Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommuner lagstiftningsvägen åläggs ta fram handlingsplaner för bemötande och omhändertagande i samband med hot och kvinnomisshandel.
Det yttersta och grövsta uttrycket för att Sverige är ett ojämställt land är våldet mot kvinnor. Av offentlig statistik framgår att män årligen begår omkring 20 000 polisanmälda misshandelsbrott mot kvinnor. Vidare att omkring 20 kvinnor varje år mördas av en närstående eller tidigare närstående man.
Dessa brott är bara de synliga och polisanmälda fallen av mäns våld mot kvinnor och flickor. Omfångsundersökningen, ”Slagen Dam” redovisar en rad skrämmande och tidigare dolda fakta om det oanmälda våldet. Men också att nära hälften, 46 procent, av Sveriges kvinnor över 15 år har upplevt våld eller hot om våld.
Grundorsaken till mäns våld mot kvinnor är den köns- och maktstruktur som råder. Att männen är överordnade och kvinnorna är underordnade. Regeringen har under flera år gjort kraftfulla satsningar för att komma åt problemen. Trots detta finns det fortfarande en medveten eller omedveten brist på ansvarstagande och en oförmåga att ha en helhetssyn i frågan om mäns våld mot kvinnor.
I skrivelse 2002/03:140 ”Jämt och ständigt – Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden” anförs att regeringen avser att fortsätta arbetet med att motverka mäns våld mot kvinnor. Bland annat säger regeringen att det är önskvärt att kommunerna utökar stödet för dessa kvinnor och underlättar för dem att få ett skyddat boende. Det är även angeläget att kommunerna stödjer mansmottagningar för att motverka mäns våld mot kvinnor. I budgetpropositionen för 2004, utgiftsområde 4, meddelas att regeringen kommer att tillsätta en utredning som får i uppdrag att följa upp Kvinnofridsreformen. Utredningen ska ligga till grund för regeringens fortsatta insatser på området.
Alla dessa initiativ är mycket välkomna. Men om kvinnor verkligen ska få det skydd de behöver måste kommunerna åläggas ett mycket större ansvar än idag!
I en slutrapport från Nationellt Råd för Kvinnofrid som avlämnades i juni 2003 ges en redovisning av kvinnofridsarbetet på kommunal nivå. Det konstateras att nästan hälften av alla Sveriges 289 kommuner saknar kvinnojourer och de flesta län/kommuner saknar handlingsplaner för bemötande och omhändertagande i samband med hot och kvinnomisshandel. Det finns i landet som helhet omkring 160 ideellt drivna kvinnojourer. Därutöver finns några få kommunala kvinnojourer.
En annan rapport från Nationellt Råd för Kvinnofrid – ”Kommunerna som blundar för mäns våld mot kvinnor”– handlar om kvinnojourernas verksamhetsvillkor. Utdrag ur rapporten följer:
Det finns fler än 60 kommuner i Sverige, av totalt 289, som inte ger en enda krona, inte ett enda öre i bidrag till någon kvinnojour.Många misshandlade kvinnor bor i kommuner, där hoten och våldet de utsätts för i sin relation inte tas på allvar. De har ingen självklar plats eller person inom samhällets ram att vända sig till. Det finns ingen medvetenhet om deras situation, inget samarbete mellan olika aktörer. Det satsas inga pengar. I värsta fall finns inte heller någon frivilligorganisation, till exempel en kvinnojour.Kvinnofrid är idag ett prioriterat område. Ändå tycks det som om var fjärde kommun blundar för ofriden. Det bör dock kraftigt understrykas att kvinnojourernas arbete bara är en del i arbetet mot att förhindra mäns våld mot kvinnor. Kvinnojourerna är – liksom brottsofferjourerna – en frivilligrörelse som har sin frihet att arbeta efter egen inriktning och deras arbete kan aldrig ersätta den verksamhet som kommunerna har ett ansvar för. /.../ Kommunala handlingsplaner behöver arbetas fram för att rätt kunna bemöta de kvinnor som söker stöd, samtidigt behöver också kunskapsnivån hos många av myndighetsföreträdarna höjas.Den här skriften vill peka på att många kommuner ännu inte förstått de misshandlade kvinnornas problematik och ännu inte ställt sig på deras sida.
Så här kan det inte få fortsätta, kräv att alla kommuner tar fram en handlingsplan mot kvinnovåld!
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Luciano Astudillo (s) |