Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fullt ut tillämpa Romfördragets artikel 28 i fråga om svensk alkoholpolitik och därmed avskaffa de diskriminerande hinder som i dag gäller för distansförsäljning av alkohol till enskild person i Sverige.
När Sverige blev medlem i den Europeiska unionen, så förband sig vårt land att hålla ett avtal, nämligen att följa EG-rätten. I en av dessa bestämmelser, närmare bestämt artikel 28 i Romfördraget, fastslogs att medlemsstaterna inte får hindra handel mellan varandra eller införa sådana restriktioner som innebär hinder.
I Sverige har vi ett sådant hinder. Vi har ett förbud för privatpersoner att importera spritdrycker, vin och starköl, exempelvis via Internet eller postorder. Detta motiveras med regeringens folkhälsomål. Utgångspunkten är alltså att distansförsäljning av alkohol från annat EU-land direkt till konsument i Sverige strider mot folkhälsomålen.
Distansförsäljning till en enskild person i Sverige begränsas i dag genom en öppet diskriminerande åtgärd, som inte tillåter säljaren av varorna att använda sig av den fria rörlighet som annars gäller på den inre marknaden. Det är alltså inte tillåtet för en privatperson att anlita en enskild leverantör eller att använda sig av detaljförsäljning via Internet. Men det systemet har inget stöd i det undantag som Sverige fick vid vårt inträde i unionen. Den är helt och hållet en efterhandskonstruktion.
Vidare förutsätter transporten av buteljerna att det vid slutdestinationen finns någon som kontrollerar åldern på den som tar emot varan och någon som dessutom längs med vägen tar ut skatten.
Men det sistnämnda har vi redan en modell för och det är den som tillämpas i Finland, där man hanterar frågan som källskatt i stil med momsredovisning. I åldersfrågan kan man ju bara konstatera att distansförsäljningen snarare ökar möjligheterna att kontrollera jämfört med idag, när det endast är de som expediten uttryckligen frågar om legitimation som blir kontrollerade. Med Internetköpet blir hela processen integrerad genom legitimationskontroll i samband med utlämnandet av försändelsen.
Följde Sverige i dag artikel 28:s intentioner skulle kontrollen alltså snarare öka med 100 procent och statens möjligheter att få in skattemedel skulle på motsvarande sätt också öka.
Ett argument i debatten har varit att det skulle bli mindre omständligt för kunden om man slipper att själv anlita transportör. Det råder en konkurrenssituation på transportmarknaden. Det är möjligt att Systembolaget skulle plocka hem transporter åt privatpersoner av varorna, i kraft av sin storlek och sin styrka. Men det är också möjligt att man inte skulle göra det, helst som man officiellt svarat på förfrågningar från kunder med att det skulle kosta
ca 1 000 kronor + 17 procent på priset från vinleverantören även för en mindre kvantitet. Det är rätt mycket pengar för den enskilde.
Vidare har vi frågan om den så kallade Franzéndomen. Den kan i flera avseenden diskuteras – men den lämnar knappast ett övertygande stöd för regeringens linje.
Vad domen kungjorde var den legala riktigheten av ett förbud mot försäljning över disk utan kontroll. Men detta ger inget stöd för ett totalförbud mot försäljning till privatpersoner via Internet, så länge som utlämningen sker under kontrollerade former, alltså via Systembolaget eller en mellanhand, exempelvis ett postkontor. Att stödja sig på den domen är alltså inte heller rekommendabelt.
I stället för att ge Systembolaget en nyordning och en möjlighet att på sikt åstadkomma förutsättningar för att konkurrera med andra aktörer så gör regeringen precis tvärtom.
Undantag från EG-fördragets bestämmelser rörande kvantitativa importrestriktioner för alkoholhaltiga drycker kommer inte att finnas i all evighet. Om regeringen menade allvar med sin folkhälsoretorik borde man alltså snarare agera i tid än att som nu bli släpad baklänges in i framtiden, passiv inför den utveckling som kommer vare sig vi önskar det eller ej.
Att i stället ha framförhållningen som ledstjärna och göra Internethandeln till en integrerad del av den svenska alkoholkulturen är framsynt. Att fortsätta på den inslagna vägen är det inte.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Tobias Billström (m) |