Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prioriteringar inom hälso- och sjukvården i relation till hälso- och sjukvårdslagen.
I hälso- och sjukvårdslagen anges det att alla ska ha rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor. Det innebär att behoven hos den enskilda patienten är styrande för de insatser som ska ges, och att hinder för detta endast utgörs av begränsningar i det medicinska kunnandet, dvs. att bot eller lindring saknas.
Allt har sin begränsning och så även resurserna inom hälso- och sjukvården. Den medicinska utvecklingen går inte alltid i takt med resurstilldelning, och även om alla ohälsotillstånd är viktiga så kräver inte alla tillstånd lika omfattande eller lika snabba åtgärder. Riksdagen har fastställt en prioriteringsordning med fyra grupper som stöd för landstingen i det konkreta prioriteringsarbetet i verksamheterna. Det pågår nu ett mycket intressant och viktigt arbete utifrån prioriteringsordningen ute i landstingen och regionerna, för att skapa ett underlag för de lokala och regionala verksamheterna. I några landsting har man även tillämpat möjligheten att helt prioritera bort vissa ingrepp eller insatser. Detta är enligt vår mening en avvikelse i förhållande till hälso- och sjukvårdslagen.
Vänsterpartiet menar att grunden för hälso- och sjukvården är hälso- och sjukvårdens portalparagraf om en hälso- och sjukvård på lika villkor, och att prioriteringsordningen är underordnad hälso- och sjukvårdslagen.
Prioriteringsordningen är ett instrument vilket ska prioritera insatser och resurser inom ramen för hälso- och sjukvårdslagen, och ska därför inte användas för att helt prioritera bort behandlingen av sjukdomar och insatser. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Ingrid Burman (v) |
|
|
Ulla Hoffmann (v) |
Kalle Larsson (v) |
|
Elina Linna (v) |
Rolf Olsson (v) |
|
Gunilla Wahlén (v) |