Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta regionala barnombud.
Vi lever i förändringarnas tidevarv. I det snabba tempot känner många oro och osäkerhet inför framtiden. Mitt ibland oss finns barnen som alltför ofta möter en vuxenvärld som sviker genom att både sakna tid och ork att engagera sig och ta ansvar. Många vuxna har abdikerat från sitt vuxenansvar. Det innebär att alltför många barn saknar både stöd och vägledning i livet och vardagen.
I ett samhälle i förändring är det viktigt även för samhällets myndigheter och institutioner att ompröva arbetssätt och hitta nya vägar att möta aktuella behov.
Efter att frågan diskuterats i riksdagen vid flera tillfällen under 80-talet och början av 90-talet fick Sverige 1993 sin första barnombudsman, chef för myndigheten Barnombudsmannen.
Barnombudsmannen ska i första hand stå för en övergripande bevakning av barn- och ungdomsfrågor utifrån barnkonventionen och svensk lagstiftning. Barnombudsmannen har under årens lopp lyft fram många viktiga frågor som rör barn och ungdomar i Barnombudsmannens årsrapport, publikationer, debattartiklar, remissvar och skrivelser.
För att sätta ytterligare fokus på barn- och ungdomsfrågorna är det nu dags att ta ett nytt steg genom att inrätta tjänster som barnombud i regionerna och/eller kommunerna.
De regionala barnombuden bör ha likartade uppgifter som den nationella Barnombudsmannen. Barnombuden skall inte ha en myndighetsutövande funktion och skall inte ta över uppgifter som ligger på socialtjänst, landsting och frivilligorganisationer.
Myndigheten Barnombudsmannen bör också kunna ge uppdrag till landets barnombud i särskilda frågor. Barnombudens uppgifter är t ex att skapa opinion i angelägna frågor och påverka beslutsfattares och allmänhetens förhållningssätt i barn- och ungdomsfrågor. Det kan gälla normer, attityder och värderingar, mobbning, droger, demokrati- och inflytandefrågor etc. Barnombuden skall också hålla kontakt med barn och ungdomar, t ex genom skolbesök, enkäter eller på annat sätt. Att nå ut till föräldrar är också en viktig uppgift, eftersom föräldrar spelar en ytterst viktig roll i alla frågor som rör deras barn. Många föräldrar är idag osäkra i sin föräldraroll och saknar ofta det nätverk som fanns förr i tiden. Att ta initiativ till att skapa nätverk mellan olika verksamheter kan vara ytterligare en uppgift för barnombuden.
Barnombuden bör också lägga fram en årlig regional rapport som beskriver barns och ungdomars situation ur olika aspekter och skall föreslå åtgärder för att förbättra barns och ungdomars situation.
Att inrätta regionala barnombud är en politisk viljeinriktning att sätta barn- och ungdomsfrågorna i fokus. Det är också en komplettering till det arbete med barn och ungdomar som pågått i ungefär samma former under decennier och som främst varit inriktat på problem hos enskilda barn. Ett barnombud skall företräda alla barn och ungdomar och får gärna lyfta fram goda exempel och utvecklingsfrämjande aktiviteter.
Att skapa opinion kring barn- och ungdomsfrågor bör på sikt vara en samhällsekonomisk investering. Dagens barn är morgondagens vuxna. Ju fler som engagerar sig i frågor som rör barn och ungdomar, desto större bör möjligheterna vara att de utvecklas till någorlunda harmoniska medborgare.
Inrättandet av tjänster bör inte medföra några tilläggskostnader. I varje region finns eldsjälar och någon av dessa tjänster bör kunna omvandlas till en tjänst som barnombud.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Solveig Hellquist (fp) |