Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda insatser för att hjälpa kvinnliga alkoholister.
När motboken försvann 1955 blev alkohol tillgängligt för kvinnor på ett helt annat sätt än tidigare. Nya dryckesmönster etablerades och konsumtionen ökade bland kvinnor. År 1955 räknade man med en kvinnlig alkoholist på 50 manliga, idag en på tre till fyra. De kvinnliga alkoholisterna är ingen heterogen grupp. Här finns tonåringar, här finns dubbelarbetande yrkeskvinnor, arbetslösa kvinnor och den ensamma åldrande kvinnan.
Under 80 och 90-talen har mycken forskning ägnats åt kvinnor och alkohol. Vi vet nu att det finns könsspecifika skillnader mellan manliga och kvinnliga alkoholister psykologiskt, psykiatriskt, medicinskt och socialt sett. Det är därför viktigt att man i vården och rehabiliteringen har kunskap om dessa skillnader och att vård och behandling anpassas till kvinnors specifika behov.
Doktor Lena Dahlgren, som forskat mycket kring kvinnor och alkohol, har framfört en rad punkter att tänka på i arbetet. Kvinnors alkoholproblem är inte sällan kopplade till svårhanterliga ätstörningar samt komplicerade relationer. De kan ha en partner som inte alltid är en resurs i rehabiliteringen. De kan bli gravida, de kan ha huvudansvaret för barnen och vara tyngda av skuld och skam. Många har utsatts för övergrepp.
Med tanke på detta finns ett stort behov av att man inom hälso- och sjukvården lägger upp ett särskilt program för hur man kan hjälpa kvinnliga alkoholister. Detta bör vara en prioriterad uppgift för Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet.
|
Stockholm den 25 september 2003 |
|
|
Helena Bargholtz (fp) |