Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av ett aktivt folkhälsoarbete för äldre.
Det kan konstateras att det svenska folkets hälsostatus har förbättrats avsevärt under de senaste årtiondena. Detta gäller även den äldre befolkningen även om ett direkt målinriktat folkhälsoarbete hittills riktats mot äldre endast i begränsad omfattning. Flera forskningsresultat pekar på att potentialen för hälsoförebyggande insatser hos äldre är mycket stor. Ett aktivt liv och oberoende är två nyckelfaktorer i detta sammanhang. Ett framgångsrikt folkhälsoarbete leder till ökad livskvalitet för den enskilda och till reducerade vårdkostnader för samhället.
Prognoser från SCB visar att ålderspensionärerna kommer att vara 600 000 fler om 25 år. Fram till denna tidpunkt minskar antalet ungdomar och förvärvsarbetande. Omkring 2030 kommer nästan var tredje invånare att vara över 60 år. Åldersgruppen över 80 år kommer att utgöra 8 % av befolkningen. I detta samhälle kommer frågor om den äldre befolkningens hälsotillstånd och andra livskvalitetsfrågor att vara av största vikt. Såväl de äldres andel av befolkningen som deras roll i samhället kommer att förändras markant under de närmaste årtiondena.
Generellt har vi bättre hälsa än för 20 år sedan även om fler lider av långvariga sjukdomar, problemen med värk ökar och hörseln försämras, främst för männen. En undersökning av SCB om levnadsförhållandena visar att medellivslängden för män är 76,7 år och för kvinnor 81,8 år. Så många som två tredjedelar av de äldre upplever sig ha en god hälsa. Dödligheten i hjärtinfarkt har halverats de senaste 25 åren. En ökning av åldersbaserad stroke kan konstateras liksom av demenssjukdomar som ökar kraftigt i högre åldrar. De skador som drabbar äldre personer orsakar svåra lidanden och innebär stora kostnader för samhället. I ljuset av dessa konstateranden blir behovet av ett förebyggande folkhälsoarbete med särskild inriktning på den äldre befolkningen särskilt angeläget. Även om dessa insatser bara skulle leda till måttliga hälsoförbättringar innebär det ändå att vårdbehoven kan begränsas trots den demografiska utvecklingen.
Behovet av samhällets vård och omsorg beror också i hög grad på hur de små och nära gemenskaperna kan bestå och utvecklas. Den informella omsorg som ges av närstående och de nätverk som bildas i vardagen innebär trygghet i vardagen för många äldre och den allmänna livskvalitet som också inverkar positivt på hälsotillståndet. Samhället bör på olika sätt stödja anhörigvård och frivilligt socialt arbete. Ett sådant stöd är en investering i folkhälsa och livskvalitet och en faktor som håller tillbaka en del av befarat ökade vårdkostnader.
De hälsofrämjande insatser som riktas mot den äldre befolkningen kan dels vara av strukturell karaktär, dels inriktade på den enskilda individens situation. Samhällets totala utformning påverkar i hög grad den enskildes hälsa. Det kan handla om boende, miljö, tillgången till kultur och rekreation, ekonomiska förhållanden etc. All samhällsplanering måste utgå från att göra livet lättare att leva för alla medborgare och inte minst för den äldre befolkningen. De insatser som riktas till den enskilda individen kan vara hälsorådgivning och ett aktivt stöd i åldrandets olika faser.
Att uppmärksamma den starkt ökande äldre befolkningens hälsoläge är i första hand en investering i mänsklig livskvalitet men ger också positiva samhällsekonomiska effekter.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Sven Brus (kd) |