Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning avseende möjligheten till ersättning för patienter som utsatts för lobotomi.
Psykiatri är en relativt ung disciplin vilken legat mellan medicinsk och samhällvetenskaplig forskning. De olika skolbildningarna om vad som orsakar psykisk ohälsa respektive botar och lindrar är fortfarande aktuella. Psykisk ohälsa har skrämt och fascinerat och behandlingsformerna har varit trevande. Många av de behandlingsformer som funnits inom psykiatrin ter sig i dag både skrämmande och inhumana även när de sätts in i sitt historiska sammanhang.
En kontroversiell behandlingsmetod under perioden 1940–60 var lobotomi. Lobotomering innebar att nervbanor i hjärnan skars av i syfte att dämpa bl.a. aggressivitet och starka tvångsmässiga beteenden. Det antal patienter som utsatts för denna behandling, enligt en studie från Umeå universitet, uppskattas till ca 4 500. Många var kvinnor, ofta med en psykisk sjukdom i kombination med ett begåvningshandikapp. Resultaten var ifrågsatta redan då ingreppen genomfördes eftersom dödligheten var hög och de flesta patienterna fick en förändrad personlighet.
Vänsterpartiet har vid flera tillfällen motionerat i riksdagen om behovet av att utreda och kartlägga omfattningen av lobotomering samt utreda förutsättningar för en ersättning till de drabbade.
Behovet av en utredning och kartläggning av omfattningen bygger på studier som gjorts i Umeå och som visar att även barn lobotomerades. Det får anses vara anmärkningsvärt även med den tidens mått mätt. Det finns enligt vår mening ett behov av kunskap om hur många som faktiskt drabbades, vilka konsekvenserna blev och hur dessa människors liv ter sig i dag. En sådan utredning genomfördes i Norge under 90‑talet. Vänsterpartiet anser att en sådan utredning bör tillsättas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En par patientgrupper har under åren fått ersättning av staten för de medicinska insatser som gjorts utifrån den tidens normer och kunskap. Det är personer vilka tvångsteriliserats och nu senast de som drabbats av skador på grund av läkemedlet neurosedyn. Vänsterpartiet anser att regeringen bör utreda förutsättningarna för motsvarande ersättning till de som drabbats av skador på grund av lobotomering. Vi är väl medvetna om att behandlingen genomfördes inom ramen för den rådande kunskapen och med det huvudsakliga syftet att ge bot och lindring. Men med tanke på de höga dödstalen och bieffekterna borde man även vid den tiden ha iakttagit större försiktighet.
Vänsterpartiet anser mot den bakgrunden att regeringen ska utreda förutsättningarna för ekonomisk ersättning till de som lobotomerades under perioden 1940–1960. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Elina Linna (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
Kalle Larsson (v) |
Rolf Olsson (v) |
|
Gunilla Wahlén (v) |