Riksdagen beslutar att Sverige ensidigt återgår till de införselkvoter av alkohol som avtalades i samband med förhandlingarna om svenskt EU-medlemskap enligt vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ANT-undervisningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vård för alkoholmissbruk bör ingå i den nationella vårdgarantin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att ge bättre stöd till ideella organisationer som bedriver missbruksvård.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en utvärdering av följderna av lördagsöppna systembolag bör genomföras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kontrollen över folkölsförsäljningen måste förbättras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka den ideella sektorn och utveckla dess roll i arbetet med att förhindra alkoholskador.
Kristdemokraterna vill värna en kraftfull alkoholpolitik byggd på solidaritet och omtanke om folkhälsan. Utgångspunkten är att det stora flertal som kan hantera alkoholen måste finna sig i vissa restriktioner för att hålla tillbaka alkoholskadorna.
Alkoholpolitiken måste inriktas på att behålla, och i vissa fall återta, de traditionella alkoholpolitiska instrumenten. Det behövs ett effektivare förebyggande arbete inom Sveriges gränser för att minska alkoholskadorna. Framöver måste hela samhället bli bättre på att skapa opinion och kraftsamla för en förbättrad folkhälsa. Det behövs också en tydligare svensk politik inom EU.
Den restriktiva alkoholpolitiken växte fram i ett Sverige som präglades av destruktivt supande och misär. Folkrörelser, stat, landsting och kommuner har gemensamt lyckats hålla nere alkoholkonsumtionen genom opinionsbildning, restriktivitet och försiktighet. Detta ansvarstagande har haft stor betydelse för Sveriges välfärd och folkhälsa.
Svenskarnas alkoholkonsumtion har under de senaste tio åren ökat kraftigt och motsvarar i dag den höga konsumtion vi hade för 100 år sedan. Det är inte alldeles enkelt att bedöma alkoholens verkliga kostnader i samhället. Beräkningar visar dock att var femte sjukhussäng på våra akutsjukhus och närmare hälften av vårdplatserna inom den psykiatriska sjukhusvården i Sverige upptas av någon med alkoholrelaterade sjukdomar. Mellan 5 000 och 7 000 personer dör varje år på grund av sjukdomar eller skador som har samband med alkoholkonsumtion. Minst 200 000 barn i Sverige har en missbrukande förälder. Vid våld mot kvinnor och barn är oftast alkoholen den utlösande faktorn. Även om inte våld förekommer är det förstås en stor börda för varje barn att ha en förälder som missbrukar.
Samtidigt som alkoholen orsakar stora medicinska skador och sociala problem när den används i för stora mängder och i fel sammanhang innebär konsumtion av alkohol något positivt för flertalet människor, särskilt i samband med mat och vid festliga tillfällen. Alkoholen är en integrerad del i vår kultur och sköts väl av flertalet. Men för att minimera alkoholens skadeverkningar måste fyra zoner i livet hållas alkoholfria: trafiken, arbetet, graviditeten och ungdomsåren. Dessutom är alkoholforskningen entydig: ju högre konsumtion, desto högre alkoholskador. Även om de sociala problemen kan tyckas vara lägre i länder med ett annat sätt att konsumera alkohol så vet vi att skadorna av alkoholen är högre. Sverige har med sin restriktiva politik, som inneburit begränsad tillgänglighet och en aktiv prispolitik, haft en relativt låg alkoholkonsumtion och relativt begränsade alkoholskador.
Men Sveriges medlemskap i EU har försvagat de traditionella alkoholpolitiska verktygen. I och med att många europeiska länder ser alkoholen som vilken annan vara som helst har det präglat EU:s regelverk i alltför hög grad. Dessutom har den socialdemokratiska regeringens alkoholpolitik här hemma i Sverige misslyckats. Kristdemokraterna anser att det måste drivas en mer aktiv politik som värnar om folkhälsan. Annars är risken överhängande att misslyckandet tas till intäkt för att förändra den restriktiva grundhållning som Sveriges alkoholpolitik bygger på. En sådan utveckling kommer att kosta samhället oerhört mycket, först och främst i mänskligt lidande, men också i ekonomiska termer.
Det är uppenbart att regeringen inte till fullo utnyttjat möjligheterna att vinna opinion för en mer restriktiv alkoholpolitik i EU. Kristdemokraterna vill ta problemen på allvar och driva en annan inriktning på alkoholpolitiken inom EU. Alkoholpolitiken måste inriktas på att behålla, och i vissa fall återta, de traditionella alkoholpolitiska instrumenten. Dessutom måste nya metoder och verktyg utvecklas och införas för att informera och påverka attityder, i synnerhet bland barn och ungdomar.
De konkreta förslagen i regeringens proposition rör åtgärder mot marknadsföring och alkoholreklam. Propositionen förtydligar förbudet att särskilt rikta sig till eller skildra barn och ungdomar vid marknadsföring av alkoholdrycker. Förbudet avser barn och ungdomar under 25 år. Kristdemokraterna välkomnar de delar i propositionen som förslår förändringar och förtydliganden i alkohollagen gällande marknadsföring och reklam. Dessutom tydliggörs alkohollagen genom att begreppet ”alkoholpolitiska olägenheter” ersätts med uttrycket ”olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller särskild risk för människor”.
I propositionen redovisas även vidtagna, pågående och planerade åtgärder inom områdena alkohol och trafik, illegal alkoholhantering, förebyggande insatser, information och opinionsbildning m.m. Regeringen meddelar slutligen att alkoholskattens nivå som ett alkoholpolitiskt redskap ska analyseras i den kommande budgetpropositionen. Regeringen verkar därmed betrakta alkoholskatten främst utifrån statens ekonomiska intressen, och inte som det folkhälsopolitiska instrument den är tänkt att vara.
Allmänt gäller att propositionen i de delar som inte avser marknadsföring och reklam liknar en skrivelse utan förslag. Det duger inte i en situation som närmast blivit katastrofal. Regeringen måste återkomma med konkreta förslag för att minska alkoholskadorna i Sverige.
Vid anslutningen till EU fick Sverige möjlighet att tillämpa vissa begränsningar i fråga om privatpersoners införsel av alkohol och tobak från ett annat EU-land. Före EU-inträdet 1995 var införsel av alkohol som fritt fick föras in begränsad till en liter sprit, en liter vin och två liter starköl per resa. Statliga monopol hade hand om hela alkoholhanteringen. Tillsammans bidrog införselregler och monopolen till att begränsa tillgänglighet till alkohol och till att en förhållandevis hög prisnivå kunde hållas.
Resultatet av förhandlingarna inför EU-inträdet blev att Sverige fick ha kvar ett av monopolen, nämligen Systembolaget för detaljhandel. Sverige fick också möjlighet att tillämpa vissa begränsningar i fråga om privatpersoners införsel av alkohol och tobak från ett annat EU-land. Ransonen blev en liter sprit eller tre liter starkvin, fem liter vin och femton liter öl per utlandsresa. Undantaget från de gemensamma införselreglerna skulle ses över efter två år. 1996 förhandlades det svenska tvååriga undantaget om med EU-kommissionen och Sverige fick ett fortsatt undantag, denna gång på fyra år. Men fyra år senare, år 2000, ansåg EU-kommissionären Frits Bolkestein att det fick vara nog.
Avtalet från 1996 hade allmänt tolkats så att Sveriges undantag skulle fortsätta att gälla framgent, men EU-kommissionen avfärdade den tolkningen och menade att undantaget måste upphöra. Vid detta skede gav den socialdemokratiska regeringen upp motståndet och gick med på att fram till år 2004 avveckla införselbegränsningarna och därmed möjligheten att behålla priset som ett verktyg i alkoholpolitiken. Regeringen böjde sig, enligt vår mening, alltför enkelt för EU-kommissionens tolkning. Sveriges agerande präglades av underdånighet och eftergifter. Om Sverige hade vägrat gå med på EU-kommissionens tolkning hade frågan hamnat i EG-domstolen för avgörande. Kristdemokraterna anser att Sverige borde ha prövat sitt undantag i domstolen, med hänvisning till att det är nödvändigt för att driva en aktiv folkhälsopolitik.
En restriktiv alkoholpolitik kan minimera alkoholens skadeverkningar genom att den leder till en lägre totalkonsumtion. Generella och särskilda åtgärder såsom information, en aktiv prispolitik, en restriktiv lagstiftning, åldersgräns för inköp och ett statligt försäljningsmonopol för alkohol skapar förutsättningar för att minska skadeverkningarna. Därtill ska det finnas en god vård för alla människor som drabbats av alkoholskador och social utslagning. Den restriktiva alkoholpolitiken är väl värd att försvara och bevara.
Riksdagsordningen 3 kap. 13 § ger möjlighet att väcka en motion med anledning av ”händelse av större vikt”, även då allmän motionstid ej råder. Denna möjlighet prövade Kristdemokraterna i juni i år. Riksdagens talman beslöt dock att motionen inte fick väckas. Detta innebär att vårt förslag om sänkta införselkvoter från och med 1 juli 2004 blir minst ett halvår försenat, om riksdagen skulle stödja Kristdemokraternas linje. Vi beklagar att riksdagen inte ville behandla denna fråga så skyndsamt som vi anser var nödvändigt.
Grunden för motionsrätt i denna fråga var och är, enligt Kristdemokraterna, fyra sammanfallande händelser som inträffat:
De närmast obegränsade införselkvoter för alkohol som infördes från och med årsskiftet 2003/04.
Problemen späds ytterligare på genom att de baltiska länderna, vilka alla har låga alkoholskatter, blev medlemmar i EU den 1 maj 2004.
Skatten på starksprit sänktes i Danmark med 37 procent i oktober 2003.
I Finland har spritpriserna sänkts med upp till 40 procent genom sänkta alkoholskatter från och med den första mars i år.
Den sammanlagda effekten av dessa händelser kan redan överblickas. En av de direkta effekterna, av ovan nämnda händelser, är att svenskarna i januari och februari tog hem mer sprit från andra länder än vad som köptes in på Systembolaget. I april månad minskade Systembolagets försäljning mätt i ren alkohol med 7,7 procent jämfört med april 2003. Spritförsäljningen minskade med 18,3 procent i liter räknat.
Ingen annan socialpolitisk fråga är mer avgörande för folkhälsan än alkoholkonsumtionen. Kristdemokraterna anser därför att det krävs åtgärder utifrån ett socialt ansvarstagande. Den ökade införseln av alkohol är ett problem, det är de flesta överens om. På detta problem har det presenterats två förslag till lösningar: antingen en skattesänkning eller att ensidigt sänka införselkvoterna. Att begränsa införselkvoterna är det enda förslag som går till roten med problemet genom att minska tillgängligheten och slå vakt om prisinstrumentet.
Förutsättningarna för en skattesänkning har förändrats radikalt sedan EU:s utvidgning. Idag har vi grannländer vars spritskatt är mindre än en sjättedel av Sveriges. Det är inte heller möjligt för de baltiska staterna och Polen att höja sina spritskatter till svensk nivå eftersom deras köpkraft bara är hälften så stor som den svenska konsumentens köpkraft. En skatteharmonisering som löser gränshandelsproblematiken är därför utesluten inom överskådlig tid. Därför är den enda gångbara lösningen i dagsläget att sänka införselkvoterna.
Vid en skattesänkning på alkohol är risken överhängande att omgivande länder ytterligare sänker sina skatter, och ett så kallat ”race to the bottom” inleds – en spiral av skattesänkningar som ger allt lägre skattesatser på alkohol i vårt närområde.
En av de främsta anledningarna till att alkoholskatterna pressats neråt i våra grannländer är de orimliga regler för införsel av alkohol som gäller inom EU. Kristdemokraterna anser därför att Sverige bör införa egna regler för införsel av alkohol. En rimlig nivå på införselkvoterna bör vara att återgå till de nivåer som avtalades i samband med medlemskapsförhandlingarna. Det innebär att mängden alkoholdrycker som får föras in i landet utan att svensk punktskatt betalas är en liter starksprit eller tre liter starkvin, fem liter vin och 15 liter öl.
Vi utesluter inte att ett ensidigt införande av införselkvoter från svensk sida gör att Sverige dras inför EG-domstolen. Vi anser att Sverige har goda möjligheter att vinna en sådan domstolsförhandling, och tiden en sådan prövning tar kommer också att ge den svenska regeringen tid att förhandla fram en permanent lösning på införselproblematiken med övriga EU-länder. Därmed ges en möjlighet att argumentera för ett folkhälsoperspektiv på försäljningen av alkohol. Folkhälsoskäl är ett legitimt skäl för att frångå principen om en öppen marknad inom EU. Enligt artikel 30 i EU:s grundfördrag kan en medlemsstat införa ”restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors eller djurs hälsa och liv”. EG-domstolen har även slagit fast att ”syftet att skydda människors hälsa från alkoholens skadeverkningar otvivelaktigt är ett av de syften som kan göra ett undantag från artikel 30 [nuvarande artikel 28] befogat.” Dessutom slår artikel 152 i EU:s grundfördrag fast att ”en hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder”.
Det måste vara ett självklart mål för svensk EU-politik att ändra införselreglerna. Det är inte rimligt att tillåtna kvantiteter för införsel som motsvarar flera års förbrukning av alkohol för normalkonsumenten. Eftersom flera av de övriga EU-länderna också har problem med tilltagande alkoholskador, inte minst bland unga, är det inte uteslutet att det kan vara en framkomlig väg.
Införandet av lägre införselkvoter måste kombineras med en utökad gränskontroll. Från och med den 25 mars 2001 har Sverige deltagit i det så kallade Schengensamarbetet. Dess huvudprincip är att alla människor som lagligt befinner sig i ett Schengenland kan fritt resa till ett annat utan att behöva genomgå personkontroll. Gränskontrollen gör numera skillnad på inre och yttre gräns. Med inre gräns menas medlemsländernas gemensamma landgränser, flygplatser och hamnar med förbindelse till och från medlemsländerna.
Med yttre gräns menas medlemsländernas övriga landgränser, flygplatser och hamnar. EU har fattat beslut om kompensatoriska åtgärder som gör det möjligt att bibehålla kontroller vid inre gräns i andra former än gränskontroll. Dessa kompensatoriska åtgärder kan utformas på olika sätt, bland annat i form av skydd vid yttre gräns och samarbete mellan ländernas tulladministrationer. Än så länge har regeringen inte avsatt resurser för att låta utveckla dessa kompensatoriska åtgärder. Kristdemokraterna hade som krav för ett svenskt inträde i Schengenavtalet att effektiva kompensatoriska åtgärder skulle vidtas.
En effektivare gränskontroll och möjlighet till stickprovskontroller kräver mer resurser till Tullverket. Kristdemokraterna anslog därför 20 miljoner kronor mer till tullen för 2004. När den skattebas som försäljning av alkohol innebär i större utsträckning behålls i landet, ges även möjlighet att utöka dessa resurser.
I regeringens handlingsplan för att förebygga alkoholskador (prop. 2000/01:20) sägs: ”Ambitionen bör vara att till år 2005 minska alkoholkonsumtionen i landet genom att förhindra att människor blir storkonsumenter och genom att försöka påverka storkonsumenters dryckesbeteende, framför allt bland ungdomar och unga vuxna, och ännu starkare än tidigare betona att alkohol inte skall förekomma i vissa situationer och i vissa skeden i livet.” (sid. 39)
Det mesta talar för att den socialdemokratiska regeringen inte kommer att uppnå sitt mål, särskilt med tanke på att det saknas konkreta förslag inom flera viktiga områden. Mot bakgrund av den drastiskt ökade alkoholkonsumtionen och kommande påfrestningar bl.a. i form av krav på sänkta alkoholskatter och nya införselregler krävs en högre ambitionsnivå. Men det är viktigt att påpeka att informationsinsatser och opinionsbildning inte fullt ut kan ersätta en eventuell förlust av prisinstrumentet.
Det behövs insatser på bred front på arbetsplatser, på mödravårdscentraler, hos distriktsläkare, på restauranger och barer, ungdomars fritidsverksamhet, och mycket annat. Behovet av metodutveckling och utbildning är stort; samtidigt fodras politiska beslut från stat, kommuner och landsting. Om alla verkningsfulla projekt som rapporterats i facklitteraturen genomfördes skulle inte alkoholproblemen behöva öka – de skulle tvärtom kunna minska.
Kristdemokraterna vill betona familjens och de vuxnas betydelse och ansvar i det alkoholpreventiva arbetet. Långsiktigt handlar naturligtvis förebyggande arbete om införlivandet av värden, värderingar och normer. Föräldrar och andra vuxna som har ansvar för barnuppfostran måste därför stöttas i denna uppgift så att de kan och orkar vara närvarande och delaktiga i de ungas liv och ge dem en social trygghet. Fasthet och konsekvens är viktiga signaler i detta preventiva arbete. Kristdemokraterna tror också att om de vuxna i familjen får mer tid för barnen får det en rad positiva följdverkningar för den uppväxande generationen.
ANT-utbildningen i skolan var tidigare ett viktigt instrument, men undersökningar från senare år visar att många elever är missnöjda med den information de fått via ANT-undervisningen. En av orsakerna kan vara att skolan har tvingats ta itu med andra viktiga frågor som t.ex. mobbning och rasism. Samtidigt har nedskärningar i kommuner och landsting resulterat i allt färre vuxna i skolan. Behovet av kuratorer och skolsköterskor har fått stå tillbaka när resurserna skurits ned. Lärarna har då fått ta större socialt ansvar och undervisningen har på många håll blivit eftersatt.
Kristdemokraterna anser att ANT-undervisningen ska påbörjas redan från årskurs fyra och sedan kontinuerligt finnas med i kursplanen i grundskolan och på gymnasieskolan. Skolan måste i ANT-undervisningen samverka med föräldrarna.
Lördagsöppna butiker har lett till högre konsumtion och därmed ökade alkoholskador. All tillgänglig forskning visar att det finns ett starkt samband mellan tillgänglighet och alkoholskador. Beslutet att hålla lördagsöppet på Systembolaget är problematiskt bl.a. mot bakgrund av att det svenska dryckesmönstret generellt innebär att storkonsumtionstillfället är förlagt till veckoslut och helgdagar. Denna typ av konsumtion medför en ökad benägenhet för våldsbrott och annan kriminalitet. En utvärdering av följderna för våldet mot kvinnor och barn bör omedelbart genomföras.
Svartspriten, d.v.s. hembränt och alkohol som smugglats in i landet, utgör ett allvarligt hot – inte minst med tanke på att tillgängligheten ökar för barn och ungdomar. Den skattefria spriten kommer numera inte bara från grannens småskaliga hembränning. Handeln med skattefri sprit utgörs allt oftare av organiserad brottslighet med smuggling, storskalig tillverkning och försäljning. En alkoholpolitik värd namnet bör ta hänsyn till denna oroväckande utveckling.
Strafftider har en preventiv verkan. Ju längre strafftid desto större steg är det att ändå begå det planerade brottet. Strafftiden visar också vad samhället anser är allvarlig brottslighet och vad som är lindrigare brottslighet. I Sverige har vi idag stränga straff för narkotikabrottslighet. Det ställningstagandet har vuxit fram därför att man har sett den skada narkotikan kan göra både människor och samhälle.
Man kan resonera på samma sätt när det gäller brott mot alkohollagen. Alkohol och misshandel har ett intimt samband, och alkohol fungerar ofta som en ingång in i annat drogmissbruk. En senarelagd alkoholdebut generellt bland ungdomar är ett viktigt mål, och därför bör möjligheten att förlänga straffen för brott mot alkohollagen ses över. Idag gäller följande straffsatser:
För hembränning och smuggling är straffet böter eller fängelse i högst två år.
Langning av alkohol ger böter eller fängelse i högst sex månader.
Rattfylleri ger böter eller fängelse i högst sex månader om inte brottet anses som grovt då straffet uppgår till högst två år.
Kristdemokraterna anser att straffet för langning måste höjas till böter eller fängelse i högst ett år. Att som idag ha ett straff på maximalt sex månader sänder ut signaler att langning inte är ett allvarligt brott.
Problemet med försäljning av folköl i den allmänna handeln är att kontrollen av åldersgränsen 18 år inte följs. Underåriga skaffar lätt folköl i stora mängder genom de försäljningskanaler som finns, och det starkare folkölet, 3,5 volymprocent, utgör i många fall tonåringars inkörsport till mer avancerade alkoholvanor, liksom till tidiga möjligheter till berusning. I och med alkohollagens ikraftträdande slopades den särskilda tillståndsplikt som tidigare fanns för detaljhandel, servering och partihandel med folköl. I juni 2001 beslöt riksdagen att skärpa alkohollagen för att stoppa försäljning av folköl till minderåriga, vilket innebar att butikerna måste ha ett eget tillsynsprogram för information och rutiner. Om en butik säljer folköl måste det anmälas till kommunen. Kommunen har rätt att ta ut en tillsynsavgift av butikerna som säljer folköl. Denna avgift ska användas för information och stöd till butikerna. En butik som bryter mot bestämmelserna kan få försäljningsförbud i maximalt tolv månader.
I kontroller Ungdomens Nykterhetsförbund (UNF) nyligen genomfört kunde en omyndig person i 165 av 351 fall (47 procent) köpa ett sexpack folköl. Det är således fortfarande lätt för minderåriga att köpa folköl. Kontrollen över folkölsförsäljningen måste förbättras och för butiker som säljer folköl i strid med lagen bör ett försäljningsförbud kunna gälla tills vidare. Detta bör ges regeringen till känna.
Sedan 1995 har kostnaderna för missbrukarvården skurits ned med 20 procent (drygt en miljard kronor). Trots kraftigt ökade behov fortsätter nedskärningarna. Både antalet institutionsvårdande insatser och beslutade öppenvårdsinsatser minskar. Brist på avgiftningsplatser, eftervård och samordning är allvarliga hinder för rehabilitering.
Enligt socialstyrelsen saknas idag såväl kompetens som vårdplatser för personer med både psykiska störningar och missbruksproblem. Socialstyrelsen ser, i sin senaste lägesrapport, inga tecken till ökning av antalet personer med missbruksproblem som genomgår behandling. Slutsatsen är att det kommer att krävas betydligt kraftfullare satsningar än de hittillsvarande för att nå lagstiftningens intentioner och de nationella målen på missbruksområdet. En resursförstärkning är viktig för att snabbt kunna åstadkomma förbättringar inom missbrukarvården. Detta bör ske genom att pengar specifikt riktas till dessa verksamheter. Kristdemokraterna har tidigare föreslagit ett tillskott till kommunsektorn på totalt 2,6 miljarder kronor de närmaste två åren. I satsningen ingår 300 miljoner kronor årligen till missbrukarvården.
Många alkoholister vill ha vård för att komma bort ifrån sitt missbruk, men nekas detta. Alkoholmissbruk är en sjukdom som kan behandlas. Kristdemokraterna anser därför att den nationella vårdgarantin även bör omfatta personer med missbruksproblem.
De ideella insatserna inom nykterhetsrörelsen och missbrukarvården är en stor tillgång. Det är en kraft som inte kan dirigeras uppifrån men som kan stödjas på ett positivt sätt av statsmakterna. Frivilligorganisationerna har lång erfarenhet av arbete med att förhindra missbruk av alkohol. De har utvecklat metoder för såväl förebyggande insatser som vård och stöd. Organisationer inom nykterhetsvården har historiskt sett varit banbrytande och aktiva med allt från att driva lokala alkoholistanstalter till att bedriva landsomfattande opinionsbildning. Utvärderingar visar att de flesta ideella organisationer uppvisar mycket goda resultat inom den missbrukarvård de bedriver.
Idag är målet för folkrörelsepolitiken att människor skall ha bästa möjliga förutsättningar att bilda och delta i olika typer av folkrörelser och föreningar. Kristdemokraterna anser att målet bör kompletteras så att det också blir att stärka den ideella sektorn och utveckla dess roll i samhället. Frivilligorganisationer, som t.ex. LP-verksamheten, RIA, Stadsmissionen m.fl. har oftast mycket goda behandlingsresultat inom den missbrukarvård som de bedriver. Deras kunskaper och engagemang är en omistlig tillgång som måste tas till vara på ett bättre sätt. Kristdemokraterna anser att ideella organisationer bör få ett ökat stöd. Risken är stor att flera verksamheter inte annars kan fortsätta.
Med dagens svenska polisresurser blir arbetet med att förhindra alkoholmissbruk lidande. Detta gäller även alkoholrelaterad brottslighet som smuggling, hembränning och langning. Kristdemokraterna har därför i många år påpekat detta och i sitt förslag till budget lagt mer resurser till hela rättsväsendet i allmänhet och till polisen i synnerhet. Kristdemokraterna föreslår också att det ska finnas en närpolis per tusen innevånare. Närpolisen har en mycket viktig uppgift i det brottsförebyggande arbetet genom att bygga upp kontakt med ungdomar och snabbt reagera när något händer.
I det brottsförebyggande arbetet måste vi också betona vikten av att motverka alkohol- och narkotikamissbruket bland ungdomar. Tidiga alkoholvanor leder lätt över till andra drogvanor, vilket i sin tur kräver stora pengar. På så sätt leder drogmissbruk snabbt till brottslighet.
Rattfylleriet ökar dramatiskt på vägarna. Varje dygn kör cirka 16 000 personer rattfulla i Sverige. Den ökande alkoholkonsumtionen har ett direkt samband med ökat rattfylleri enligt Vägverket. Svensk forskning visar att 590 av 1 000 undersökta misstänkta rattfyllerister har problem med alkohol i form av riskfyllda eller skadliga alkoholvanor och 190 är gravt alkoholiserade. Det krävs mer genomgripande och hårdare åtgärder mot dem som ertappas rattfulla, men också omfattande förebyggande insatser samt erbjudande om vård. Kristdemokraternas politik för att skärpa det förebyggande och beivrande arbetet mot rattfylleri, bland annat en straffskärpning, finns i motionen 2003/04:T23.
|
Stockholm den 23 juni 2004 |
|
|
Chatrine Pålsson (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Kenneth Lantz (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |
|
Ulrik Lindgren (kd) |
Torsten Lindström (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Sven Brus (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |