Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning om forskningen kring separationer.
Varje år ingås 35 000 äktenskap i vårt land. Ungefär hälften av dessa spricker. Samboförhållanden spricker i ännu högre utsträckning. En separation innebär för de flesta av oss en av livets svåraste kriser. Det är faktiskt värre att mista sin familj än att mista jobbet. Skilsmässorna är i dag ett av de svåraste hoten mot folkhälsan. Frånskilda män lever i genomsnitt tio år kortare liv än gifta och sammanboende. Självmordsfrekvensen är fyra gånger högre. Dödligheten i alkoholrelaterade sjukdomar är mycket hög, men också i hjärtsjukdomar och cancer. Ensamstående mammor röker dubbelt så mycket som gifta/sammanboende, äter fem gånger så mycket lugnande medel, är tröttare och oftare sjukskrivna och utsätts oftare för fysiskt våld. Också de har förhöjd självmordsfrekvens.
Ändå är barnen de största förlorarna. Varje år får 45 000 barn vara med om en separation, 10 000 av dem för andra gången. Av dessa barn kommer en fjärdedel inom några år att helt förlora kontakten med sin pappa. Barn till frånskilda skiljer sig i större omfattning än andra.
Även samhället förlorar på separationer. Varje separation beräknas kosta 2–3 miljoner kronor i bl.a. bidragsförskott, bostadsbidrag och socialbidrag. Då är kostnaderna för utslagna män och utslitna ensamstående mammor inte inräknade.
I sitt svar på en fråga av mig i detta ämne (1996/97:220) deklarerade socialministern vikten av ”att utforma en familjepolitik som stöder familjernas möjlighet att hålla samman”.
Vissa fakta om skilsmässor och separationer finns i dag tillgängliga på olika håll.
Statistiska centralbyrån (SCB) har gjort en stor familjeundersökning som har till huvudsyfte att belysa parbildning och barnafödande, men också ger viss kunskap om skilsmässor och separationer.
Inom ramen för FN:s familjeår anordnades ett seminarium om skilsmässor och separationer med 21 presentationer från olika forskare och experter. Seminariet, som dokumenterats i boken Om modernt familjeliv och separationer (Socialvetenskapliga forskningsrådet 1993), ger en bild av kunskapsläget inom området.
Socialvetenskapliga forskningsrådet borde ha en initierande och pådrivande roll inom denna forskning. SCB har till uppgift att utveckla den demografiska forskningen, och Socialstyrelsen har till uppgift att sammanställa och föra ut kunskaper i ämnet.
Mycket återstår dock att göra. 2004 fokuserar återigen FN på familjen och på hur den ska kunna stödjas. Därför behövs en utredning som sammanställer aktuella forskningsrön om separationernas stora mänskliga och ekonomiska kostnader samt utvärderar metoder och insatser för att minska antalet separationer.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Tuve Skånberg (kd) |