Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en konsekvensanalys av kommunernas ekonomiska kompensation vid införandet av maxtaxan inom äldreomsorgen.
När maxtaxereformen inom äldreomsorgen infördes så fördelades kompensationen för kommunernas ökade kostnader som ett bidrag för varje invånare, ung som gammal. För många kommuner, oftast små och inte sällan i glesbygd, med ansträngd ekonomi och med en stor andel äldre, har det sättet att fördela inneburit att man inte erhållit full kompensation samtidigt som andra kommuner kan ha blivit överkompenserade.
Riksgenomsnittet för andelen som är 65 år och äldre är 19 %. I Ljusnarsberg i Örebro län är andelen äldre hela 24%. För att en kommun med en sådan befolkningsstruktur skall kunna få full kompensation för ökade kostnader som i hög grad rör gruppen äldre så finns det skäl att snarare utgå från antalet äldre än antalet invånare när kompensationen fördelas. Samma förhållanden gäller även för grannkommunerna Hällefors, Lindesberg och Nora och många andra runt om i landet.
För att få en klar bild över hur väl kompensationen har träffat och vilka konsekvenser detta har fått föreslår vi att en konsekvensanalys genomförs. Till exempel så skulle den utvärdering av reformen som Socialstyrelsen har fått i uppdrag att genomföra kunna påföras detta uppdrag.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Lennart Axelsson (s) |
|
|
Helena Zakariasén (s) |
Nils-Göran Holmqvist (s) |
|
Inger Lundberg (s) |
Matilda Ernkrans (s) |