Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nyttan av att utreda möjligheterna till lika tillämpning av LVM i hela landet.
Lagen om vård av missbrukare har blivit till hjälp för många människor. Den har möjliggjort ett liv i frihet och återkomst till ett mer normalt leverne. Men eftersom det är kommunernas socialtjänst som beslutar om tilldelning av medel och insatser kan det skilja påtagligt mellan olika kommuner i vårt land.
Det finns exempel där vårdtagare erhållit hjälp i en kommun och flyttar av en eller annan anledning till en ny kommun. Det kan vara till hjälp att byta miljö. Men, vid ankomst till en ny kommun visar det sig att den nya hemortskommunen tillämpar lagen på annorlunda sätt än den tidigare kommunen.
Genom att vårdtagarna behandlas på olika sätt i olika kommuner kan ett påbörjat rehabiliteringsprogram rinna ut i sanden. Man tvingas helt enkelt att starta om hela processen igen. I värst fall blir den behövande helt utan hjälp och stöd.
Det krävs lika regler i hela landet för att missbrukarvården skall komma fram till optimala resultat med sin verksamhet.
Även om det skall vara beslut på så låg nivå som möjligt, subsidiaritetsprincipen, så finns det tillfällen när stöd på högre nivå är befogad. Denna verksamhet kan vara en sådan som behöver hjälp med tolkning av regelverket.
Vi har under det senaste året sett hur skattemyndigheten är på väg att bli en myndighet över hela landet. Syftet är inte att det skall bli en större myndighet utan att handläggningen av ärendena skall ske på lika sätt över hela landet.
Med tanke och omsorg om vårdtagaren anser jag att det är av största vikt att möjligheterna till lika tillämpning av LVM i hela landet utreds.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Kenneth Lantz (kd) |