Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att förstärka läkareutbildningar och övriga vårdutbildningar avseende förebyggande vård.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utarbeta en handlingsplan för frivilligorganisationers och volontärers mer framträdande roll inom hälso- och sjukvården.
1Yrkande 1 hänvisat till UbU.
Sverige och övriga Europa är på väg in i en demografisk omställning med en allt mer åldrande befolkning och allt färre arbetande skattebetalare. Detta innebär högre kostnader för den offentliga sektorn samtidigt som allt färre skall betala dessa höjda kostnader. Ytterligare försvårande faktorer är den rättighetsbaserade lagstiftningen tillsammans med de befolkningsomflyttningar som idag sker och som allt mer utarmar vissa kommuner. Därtill kommer svårigheter att rekrytera personal inom centrala samhällsfunktioner som bl.a. vård, omsorg och skola. Såväl statliga, landstings- som primärkommunala finanser kommer därmed att vara utsatta för ett hårt kostnadstryck.
Det är därför viktigt att klara och tydliga spelregler utformas mellan dessa huvudmän. Trots detta kommer förmodligen inte målen att kunna uppfyllas utan mer omfattande åtgärder. Detta visar att samhället måste mobilisera sina resurser för att på ett rimligt sätt kunna bevara välfärden.
Framtiden behöver stabila och robusta strukturer inom vården för att klara de behov som finns. I det begreppet finns två dimensioner, nämligen dels den konkreta sjukvårdsstrukturen, dels den mer mjuka delen av sektorn som innefattar såväl förebyggande vård som frivilligorganisationernas arbete. Den senare faktorn har av tradition, på ett felaktigt sätt, borträknats som resurs i detta arbete men framstår idag som en viktig del av framtidens vård.
Den förebyggande verksamheten i samhället måste ges en allt mer framträdande plats. Grunden för ett friskt samhälle är att allt görs för att åstadkomma miljöer, arbetssätt och förhållanden i övrigt som bidrager till att minimera ohälsa. Framträdande riskfaktorer är rökning, drogbruk samt en allt fetare befolkning.
Frivilligorganisationerna tillsammans med den etablerade vårdsektorn har ett stort ansvar för att minimera att människor blir drabbade av ohälsa. Ofta är detta en fråga om attityder där vi idag kan konstatera att frivilligorganisationerna gör ett omfattande arbete. Inom den etablerade vårdsektorn är dock den reparerande inriktningen fortfarande den främsta ledstjärnan, ofta beroende på främst läkarutbildningens brister på området förebyggande vård. En förstärkning av den förebyggande vården i utbildningen av vårdpersonal bör därför göras. Detta bör ges regeringen till känna.
Frivilligorganisationernas insatser i dagens samhälle för att förebygga ohälsa, biträda vid rehabilitering och ge råd till drabbade är omfattande. Ett lysande exempel på insatser av mycket omfattande art kan nämnas och det är Hjärt- och Lungsjukas förening som på ett framträdande sätt arbetar för att komplettera vården. Detta gör man som pådrivare av vårdsektorn samtidigt som man aktivt arbetar för att komplettera där vården inte räcker till. Den här typen av volontärsystem bör kunna utvecklas vidare.
Inom vårdsektorn är behovet av olika yrkesgrupper stort. Arbetsuppgifterna varierar från mycket komplicerade till enkla. I nuvarande organisation är det ofta den aktiva och välutbildade personalen som utför samtliga arbetsuppgifter. Frågan är om det låga resursutnyttjandet av resurspersoner kan bestå.
Dagens människor väljer allt mer att leva ensamma. Många saknar efter sin pensionering det sociala nätverket som kamraterna utgjorde. Behovet av kontakt och möjlighet att även efter pensioneringen känna sig efterfrågad kommer förmodligen att bli allt större. Någon form av fortsatt och frivilligt engagemang efter pensioneringen skulle därför fylla många funktioner i framtiden. Det skulle tydliggöra att vi har ett samhälle där alla behövs.
Erfarenheter från England uppvisar ett väl utbyggt volontärsystem inom vården. På ett normalstort lasarett kan ett par tusen volontärer vara engagerade. De löser, efter egen vilja och förmåga, mängder av enklare arbetsuppgifter inom vården som annars riskerar att bli åsidosatta. Det är allt ifrån vak, bokläsning, matning av patienter, samtal med patienter till att förmedla journaler och vara lasarettsvärdar. De flesta av dessa volontärer är dessutom människor med mångårig erfarenhet från legitimerade yrken. Lasaretten har av volontärerna anställd samordnare för att fördela arbetsuppgifterna. De som anmäler sitt intresse att delta är verksamma allt ifrån ett par timmar i veckan till några timmar per dygn, helt efter egna önskemål och förmåga. Detta tillsammans med uppbyggda frivilligorganisationer utgör en omistlig resurs i andra länder och skulle kunna göra det även i Sverige.
Ett volontärsystem är en arbetsform som skulle kunna fylla dubbla syften i framtidens samhälle och därför är värt att granskas noggrant. Volontärer i vården skulle dessutom kunna ses som en utveckling av personalpolitiken där personalen inom vården skulle få känslan av att behövas i många av livets olika skeden. Införandet av ett system med volontärer samt en förstärkt roll för frivilligorganisationerna i syfte att ges en allt mer framträdande roll i vårdarbetet är en viktig del av framtidens vård. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 25 september 2003 |
|
|
Jörgen Johansson (c) |