel och kontraproduktiv kan sjukskrivning vara om den ses som en generell lösning på livets övriga problem. Vi vill göra det möjligt att minska sjukdomstid, korta sjukskrivningar, påskynda tillfrisknandet och rehabilitera till ett så normalt liv som möjligt samt undvika långtidssjukskrivningar och sjukpensioneringar.
Det är vanligtvis mycket billigare att erbjuda rehabilitering omedelbart än att låta människor vänta. Men trots det utförs ofta inte rehabiliteringsåtgärder som totalt sett – förutom den humanitära vinsten – skulle ge positiva samhällsekonomiska effekter. Det kan bero på att åtgärden medför en merkostnad för en huvudman, medan vinsten hamnar hos en annan.
Problemen är likartade på flera områden. Ett exempel är att samordning mellan sjukvård och sjukförsäkring saknas. Vi vet att det oftast är dyrare att låta människor stå i kö och vänta på sjukvård, än att ge dem vård. På samma sätt är det dyrare att inte rehabilitera än att rehabilitera.
Vi vill också införa en statlig hjälpmedelsgaranti, något som underlättar för funktionshindrade att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden.
I fjol köpte svenska folket hälsopreparat för drygt tre miljarder kronor, enligt statistik från hälsokostrådet och Apoteket. Vi ser gärna att antalet receptfria läkemedel blir fler och att tillgängligheten ökar genom att försäljning via dagligvaruhandeln blir tillåten. Detta kan ske genom licensiering av dessa butiker.
I dag begränsar läkemedelslagen möjligheterna till egenvård. Enligt läkemedelslagen är varje ämne som förebygger, lindrar eller botar smärta eller sjukdom att betrakta som läkemedel. Att informera om sådana egenskaper för en produkt gör det också till ett läkemedel. I princip kan varje ämne som påverkar människan betraktas som ett läkemedel.
Inom EU har man nu antagit direktiv 2009 om kosttillskott. Moderaterna har där röstat mot direktivet, då man ansåg att underlaget som beslutet grundar sig på är alltför bristfälligt. Det bör ges tid för omprövning av direktivet utifrån ett bredare kunskapsperspektiv baserat på senaste forskning.
Forskningen på detta område bör intensifieras så att man tar tillvara det bästa av de två världarna, alternativ-/komplementärmedicin och skolmedicin. Det komplementärmedicinska institut som Moderaterna föreslår skall kraftsamla och möjliggöra ny, mer tvärvetenskaplig forskning, men också fördjupa forskningen inom olika discipliner med anknytning till hälsa och sjukvård i vid mening. Vi har i vårt budgetförslag avsatt 10 miljoner kronor för att möta behovet av forskning kring dessa frågor
Av Socialstyrelsens folkhälsorapport 2001 framgår att de sociala skillnaderna i hälsa består. Visserligen kan man notera en viss minskning av skillnaden i ohälsa mellan män i olika socialgrupper, medan den hos kvinnor i stället tycks öka. Särskilt negativ synes hälsoutvecklingen ha varit för anställda inom kommuner och landsting, främst kvinnor. I synnerhet gäller detta vård- och utbildningssektorn. Kvinnor i låglöne- och lågstatusyrken får liten ekonomisk utdelning och föga personligt erkännande för sin arbetsinsats.
Moderaterna strävar sedan många år att skapa ökad mångfald och fler alternativ i dagens vård och omsorg. Några förslag på området är införandet av barnomsorgspeng, skolpeng och äldrepeng. Förslag som gynnar såväl det enskilda barnet och den äldre som personalen.
Det är viktigt att alla i samhället ges samma förutsättningar för att bibehålla och utveckla sin hälsa. Senare års erfarenheter visar att genusperspektivet alltför sällan beaktas i vårdutbildningar, inom vård och forskning. Kvinnor och män är olika, men fortfarande är det ofta manlig livsstil, vanor och fysiska reaktionsmönster som bildar norm för behandling och bemötande. Äldre kvinnors sjukvård och läkemedel tillåts dessutom kosta mindre än männens. Skälen till att det är så kan variera, men bör utredas.
Det är med andra ord tillfälligheter som avgör om kvinnor får träffa en läkare som har tillräckliga kunskaper om just kvinnors sjukdomar, hälsa och villkor. Socialstyrelsen har bl.a. lagt fram en rapport som visar att kvinnor får vänta längre än män för att komma till en specialistläkare. I Sverige finns 1,6 miljoner kvinnor över 45 år. Men trots detta är det fortfarande stor brist på gynekologer, framför allt utanför storstäderna, med långa väntetider som följd. En satsning på särskilda centra dit kvinnor kan vända sig för hjälp och stöd och med välutbildad och motiverad personal skulle betyda mycket.
Kompetensen i dagens primärvård måste stärkas för att tillgodose en likvärdig vård för kvinnor och män. Det gäller exempelvis tillgång till gynekologer, men också rätt för sjuksköterskor och sjukgymnaster att etablera sig. På så sätt förbättras förutsättningarna för en likvärdig vård där hälsan hamnar i fokus. För att så skall kunna ske krävs en översyn av lagstiftningen där man utgår från medborgarnas behov, inte landstingens.
Ett flertal studier har fastställt sambandet mellan personlig ekonomi och hälsa. Andelen familjer i Sverige som har svårt att klara sina löpande utgifter har, enligt en undersökning från SCB, ökat. Varannan ensamförälder har haft försörjningsproblem och var tredje ensamstående mamma har uppburit socialbidrag under 90-talet. Andelen som rapporterar nedsatt hälsa ökar.
I USA har välfärdsexperten Jason Turner framgångsrikt utvecklat nya metoder för att hjälpa arbetslösa att hitta nya jobb. I Wisconsin ledde Turner programmet Wisconsin works, som redan det första året minskade socialbidragsberoendet med 85 procent. Principen är att det alltid ska löna sig att hitta ett mer välbetalt jobb. Successiva löneökningar leder till att alltfler deltagare i programmet helt tar sig ur sitt bidragsberoende. Tydliga villkor, exempelvis att mottagare av socialbidrag ska arbeta, har minskat bidragsberoendet i New York.
Det svenska socialbidragssystemet bryter mot de flesta av Turners principer. Det är ofta lönsammare att få socialbidrag än att arbeta, man riskerar att förlora pengar på att ta ett deltidsjobb och det ställs oftast inga krav på motprestation. Ändå faller många mellan stolarna. Det finns gott om exempel på människor som tvingas söka socialbidrag när en nära anhörig hamnat på vårdhem där kommunen kräver hutlösa avgifter.
Att barn i socialt och ekonomiskt utsatta grupper har sämre hälsa än andra vet vi sedan tidigare. De utsätts för fler riskfaktorer och ofta flera i kombination (alkohol under graviditet, passiv rökning, psykiskt sjuka föräldrar, bristande amning, våld, misshandel, sexuella övergrepp, mobbning).
Eftersom barnfamiljer, trots omfattande bidragssystem, har blivit mer utsatta under 90-talet kan man ifrågasätta om ökade bidrag är rätt väg att gå. Vi menar snarare att skattesänkningar bör prövas som ett välfärdspolitiskt instrument i syfte att minska behovet av försörjningsstöd. De höga skatterna gör det omöjligt för de flesta barnfamiljer att känna att de har handlingsfrihet och möjlighet att organisera livet som de själva önskar.
En vanlig barnfamilj betalar mer än 60 procent i skatt, och många är beroende av bidrag och tvingas be om hjälp. Vi är av uppfattningen att den som behöver bidrag inte ska behöva betala skatt, medan den som betalar skatt inte ska behöva bidrag. Omfördelningen genom transfereringssystemen har lett till rundgång av resurser. En tredjedel av bruttonationalprodukten (BNP) återbetalas till samma personer. Benägenheten att se bidrag och transfereringar som nyckeln till folkhälsan leder fel.
Andelen överviktiga ökar i alla åldrar, men särskilt i gruppen yngre vuxna. Troligen beror det på att vi rör oss för lite i förhållande till hur mycket vi äter. I dag tenderar ungdomarna att äta mindre frukt och grönsaker och mer av sockerrika produkter, som t.ex. glass och godis. Vid en undersökning av 15-åringar i Trollhättan och Uppsala konstateras att endast 50 procent av de undersökta åt grönsaker och/eller rotfrukter varje dag. Man noterade också att 20–25 procent av det dagliga energiintaget kommer från godis, chips, läsk eller liknande.
Kunskap om maten och dess betydelse är oerhört viktig, inte bara på dagis, i personalmatsalar och hos äldreomsorgspersonalen. Det är en kunskap och ett förhållningssätt som var och en måste ha med sig ut i livet. Det handlar om betydelsen av näringsrik mat, men är också en fråga om ekonomi, livsstil och social samvaro.
Att röra sig regelbundet höjer välbefinnandet och bevarar funktionsförmåga och oberoende långt in i ålderdomen. Fysisk aktivitet har positiv betydelse för en rad sjukdomar och för balansen. Reaktionshastigheten ökar medan risken för frakturer i samband med fallolyckor minskar.
Barns motoriska utveckling går att påverka i skolan. Barn som får röra sig mer klarar också skolarbetet bättre.
Detta presenteras i en avhandling av Ingegerd Ericsson som läggs fram inom kort på Malmö högskola. Hon har bland annat studerat Bunkefloprojektet där barn fått en timmes gymnastik eller idrott varje dag och jämfört resultatet med andra barn som bara har fått två timmar per vecka. Effekten har varit positiv på balans och koordination, men ett klart förbättrat resultat syns också när det gäller själva skolarbetet. Något som direkt kunde avläsas i läs- och skrivförmågan och taluppfattningen.
Tobaksrökning är den största ohälsobringande faktorn och orsakar i Sverige ungefär 6 000–8 000 förtida dödsfall per år. Detta är som jämförelse en siffra som är åtminstone tio gånger större än de antal offer som trafiken skördar. En nollvision vad gäller tobaksbruk hos barn, ungdomar och gravida borde vara målet.
I dag röker i medeltal 19 procent av svenskarna, 16 procent män och 22 procent kvinnor. Än viktigare är emellertid andelen rökare som insjuknar i tobaksrelaterade sjukdomar.
I ett debattinlägg ”Tobaken – folkhälsans största fiende” från Nationella folkhälsokommittén framhålls vad gäller användningen av nikotinersättningsmedel att
... en ökad användning av dessa medel – som ersättning för tobaksprodukter – skulle sannolikt minska dödligheten i tobaksrelaterad sjukdom, i alla fall i lungcancer och annan lungsjukdom. Ur denna synvinkel kan man tycka att det är inkonsekvent att dessa rena produkter är mer omgärdade av restriktioner och mindre tillgängliga för konsumenten än cigaretter och snus.
Detta har också uppmärksammats av Gro Harlem Brundtland då hon talade inför World Self Medication Industry 1999:
Why is it that nicotine replacement products are sold in the pharmacy with a prescription, where cigarettes – the prime delivery device of nicotine – can be bought anywhere over the counter?
I Sverige är det tillåtet att sälja cigaretter med hög nikotinhalt på allehanda försäljningsställen, men det är inte tillåtet att sälja rökavvänjningspreparat mer än på apotek och hos apoteksombuden. Vi anser att som ett steg på vägen mot rökfria lokaler bör nikotinersättningsprodukter kunna säljas på samma plats som cigaretter, som innehåller långt högre halter av nikotin.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Cristina Husmark Pehrsson (m) |
|
|
Carl-Axel Johansson (m) |
Anne Marie Brodén (m) |
|
Magdalena Andersson (m) |
Lena Adelsohn Liljeroth (m) |
|
Stefan Hagfeldt (m) |