Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen framförs om att låta utreda rätten till dödshjälp med beaktande av medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga synpunkter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen framförs om att låta utreda möjligheterna att införa ett juridiskt bindande livstestamente.
Jag planerar en fest, en minnesfest efter min bortgång.
Jag känner en glädje, som om det skulle vara ett avsked för en intressant resa till ett främmande land, ett lockande okänt, som kommer att ge svar på alla frågor eller ge en sömn av evig frid, bortom alla plågor.
Det skall inte vara sorg kring en kista, men en strålande ljuskandelaber vid en urna och ett porträtt kring vilka föremål de vänner som stått mig nära kommer att ge uttryck för det som fört oss nära i gemenskap i diktläsning, musik och sång, och sprida i deras hjärtan en minnenas värme.
Men – hur blir livets slutskede i de fall där hjärtats styrka är större än andra organs och slutskedet blir en ojämn kamp med årslånga lidanden och en försvinnande identitet? Vilka ångestfyllda tankar ger oss inte detta under våra sista år, som tvärtom borde upplevas i trygghet. I tryggheten att själva få bestämma över våra liv. När den dagen kommer ville jag få hjälp av en kärleksfull hand och lyssnade till den musik jag älskat mest, få en smärtfri hjälp att gå över gränsen, och med glädje lämna min bädd åt den som bättre behöver den. Det finns inget sunt förnuft i att denna barmhärtighetens välgärning skulle vara förenad med brott när man själv har uttryckt sin önskan innan ens eget förnuft försvunnit. Jag är säker på att vi är många som önskar en ändring av lagen. Det gick ju bra när det gällde abortfrågan för trettio år sedan, då gällde det spirande liv. Varför då inte det som inte har någon framtid mer än ett outhärdligt lidande?
Agnes Brandt, 100 år
En patient i livets slutskede, i ett läge där sjukvården tömt sina medicinska resurser, bör ha rätt till dödshjälp om hon så önskar. Det är ovärdigt att samhället tvingar en döende människa kvar på plågans bädd och är en kränkning av patientens självbestämmanderätt.
En undersökning genomförd av Svenska Landstingsförbundet visade att tre av fyra tillfrågade var för dödshjälp och även domstolar synes nu ha intagit en mjukare attityd till den som med samtycke, av barmhärtighet, förkortar en annans liv. Därför är det angeläget att lagstiftningen ses över. En grundlig utredning med beaktande av medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga synpunkter, föreslås.
Enligt svensk lag har en patient rätt att avstå från en föreslagen medicinsk behandling. All sjukvård måste ske i samråd med patienten. Problemet uppstår i livets slutskede då patienten inte längre är kontaktbar. I det läget bör en tidigare dokumenterad viljeyttring få föra patientens talan.
En sådan juridiskt bindande viljeyttring garanterar rättstryggheten både för patient och för läkare. Patienten får sin vilja gällande vården respekterad och läkaren kan hänvisa till patientens viljeyttring.
En utredning om möjligheterna att ett livstestamente enligt ovan görs juridiskt bindande bör skyndsamt göras.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Carl-Axel Roslund (m) |