Riksdagen begär att regeringen utesluter fria sprutbyten och i stället inkluderar fri tandvård för intravenösa missbrukare av droger i enlighet med vad som anförs i motionen.
Sprutbyte för missbrukare av intravenösa droger har varit aktuellt i flera omgångar. Denna fråga bör ses ur flera olika perspektiv. Å ena sidan kan man hävda att sprutbyte bör erbjudas till alla för att undvika smittspridning av hiv och hepatit A och B. Å andra sidan är det då dubbla budskap då det inte är tillåtet med knark, men man delar ut gratis hjälpmedel att använda för sitt missbruk.
Redan 1998 antog FN en ny hälsodeklaration, där man utarbetat ett program för drogkontroll och olika principer för att minska drogmissbruk och hiv. I deklarationen är målsättningen att man med drogreduktionsprogrammen skall täcka alla områden av prevention, hindra att nya missbrukare tillkommer samt reducera dålig hälsa och sociala konsekvenser bland drogmissbrukare, både för den enskilda individen och för hela samhället.
Vid WHO:s kontroll strategi mot hiv/aids epidemin från 1999 säger man att när det gäller prevention mot hiv hos missbrukare av intravenösa droger bör man som olika exempel tänka på både sprutbyte, kondomdistribution och psykosocialt omhändertagande.
Det finns flera vetenskapliga studier på olika sprutbytesprogram som skett i högriskområden och att man visat att hiv kan överleva flera veckor i kanyler. Detta gör att det finns starka biologiska argument för att alltid använda rena kanyler och att drogutrustning i övrigt alltid måste hållas ren för att undvika smitta. Vidare indikerar dessa studier att man inte sett något ökat användande av droger inom grupper som ingått i programmen.
Men de vetenskapliga bevis som finns till dags dato gäller undersökningar som är i områden där en stor del av de tunga drogmissbrukare som finns är hivsmittade och det gäller inte Sverige. Här har man inte lyckats visa någon minskad smittspridning via de försök som pågått, men inte heller något konstaterat ökat missbruk. Vad man däremot vet om svenska narkomaner är att de tar stort ansvar för varandra vad gäller smittspridning via kanyler. Man håller själv noga kontroll över vem som är smittad eller inte och vem man delar spruta med. Svenska narkomanvårdsförbundet som har professionell kunskap har dessutom tagit tydlig ställning emot förslaget.
Ingen kan tro att det finns någon narkoman som egentligen vill fortsätta med sitt missbruk. Tvärtom vill de flesta man talar med ha hjälp att sluta knarka. I ett land som Sverige där vi har världens bästa hiv prevention måste det finns många andra vägar att gå. Ett sätt vore att erbjuda denna grupp fri tandvård och i samband med det få kontakt angående missbruket. I dag kommer många och söker hjälp bara när man har outhärdlig värk som inte ens lindras av knarket. Man hoppas på den billigast möjliga akuta tandvården som går att uppbringa, något annat finns inte pengar till. När man sedan etablerat en positiv kontakt via tandvården är det nödvändigt att också kunna erbjuda adekvat narkomanvård.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Ewa Björling (m) |