Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell strategi för äldres säkerhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillsättandet av en äldresäkerhetsdelegation.
Antalet olyckshändelser som resulterar i dödsfall minskar i Sverige. Det gäller inom trafiken, arbetslivet och flera andra områden. På dessa olycksområden har samhället satsat och satsar alltjämt stora resurser och det bedrivs ett framgångsrikt förebyggande arbete. Detta är bra och nödvändigt och måste naturligtvis fortsätta. Insatserna i förebyggande syfte har uppenbarligen givit resultat. Inom några områden finns dock en motsatt trend. Det gäller i första hand antalet dödsfall och svårt skadade till följd av fallolyckor. Det är i första hand de allra äldsta som återfinns i denna statistik. Ökningen beror inte enbart på att andelen äldre i samhället ökar utan ökningen är också absolut. Under 2001 dog ca 800 personer över 80 år i fallolyckor, medan 25 900 skadades så allvarligt att de tvingades till sjukhusvård. Trots denna utveckling satsar samhället betydligt mindre resurser på förebyggande insatser för de äldre. Detta framgår av rapporten ”Olyckor i siffror” och av annan information från NCO, Nationellt centrum för erfarenhetsåterföring från olyckor, i Karlskoga. NCO sorterar under Räddningsverket och har, bl.a. i uppdrag att ge en samlad bild och bedömning över olyckorna och säkerhetsarbetet.
Ett bra samlat och utvecklat förebyggande arbete i syfte att minska fallolyckornas antal, framför allt för de äldre, skulle få stor positiv betydelse för livskvaliten för den enskilda. En fallolycka som resulterar i t.ex. en lårbensfraktur innebär ofta att den äldre klarar sig sämre efter det att den akuta skadan läkt. I värsta fall kan den äldre inte längre bo kvar hemma utan är i behov av någon form av boende med service. Detta innebär i sin tur att samhällets resurser belastas med högre kostnader än om fallolyckan kunnat förhindras. NCO:s kartläggning visar att det finns ett behov av en nationell strategi för att öka säkerheten och minska olyckorna för äldre. Detta kan t.ex. ske genom samarbete mellan Räddningsverket/NCO och Socialstyrelsen.
Räddningsverket och Socialstyrelsen bör därför få ett uppdrag att i samverkan ta fram en nationell strategi i syfte att öka de äldres säkerhet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen tillsatte en Barnsäkerhetsdelegation hösten 2001. I uppdraget för denna framhölls bl.a. att kartlägga vilka skador och olycksfall som drabbar barn och ungdomar. De skall vidare påbörja arbetet med att höja medvetenheten om skadeförebyggande åtgärder men också förbättra samarbetet mellan inblandade myndigheter och mellan myndigheter och frivilliga aktörer. Man påpekade särskilt nödvändigheten av att inkludera barns och ungdomars synpunkter i arbetet. Arbetet har stor betydelse för att förebygga skador och olyckor bland våra unga. Nu är det också av betydelse att på samma sätt arbeta förebyggande för våra äldre.
Därför föreslår vi att en äldresäkerhetsdelegation inrättas i syfte att få till stånd förebyggande åtgärder. Det är av betydelse att denna delegation inkluderar de berörda myndigheterna som Räddningsverket, Socialstyrelsen och Boverket men också att dessa myndigheter samarbetar med äldreorganisationer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Berit Jóhannesson (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
Kalle Larsson (v) |
Elina Linna (v) |
|
Lars Ohly (v) |
Rolf Olsson (v) |
|
Karin Thorborg (v) |
Gunilla Wahlén (v) |
|
Sermin Özürküt (v) |