Omhändertagandet av organdonatorer och deras anhöriga

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inrätta speciella team för att ta hand om anhöriga till avlidna organdonatorer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att informera mer om vilka rättigheter arbetstagare och arbetsgivare har vid levande donation av t.ex. en njure.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att den som i livet donerat ett organ skaLL erhålla ett frikort i sjukvården för att kostnadsfritt kunna göra nödvändiga hälsokontroller.

Motivering

De insatser som gjorts för att få människor att ta ställning till organdonation efter döden har inte gett önskat resultat. Människor dör idag i transplantationsköer. Antalet organdonationer har minskat de senaste åren på grund av att allt för få människor under sin livstid meddelat sina anhöriga om de vill donera sina organ när de avlidit. På grund av detta kommer många patienter att dö i väntan på organ från en avliden donator. Sverige kan heller inte vänta sig att andra länder löser de svenska problemen med för få donatorer.

Att kräva av anhöriga att de ska ta ställning för eller emot donation när de drabbats av ett plötsligt dödsfall i familjen är inte rimligt. Då finns alltid risken att man, för att inte gå den dödes vilja emot, hellre avstår från att ge sitt medgivande till donation än att medge detta. På grund av detta uteblir ett antal transplantationer som annars skulle gjort livet drägligare för dem som står i transplantationskö.

Socialstyrelsen startar i början på oktober en ny kampanj för att fler ska ta ställning till om de vill donera organ efter döden. Vi välkomnar kampanjen och hoppas att resultatet ska bli gott.

Ett bättre omhändertagande av de anhöriga till den som blivit donator är viktigt för att man ska få fler donatorer. I t ex Spanien har man särskilda team som tar hand om de anhöriga efter en donation. De som genomför transplantationsoperationen ska inte ges detta ansvar utan det är på det sjukhus donatorn avlidit som detta omhändertagande ska ske. Att få veta både före och efter donationen att inget ytterligare kunnat göras för att rädda donatorns liv och att tillsammans med teamet få bearbeta både sorgen över den man mist och den press det innebär att veta att delar av personens kropp tagits bort för donationen är angeläget för att inte anhöriga ska drabbas av skuldkänslor i framtiden. Socialstyrelsen bör tillsammans med sjukvårdshuvudmännen ges uppdraget att utforma riktlinjer för hur team för omhändertagande av anhöriga till donatorer ska arbeta. Detta bör ges regeringen till känna.

Allt för få människor vet vilka villkor som gäller när man som levande donator av t ex en njure är sjukskriven och att arbetsgivaren har rätt till ersättning från första sjukskrivningsdagen. Även frågor av den här arten kan göra att människor avstår från att donera organ och det medför svårigheter för dem som står i transplantationskö. Även detta bör tas upp i en kampanj för att utsikterna för dem som behöver nya organ ska bli bättre. Detta bör ges regeringen till känna.

Den som valt att donera en njure eller en del av sin lever behöver gå på hälsokontroller under lång tid kanske resten av livet. Ett frikort till sjukvården för att inte behöva betala för dessa kontroller kan vara en liten erkänsla för den viktiga insats personen gjort en annan människa och därmed hela samhället. Kostnaden för korten kan finansieras i befintliga ramar eftersom kostnaden för t ex dialys är mycket större än för en transplantation. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 2 oktober 2003
Margareta Andersson (c)	Viviann Gerdin (c)