Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utlysa 2004 eller 2005 till vårdpersonalens år.
Tröttheten bland vårdpersonalen är stor på många håll. Långstidssjukskrivningarna ökar alltmer; enligt regeringens budgetproposition för 2004 ökar sjukskrivningskostnaderna med cirka 14 miljoner kronor varje dag. Enligt statistiken är en förkrossande majoritet av långtidssjukskrivningarna inom den offentliga sektorn. Den socialdemokratiska regeringen har på olika sätt uttryckt välvilliga ord om vårdpersonalen och lovat åtgärder. Men inget har hänt. Vårdpersonalen väntar på aktiva förslag som visar att man verkligen vill lyfta fram dess situation. Ett sätt skulle kunna vara att utlysa 2004 eller 2005 till vårdpersonalens år. Det skulle kunna innebära att vårdjobben blir mer attraktiva och att de som jobbar nu får känna sig extra värdefulla. Det skulle ge signaler om att vården är en framtidsbransch.
När vårdpersonal talar om problem på sin arbetsplats återkommer ständigt vissa saker. Arbetsmiljön är dålig, det är för lite självbestämmande och lönekuvertet är för tunt. Och man behöver inte leta länge för att se varningssignaler om tillståndet i vården. Utbredda symtom på ohälsa bland vårdpersonalen är stress, utmattning och självmordstankar.
Nära 40 procent av personalen i äldrevården saknar utbildning för sitt jobb. Under 1990-talet har befolkningens genomsnittsålder blivit allt högre. Risken för längre sjukfrånvaro ökar med åldern, och därför kommer troligen sjukfrånvaron att öka även i fortsättningen. Ett stort stressmoment är att många inte hinner utföra det arbete man kan och en gång haft ambitionen att förverkliga. Resultatet blir att såväl personal som patienter och vårdtagare mår dåligt. Vi hör alltför många uttrycka förtvivlan över att cynism börjar spridas som ett ”överlevnadssätt”. De anhörigas situation påverkas också negativt och otryggheten växer.
Lösningen på problemen är inte enbart pengar utan också nya tankegångar och möjligheter. Vi vill föreslå fyra huvudområden i en bred strategi för att vända utvecklingen rätt. För det första ska det på varje arbetsplats skapas ett ”andrum”. Vårdpersonalen måste få chans att utvecklas i arbetet. Tid och resurser måste avsättas för eftertanke, handledning och kompetensutveckling. Alla medarbetare i vården borde ha en individuell plan för kompetensutveckling. Det kostar naturligtvis pengar. Men hur mycket kostar det att kvalificerad personal flyttar utomlands eller går över till läkemedelsindustrin?
Nästa punkt gäller organisationen av vården som behöver förnyas med stor flexibilitet, utöver de bestämmelser som skall tillgodose medicinsk säkerhet. Om man delegerar ansvar och befogenheter långt ut i organisationen får man större känsla för arbetet och ökad delaktighet. Personalen måste få påverka organisationen. Det gäller såväl arbetsvillkor, inflytande över arbetstid som större frågor, t.ex. att skapa en ny personalroll. Vi vill också framhålla att de anhörigas insatser kräver personal som har tid och kunskap om hur anhörigstöd bör utformas.
För det tredje vill vi lyfta fram de enkla, små vardagliga uttrycken för uppskattning och erkänsla. En check till massagebehandling, en blomma vid sjukdom, jullunch eller sommarfest är uttryck för en personlig omtanke.
Vår fjärde punkt gäller tiden för vård. Vårdpersonalens tid med patienterna har under de senaste åren blivit allt mindre. Administration har istället tagit allt mer tid i anspråk. Låt vårdens personal arbeta med det de är bra på, nämligen att vårda. Då kan fler administratörer, ekonomer, städpersonal och läkarsekreterare behövas.
För att garantera god vård åt alla medborgare krävs insatser för vårdpersonalen. Därför borde ett vårdpersonalens år utlysas 2004 eller 2005 för att skapa goda förutsättningar för rekrytering och för att behålla den hårt ansträngda personal som redan finns.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Sven Brus (kd) |