Motion till riksdagen
2003/04:So355
av Ingrid Burman m.fl. (v)

Medicinska specialiteter


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att överföra beslutet för de medicinska specialiteterna från regeringen till riksdagen.

Inledning

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en översyn av läkarnas specialistutbildning och strukturen för de medicinska specialiteterna. Vänsterpartiet anser att översynen är en naturlig följd av de förändringar som sjukvården ständigt genomgår. Över tid förändras sjukdomspanoramat och därmed förändras behoven av specialisering. De senaste decenniernas snabba utveckling inom vården har inneburit att högspecialiseringen ökat. Det har dock inte alltid varit av godo ur patientens perspektiv. Patientens behov har ofta utgått från ett helhetsperspektiv, men så kan man ha mötts av en specialist som uteslutande fokuserat på sitt specialområde. Detta har ibland lett till att patienter bollats mellan olika specialister, utan att någon kunnat ta ansvar för helheten. Därför välkomnar Vänsterpartiet en översyn, som bör öka fokuseringen på patientens totala situation.

I det förslag för medicinska specialiteter som Socialstyrelsen presenterat tas bl.a. reumatologin och geriatriken bort som basspecialitet. Reumatologi och geriatrik placeras istället inom blocket internmedicin (tidigare kallat invärtesmedicin). Vänsterpartiet anser att det är ologiskt om man utgår ifrån patientens behov och de stora patientgrupper som omfattas. Reumatism är ett samlingsbegrepp för ett stort antal diagnoser med varierande symtom och orsaker och är en av landets största folksjukdomar. I Sverige finns ca 1 miljon reumatiker, varav ca 70 % är kvinnor. Patienternas behov är ofta sammansatta och sträcker sig över såväl kirurgi, ortopedi som internmedicin, vilket kräver tvärvetenskaplig specialkompetens. Reumatologin utvecklas i dag snabbt och rekryteringen av läkare till denna specialitet måste garanteras i framtiden. Detsamma gäller geriatriken som omfattar en stor del av befolkningen och som är den enskilt största patientkategorin. Även inom denna specialitet råder det brist.

Det kan vara lätt att betrakta frågan om vilka medicinska specialiteter som ska utgöra basspecialiteter som icke-politisk. Men sett i ett bredare perspektiv handlar det om samhällets prioriteringar och visioner för sjukvården. Det är därmed inte bara en fråga om hur läkarutbildningen praktiskt organiseras, utan även om vilken riktning samhället vill att sjukvården ska ta. Vänsterpartiet anser att det är en brist att beslutet om specialistindelning inom medicinen kan tas av regeringen. Vi anser att det är riksdagen som bör bära det politiska ansvaret för att peka ut vilka områden som ska prioriteras i sjukvården. Vänsterpartiet anser därför att beslutsordningen för den medicinska specialiseringen förs över från regeringen till riksdagen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 25 september 2003

Ingrid Burman (v)

Ulla Hoffmann (v)

Kalle Larsson (v)

Elina Linna (v)

Rolf Olsson (v)

Gunilla Wahlén (v)