Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU bör driva kravet på ett kraftfullt alkoholpolitiskt program.
Bakgrunden till den restriktiva svenska alkoholpolitiken är det direkta sambandet mellan den samlade alkoholkonsumtionen och risken för missbruk. Den svenska linjen inom EU har därför varit att med hänvisning till EU:s s.k. folkhälsoundantag begära att vårt land skulle ha rätt att behålla de införselkvoter för alkohol, som gällde vid EUinträdet. Det är med stor besvikelse vi tvingats konstatera att folkhälsofrågorna fått ge vika för kravet på frihandel mellan medlemsstaterna också när det gäller alkohol.
Sverige har därför efter förhandlingar med EU tvingats acceptera att införselkvoterna successivt trappas upp och att det svenska undantaget avvecklas helt från den 1 januari 2004. Samtidigt sänker grannländer som Danmark och Finland sina alkoholskatter kraftigt under år 2004. Bakgrunden till deras beslut är densamma som det Sverige åberopat när vi tidigare sänkt vissa alkoholskatter: höga införselkvoter och närhet till länder med betydligt lägre alkoholskatter.
2004 kommer var och en som reser in till Sverige att få ta med sig full ranson för eget bruk, 10 liter spritdrycker, 20 liter starkvin, 90 liter vin och 110 liter öl.
Införselkvoterna har tillsammans med låga alkoholskatter i grannländerna stor betydelse för resandeinförseln av sprit, vin och öl. Så betydde de förändringar, som skedde i början av 2000-talet att resandeinförseln ökade med nästan 10 % ren alkohol mellan 2001 och 2002. Mycket talar för att ökningen blivit och blir än mycket kraftigare med den kraftiga ökning av införselkvoterna som skett och sker 2003 och 2004.
Resandeinförseln bedöms vara den absolut största andelen av den oregistrerade konsumtionen av alkohol – 69 %. Genom ändrade attityder i samhället, men också sänkta alkoholskatter som följd av EU-inträdet har den registrerade försäljningen av alkohol d.v.s. Systembolagets och restaurangernas försäljning också ökat relativt kraftigt sedan EU-inträdet. 1995 såldes 4,8 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre. 2001 var försäljningen uppe i 5,6 liter ren alkohol för samma målgrupp. Noteras bör också att försäljningen av starksprit ökade för första gången sedan 1980 mellan åren 2000 och 2001.
Vi kan alltså konstatera att de ändrade reglerna för införsel tillsammans med sänkta alkoholskatter lett till ökad konsumtion av alkohol med de allvarliga risker för missbruk detta innebär. Ytterst går missbruket ut över de svagaste i samhället. De som drabbas är enskilda som av olika skäl har lättare att bli missbrukare än andra. Många av dem bär också på svåra psykiska problem. Deras missbruk drabbar också anhöriga hårt. Så vet vi att misshandel av barn och makar i hemmet ofta har samband med missbruk och att ett stort antal barn i vårt land lever i misär till följd av föräldrarnas missbruk. Dessa tunga bilder av alkoholens effekter måste vägas in när Europa formar sin alkoholpolitik.
Vi menar därför att Sverige inte bör ta EU:s krav på att vi nu måste acceptera införselkvoterna som intäkt för att ge upp den restriktiva svenska alkoholpolitiken. Information om risker av alkohol och andra åtgärder, som rekommenderas av EU är bra, men kan inte ersätta t.ex. prisinstrumentets betydelse för att hålla tillbaka efterfrågan.
Sverige bör inom EU verka för att organisationen tar fram ett program för en restriktiv alkoholpolitik. I den måste ingå såväl att folkhälsoundantaget långsiktigt måste ges ökad tyngd vid bedömningen av införselkvoter för alkohol som att EU enas om höjda minimiskatter för alkohol.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Inger Lundberg (s) |
|
|
Nils-Göran Holmqvist (s) |
Helena Zakariasén (s) |
|
Lennart Axelsson (s) |
Matilda Ernkrans (s) |