Motion till riksdagen
2003/04:So375
av Kenneth Johansson m.fl. (c, m, fp, kd, v, mp)

Översyn av abortlagstiftningen


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av abortlagstiftningen.

Barnmorskors självständiga handläggande av hela vårdprocessen vid medicinska aborter

En kvinna som önskar avbryta sin graviditet kan inom dagens svenska sjukvård erbjudas antingen en kirurgisk eller en medicinsk abort. Den senare framkallas med hjälp av läkemedel och utgör idag 40 % av aborterna. För att en medicinsk abort ska bli aktuell krävs dock att kvinnan söker för att få abort tidigt under graviditeten, då den endast utförs fram till och med graviditetsvecka 9.

Den medicinska aborten innebär att det finns ett alternativ till det kirurgiska ingrepp som den andra metoden utgör. Att undvika ett kirurgiskt ingrepp ses av många kvinnor som en fördel. Ur säkerhetssynpunkt värderas de abortmetoder som används i Sverige i tidig graviditet som likvärdiga. Sett från ett samhällsekonomiskt perspektiv är en medicinsk abort billigare än en kirurgisk abort.

Före en abort måste alltid en medicinsk bedömning göras och graviditetslängden bör fastställas, via en vaginal ultraljudsundersökning. Detta görs vanligen av en gynekolog. Då det för dagens abortsökande kvinnor finns olika alternativ av abort är det mycket vikigt att erbjuda alla möjligheten att välja vilken metod de önskar. I dagens Sverige har dock många kvinnor inte möjligheten att själva välja. Flera veckors väntetid för att träffa en läkare kan leda till att graviditeten går över vecka 9. Kvinnan måste då istället genomgå en kirurgisk abort vilket inte bara är ett mycket större ingrepp.

Problemen med att många kvinnor på grund av långa väntetider inte får möjlighet att välja medicinsk abort skulle troligen kunna undvikas om man gav barnmorskor det formella bemyndigandet att fastställa graviditetslängd samt handlägga hela vårdprocessen i samband med medicinska aborter. Nyckeln till denna förändring ligger framför allt i att ge barnmorskan utbildning och formell kompetens att utföra ett vaginalt ultraljud.

Skälet till att barnmorskor traditionellt inte har utfört vaginala ultraljud är att dessa hittills ofta använts i samband med undersökningar för att skilja en avvikande graviditet från en normal graviditet. Diagnos och behandling av patologiska tillstånd hos kvinnan är läkarens arbetsuppgift, men fastställande av graviditetslängden hos friska kvinnor inför ett avbrytande ligger inom barnmorskans kompetensområde.

Svenska barnmorskeförbundet håller nu på att ta fram ett utbildningsprogram för barnmorskor för utförande av vaginala ultraljud. Inkluderat i denna handlingsplan är också att ge barnmorskor den fördjupade farmakologiska kunskap som behövs för handläggandet av medicinsk abort. Detta kan även ses som ett led i den tradition vi har i Sverige kring att ge barnmorskan en betydande roll i hela vårdkedjan. Sverige har bland annat varit ett föregångsland när det gäller att ge barnmorskor förskrivningsrätt av p-piller, vilket har betytt mycket för bland annat arbetet med prevention av oönskade graviditeter.

Med en formell kompetens kring vaginala ultraljud, samt farmakologiska kunskaper om de verksamma substanserna, skulle barnmorskan verka i ett arbetslag där det alltid finns en läkare/gynekolog närvarande. Barnmorskan och den abortsökande måste självfallet ges nödvändig tid tillsammans. Det är viktigt att påpeka att en abortsökande kvinna alltid ska kunna bestämma om hon vill träffa en barnmorska eller en läkare/gynekolog. Erfarenheter visar att många kvinnor mycket gärna vill ha aborten utförd så fort som möjligt och inte bryr sig lika mycket om vem det är som sköter processen. Det är också viktigt att fastställa att barnmorskan med denna utökade kompetens och bemyndigande endast skulle få handlägga friska och okomplicerade graviditeter. Identifieras en avvikelse övertas omhändertagandet av en läkare.

Målet med denna förändring är inte att ersätta läkarens/gynekologens position på en kvinnoklinik. Den syftar enbart till att komplettera läkaren/gynekologen på ett sätt som skulle kunna gynna alla berörda parter. I verkligheten är barnmorskan redan informellt delaktig i hela vårdkedjan och är den som träffar kvinnan under hela processen.

Att medicinska aborter skulle handläggas av barnmorskor skulle inte bara förkorta väntetiden, det skulle också kunna innebära en kvalitetsökning. För den kvinna som vill skulle barnmorskan kunna sköta hela vårdprocessen: samtal, vaginalt ultraljud, att förse kvinnan med abortpillret, vård i samband med abort, uppföljning och preventivmedelsrådgivning. Man kan förmoda att detta skulle kunna verka som en trygghet för kvinnan.

Abortlagens paragraf 5 anger att endast den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra abort eller avbryta havandeskap. Ett utökat bemyndigande till barnmorskan att självständigt kunna handlägga hela processen kring en medicinsk abort skulle kunna vara positivt på olika sätt. Kötiden kan förkortas, fler kvinnor kan välja medicinsk abort om de vill och omvårdnadskvaliteten kan förbättras. Vi anser därför att regeringen bör ges i uppdrag att se över abortlagen, i denna del, så att även speciellt behöriga barnmorskor skulle inkluderas i detta tillstånd.

Stockholm den 2 oktober 2003

Kenneth Johansson (c)

Inger René (m)

Cecilia Wikström (fp)

Rosita Runegrund (kd)

Gunilla Wahlén (v)

Gustav Fridolin (mp)