Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förebyggande insatser mot ätstörningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka utbildningen av sjukvårdspersonal för patienter som lider av anorexi.
Ätstörningar som anorexia (självsvält) och bulimi (hetsätning) är problem som uppmärksammats alltmer på senare år. Dessa problem drabbar främst flickor. De kan uppstå genom ett komplicerat samspel mellan biologiska, psykologiska, sociala och kulturella faktorer, men med stora individuella variationer. Anorexia leder till benskörhet, muskelsvaghet, rubbningar i salt- och vätskebalans och blodbrist. Sjukdomen kan också leda till hjärtsvikt, vilket kan leda till plötsliga dödsfall. Fyra procent av anorektikerna dör av sjukdomen.
Ett typiskt förlopp vid sjukdomen är att en ung flicka börjar banta, ofta på grund av en kommentar om att ”hon borde tänka på vad hon stoppar i sig.” Till en början reagerar inte omgivningen på viktminskningen, men ju längre bantningen har pågått desto svårare är det att ändra sitt ätbeteende. Det är viktigt att sjukdomen upptäcks snabbt och att personen får komma snabbt till behandling.
Det måste finnas kunskap och förståelse om sjukdomen i hela samhället. Det räcker inte med att sjukvårdspersonal har kunskap om sjukdomen. Lärare, idrottsledare och föräldrar måste vara uppmärksamma på flickor som uppvisar avvikande ätbeteende. Anorexia är en unik sjukdom på många sätt. De unga flickor som drabbas av sjukdomen måste kämpa mot svår ångest och djupa skuldkänslor. Det är en sjukdom som kräver stora psykologiska och fysiologiska kunskaper hos dem som behandlar den sjuka.
Förhållandet till mat och regelbundna måltider är viktigt för att förebygga sjukdomen. Hemkunskapen är därför viktig eftersom unga människor behöver kunskap om näringsbehov och en grundkunskap för att kunna skaffa sig bra matvanor.
Målet måste vara att forma samhället på ett sådant sätt att problemen inte uppstår. Därför behövs satsningar på forskning om förebyggande insatser mot ätstörningar, vilka faktorer som utlöser problemen och uppgifter på hur många kvinnor och män som är drabbade. Det finns idag väldigt lite forskning kring ätstörningar och det finns ännu ingen forskning som kan visa på hur de resurser som samhället lägger ned på sjukdomen faller ut. Det är också viktigt att utvärdera anorexi- och bulimivården, och finna ut hur många patienter som blir friska efter behandling av ätstörningar.
Eftersom sjukdomarna drabbar alltfler yngre barn och tonåringar är det viktigt att kompetens inom speciella vårdenheter finns för att hantera denna grupp.
På många håll i landet saknas vårdplatser för anorektiker och bulimiker. Ingen vet idag hur många som skulle behöva vård och hjälp. Därför är det angeläget att se över vårdbehovet i hela landet för att se vikten av att denna vård prioriteras.
Det är inte bara personal som direkt arbetar med patienter som har anorexia som kommer i kontakt med sjukdomen utan vi kan stöta på dessa patienter på vårdcentraler, mottagningar och avdelningar. Därför är det viktigt att all sjukvårdspersonal har utbildning och kunskap om sjukdomen, vilket ökar förutsättningarna för att möta dessa patienter på rätt sätt.
All behandling av anorexia och bulimi bygger på kontinuitet. Idag är det anorexikliniker runt om i landet som stänger under sommarmånaderna. Det finns också patienter som nekats vård till följd av platsbrist. Skälet är bl.a. brist på utbildad personal. Personalbristen påverkar kontinuiteten för patienter. Eftersom denna patientgrupp är väldigt känslig för bristande kontinuitet är det viktigt att möjliggöra upprätthållandet av anorexikliniker över hela året. Bristen på specialinriktad personal är idag det största hotet mot en fungerande vård för denna patientgrupp.
|
Stockholm den 24 september 2003 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
Håkan Larsson (c) |