Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tvingande regler för öppenhet vid marknadsföringsaktiviteter till förskrivare av läkemedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en handlingsplan för att motverka missbruk av förskrivna läkemedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förskrivarens skyldigheter vid förskrivning av smärtstillande och beroendeframkallande läkemedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statligt läkemedelsföretag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvicksilver i vacciner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges agerande i WTO avseende läkemedel.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om märkning av läkemedel.
1Yrkande 6 hänvisat till NU.
Läkemedel är en del av den totala hälso- och sjukvården. Ett flertal läkemedel har inneburit revolutionerande landvinningar som minskat såväl patienternas lidande som sjukvårdande insatser. Ett bra exempel på detta är medicineringen av magsår.
Men alla läkemedel i alla situationer är inte av godo. Det finns också preparat som skapar beroende och allvarliga biverkningar som i vissa fall inneburit ett större lidande för patienten än orsaken till behandlingen.
Vänsterpartiet har under föregående mandatperiod tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna vidtagit olika åtgärder inom läkemedelsområdet, bl.a. i syfte att stärka brukarinflytandet och den producentoberoende informationen.
Det har under det senaste året diskuterats hur relationen mellan läkemedelsförskrivaren, läkaren, och läkemedelsproducenten är och ska vara. Kritik har kommit fram som handlar om att relationen mellan dessa parter varit alltför nära och beroendeskapande framför allt för förskrivaren.
Norska läkemedelsverket har i en nyligen utkommen rapport kritiserat förhållandena på detta område i Norge. De pekar på att stora investeringar görs från läkemedelsföretagen i syfte att utbilda läkarna till förmån för just deras produkter. Rapporten anger att det inte behöver vara fel att läkemedelsföretagen betalar utbildningar och konferenser om man samtidigt kan upprätthålla en professionell distans. Men det kräver att det finns en öppenhet kring samarbetet.
I dagarna har svenska läkemedelsindustriföreningen, Lif, uttalat att man vill se över de avtal som finns mellan läkemedelsindustrin och läkarkåren. Vänsterpartiet anser att det är positivt men att det inte räcker med att avvakta parternas egna initiativ, utan anser att regeringen bör se över möjligheterna att införa tvingande regler för öppenhet vid marknadsföringsaktiviteter. Tillsammans med fortsatt förstärkning av producentoberoende läkemedelsinformation och uppföljning av läkarnas förskrivningsprofiler skulle det stärka en säker läkemedelsförskrivning och öka tilliten för systemet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det har uppmärksammats i rapport efter rapport att det finns stora brister i kommunikation mellan förskrivare och patient. Tecknen på detta är att läkemedel som inte bör kombineras ordineras, läkemedel som kan skapa beroende uppmärksammas inte samt att patientens egna upplevelser av biverkningar negligeras. Det ska dock poängteras att det också finns många exempel på det motsatta förhållandet.
Brister vad gäller olämpliga läkemedel och stora mängder läkemedel är särskilt framträdande inom äldrevården. Ett exempel är att äldre personer i särskilt boende får sex gånger oftare neuroleptika (läkemedel vid vissa psykiska sjukdomar) än genomsnittet, och de använder drygt dubbelt så många gånger lugnande läkemedel.
En ny studie, gjord av RFV, Riksförsäkringsverket, visar att få läkare varnar för riskerna att bli beroende av smärtstillande, lugnande medel och sömnmedel. Studien visade att av Sveriges drygt 300 000 sjukskrivna ansvänder 85 000 regelbundet något av dessa nämnda läkemedel. Av dessa har 30 procent utvecklat ett beroende. Det leder till att rehabiliteringen och tillfrisknandet försvåras betydligt. Enligt Birgitta Jonasson, som genomfört studien, har det funnits en föreställning bland läkare och forskare att risken för beroende, av framför allt smärtstillande medel, är liten vid medicinsk användning. RFV:s studie visar på motsatsen.
Vänsterpartiet anser att det behövs en handlingsplan som innehåller åtgärder för att minska beroendet av förskrivna läkemedel. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser dessutom att Socialstyrelsen ges i uppdrag att utforma riktlinjer för obligatorisk skriftlig och muntlig information till patienter som förskrivs dessa läkemedel samt att läkarna får en skyldighet att aktivt följa upp förskrivningarna på individnivå. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det finns enligt Vänsterpartiet starka skäl för en utveckling av biverkningsrapporteringen. Våren 2002 skrev Läkemedelsverket att det är väl känt att underrapporteringar av biverkningar är ett problem, och att det också gäller allvarliga biverkningar av läkemedel. Vidare angav Läkemedelsverket att tveksamhet om samband mellan intag av läkemedel och inträffad reaktion ofta innebär att man avstår ifrån att rapportera. Därtill kommer att det inte finns något forum för patientrapportering av upplevda biverkningar av läkemedel och en underrapportering av redan kända biverkningar.
Generisk substitution är nu obligatoriskt om inte medicinska skäl föreligger som talar emot ett utbyte av läkemedel. Det betyder att en kopia ersätter originalet, vilket sänker kostnaden. Generika tillverkas och säljs efter att patentet på ett läkemedel gått ut.
Vänsterpartiet anser därför att det nu finns goda möjligheter att utveckla ett statligt läkemedelsföretag med syfte att tillverka generika. Sverige har en hög kompetens inom läkemedelsforskning och biokemi. Läkemedel är dessutom en starkt expansiv bransch. Vi anser därför att regeringen bör ta initiativ till att utreda möjligheten att bilda ett statligt läkemedelsföretag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Den form av kvicksilver som har de allvarligaste konsekvenserna för hälsan är metylkvicksilver som bildas genom att oorganiskt kvicksilver i mark, vatten och sediment omvandlas genom mikroorganismer. Människan tillförs metylkvicksilver framför allt via fisk varför stor försiktighet uppmanas vid konsumtion av vissa fiskarter. Hälsopåverkan av metylkvicksilver sker framför allt i centrala nervsystemet och påverkar även vid relativt sett små doser.
Sedan början av 1990-talet är det endast ett fåtal vacciner som fortfarande innehåller kvicksilver i konserveringssyfte. Det är dock åtta vacciner som fortfarande innehåller kvicksilver, varav det ”vanliga” influensavaccinet är ett. Andelen kvicksilver i vaccineringsdosen är mycket långt ifrån de satta gränsvärdena för vad som bedömts vara toxiskt för människan men kan för den som är känslig ändå utlösa allergiska reaktioner.
Enligt miljömålen som riksdagen antagit ska kvicksilveranvändningen helt upphöra. I dag finns det fullgoda ersättningsmaterial även när det gäller konservering av vacciner. Kvicksilver är en tungmetall som oavsett omfattningen av användningen stannar kvar i kretsloppet och ökar den totala mängden.
Vänsterpartiet anser att vacciner med kvicksilver ska tas bort ur sortimentet och ersättas av engångsdoser eller vacciner med annat konserveringsmedel. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
I länder med en svag ekonomi och höga sjuktal i t.ex. malaria och aids utgör patentreglerna för läkemedel stora svårigheter. Trots att det finns profylax och bromsmediciner saknar tiotusentals människor i de fattigaste länderna tillgång till dessa. Diskussioner om en lösning på detta har pågått inom WTO, Världshandelsorganisationen, i nästan två år. Det synes fortfarande vara olöst samtidigt som människor varje dag insjuknar och dör. Sverige bör enligt vår mening vara pådrivande och aktivt agera för en lösning så att de fattigaste länderna får möjlighet att köpa läkemedel till ett lägre pris eller ges möjlighet till egen tillverkning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Farmakologisk forskning tar fortfarande inte hänsyn till att mänskligheten består av kvinnor och män. Fortfarande utförs läkemedelstester på grupper av män t.o.m. när det gäller läkemedel vars främsta målgrupp är kvinnor. Motivet för detta är enligt läkemedelsforskarna att kvinnor är ”svåra” att forska på på grund av att de har en annan hormoncykel och att det finns risk att de blir gravida. Det kan ifrågasättas om kvinnor då bör äta dessa läkemedel överhuvudtaget – om det finns risker på försöksstadiet kvarstår väl dessa även därefter ?
Ojämlikheten inom det farmakologiska området gäller även förskrivningsmönster där män tenderar att få nyare och dyrare preparat och kvinnor får äldre och billigare. Det behöver i sig inte ha någon kvalitativ betydelse men är anmärkningsvärt och bör uppmärksammas.
Vänsterpartiet anser att läkemedel som ska godkännas ska vara testade på både kvinnor och män om målgruppen är kvinnor och män. Läkemedelsverket bör därför få i uppdrag att se över detta genom t.ex. märkning eller möjlighet till att inte godkänna läkemedel som inte uppfyller dessa krav. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 26 september 2003 |
|
|
Gunilla Wahlén (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
Kalle Larsson (v) |
Elina Linna (v) |
|
Rolf Olsson (v) |