Riksdagen begär att regeringen ser över och lägger fram förslag till ändring av tvångslagstiftningen inom socialtjänsten på så sätt att tvångsomhändertagande i väntan på rättens beslut inte beslutas av socialnämndspolitiker utan av tjänstemän.
Som en sista rest från den tid då politiker inom socialtjänsten också var socialarbetare finns fortfarande en möjlighet i tvångslagstiftningen enligt LVM, lagen om vård av missbrukare och LVU, lagen om vård av unga, att om rättens bedömning inte kan inväntas får socialnämnden eller den politiker nämnden utsett besluta om tvångsvård i väntan på beslut av rätten.
Vi kan inte se att det är skäligt att tvångsbeslut lyfts till enskild politiker. I praktiken är det enskild tjänsteman som fattar beslutet, politikern är helt beroende av den föredragning som ges. Politikern deltar inte i fältarbetet.
Tvångsbeslut inom sjukvården och polisen fattas inte av politiker.
Systemet med beslut av politiker ger praktiska problem, avsevärda problem kan föreligga med att söka beslutande politiker i en akut situation.
Vi anser att tiden är inne för en översyn och förändring av tvångslagstiftningen inom socialtjänsten så att den i likhet med övrig tvångslagstiftning inte innehåller politikerbeslut.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Ulrik Lindgren (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |