Delade kostnader för vård och utbildning

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning angående möjligheten att dela på kostnaderna för vård med människor i andra länder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillåta landets lärosäten att sälja utbildning till studerande från andra länder.¹

¹Yrkande 2 hänvisat till UbU.

Motivering

Besparingar måste ske. Det budskapet sprids i landet. Landstinget i Östergötland ska spara 300 miljoner. Diskussioner finns om att lägga ned akutsjukvården på ett av de tre akutsjukhusen Linköping, Norrköping och Motala. Allt talar för att det blir något av de senast nämnda. Samtidigt som flera länder i Europa kan erbjuda sina medborgare kostnadsfri sjukvård och för medborgaren kostnadsfri medicin så ska Sverige minska tillgängligheten trots att svenskarna får betala både för sjukvård och medicin. Vi har med andra ord en för stor kostym. Men det kan inte vara den enda vägen att minska kostymen, utan en bättre väg vore att fylla ut kostymen så att vi kan utnyttja våra resurser fullt ut.

Sveriges skattebetalare har under årtionden finansierat utbyggnaden av utbildnings- och sjukvårdssystemen i vårt land. Under årtionden har områden beforskats och kunskap utvecklats. Tekniken har blivit alltmer avancerad och människor behöver alltmer utbildning. För att ha ett så välutvecklat utbildningssystem och en så avancerad medicinsk verksamhet har landets skattebetalare investerat åtskilligt. Varje invånare har varit med och byggt upp en verksamhet som är till för alla men som inte alla nyttjar. Varje utbildningsplats har blivit dyrare, liksom varje vårdplats. Med en sådan utvecklingstrend tenderar vi att hamna i en återvändsgränd. Utbildningen blir så dyr att vi har inte råd att ge den till alla som vill ha den. Läkarutbildningen är ett exempel. Behovet är stort, antalet sökande ungdomar med behörighet till läkarutbildningen är stort men vi kan inte erbjuda utbildningsplatser. Istället rekryterar vi läkare med utbildning från andra länder. Och vi är tacksamma att detta är möjligt för annars hade vi svårligen kunnat sköta vården. Men det är bra om vi också kan erbjuda svenska ungdomar den utbildning de är behöriga till och efterfrågar.

I sjukvården finns utrustning och kunskap. Likväl är operationsköerna långa på många håll. De flesta operationssalar nyttjas inte effektivt. Detta kan ses som dåligt förvaltarskap där enskilda människor får sitta i kläm för ett ineffektivt system.

Överallt i världen finns människor som vill och behöver ha utbildning och som vill ha och behöver vård för att bli friska. De har pengar för att betala sin utbildning eller sin operation, dvs dela på de kostnader som vi under år gjort. Detta säger den socialdemokratiska regeringen nej till. Istället får vi svenskar dra ner på kvalitet och tillgänglighet när vi skulle ha kunnat sälja tjänster för att behålla nuvarande standard.

Att erbjuda människor från andra länder att vara med och dela våra investeringar kan enbart gynna alla parter. Det är socialt viktigt. Varje människa har samma värde och bör ha möjlighet till utbildning och vård. Det är också viktigt av egoistiska skäl. Vi kan inte i ett litet land som Sverige fortsätta och investera och ha en verksamhet med denna höga tekniska och vetenskapliga kvalitet utan att samverka med andra.

Vi har köer till vården och köer till universitetens utbildningar. Genom exempelvis ett femårsavtal med Indien kan vi expandera utbildningsplatser eller vårdplatser så våra köer försvinner och vi får möjlighet att bygga ut. All utrustning och kompetens skulle kunna användas mer effektivt och kunskapen utvecklas. Därtill skulle vi få del av den kunskap och de nätverk som finns i andra delar av världen.

Vi lever i ett globalt sammanhang, det är tydligt i näringslivet och på finansmarknaden. Tyvärr tycks vi inom utbildning och sjukvård tro att vi kan leva ensamma med egna regler och förordningar istället för att ta vara på den utveckling som sker internationellt. Det är inte fult att ta betalt för att erbjuda utbildning eller för att erbjuda vård så människor blir friska. England, USA, Australien och Nya Zeeland är några länder som på detta sätt förenat egenintresset med att hjälpa dem som behöver hjälp. Inte någon representant från den professionella gruppen har vänt sig mot ett sådant förslag, snarare tvärtom. Idén att ge rätten till landets lärosäten att sälja utbildning förespråkas numera av Universitets- och Högskoleförbundet, vilket inte kan ses som annat än representativt för landets lärosäten. Ett land som är beredd att leva i ett internationellt sammanhang får själv del av mycket lärdom, erfarenheter och kunskaper. Att vara en del av världen innebär att vi måste anpassa våra regler till det globala sammanhanget.

Regeringen borde, istället för att säga nej och tvinga fram ideliga besparingar, med stolthet erbjuda svensk verksamhet på den globala marknaden och låta andra vara med och dela på de mångåriga investeringar som gjorts. Då skulle också människor i vårt land få del av kunskap och medicinsk vård utan att köa i flera år. Det borde vara allas vår självklara rättighet. Dessutom skulle akutvård på våra sjukhus inte läggas ned och tillgängligheten för medborgarna inte försämras.

Stockholm den 26 september 2003
Yvonne Andersson (kd)	Sven Brus (kd)